28h

Avslutning

2008-07-20T17:09:00.005+02:00

Detta blir den sista bloggposten på denna blogg. Jag kom hem i fredags och har spendarat två lugna dagar här hemma, bland annat med att packa upp. Jag har haft ett jättetrevligt år i Frankrike och jag vill tacka alla som har stöttat och hjälpt mig.

Angående namnet på min blogg:
Namnet kommer från ett samtal jag hade med min mor innan jag åkte iväg till Frankrike. Jag beklagade mig över att jag kunde så jättelite franska. Vi kommer in på hur jag skulle kunna plugga innan och jag säger på gränsen till panik att det inte är långt kvar. Då utbrister min mamma: "Men snälla Erik, du har ju hela resan ner till Frankrike på dig!" Jag svarade då att jag knappast skulle hinna plugga in något på bara 28h och det höll hon med om.

Namnet kommer från det samtalet och jag tyckte att det sammanfattade rätt bra det som jag skulle göra. På 28h så skulle mitt liv förändras radikalt. Ett äventyr helt enkelt som inleddes med en 28h lång övergångsperiod. Nu varade visserligen tågresan 32h, men i övrigt tyckte jag att min prognos stämde rätt bra. Det blev ett äventyr.

Året har också gått väldigt fort, det känns som att det var som igår jag satt på Malmö station för att ta tåget till Tyskland och därmed lämna Sverige för att inte återvända på 11 månader. På dessa 11 månader förändrades jag mycket, tror jag i alla fall. Det mesta har nog inte börjat visa sig än, men det lär komma så småningom.

Som avslutande rader så skall jag säga till alla som får samma möjlighet som jag: Ta den! Ni kommer inte att ångra er.

Je suis un grand garçon maintenant !

2008-06-04T11:41:00.005+02:00

Så var dagen kommen, dagen då jag träder in i vuxenlivet och uppnår min myndighetsålder. Känns skönt på något sätt, även om inget förändras dramatiskt.

Dagen har hittills varit bra. När jag kom till skolan överaskades jag av att hela klassen hade skramlat ihop till en jättestor teddy-björn samt att jag bjöds på kaka och dricka. Vi hade bara en timme lektion dessutom (som inte var någon lektion).

Ikväll skall jag fira lite med min värdfamilj, men vi tar det riktiga firandet med familjen på fredag (då min värdmamma kommit hem). Sedan firar jag igen på söndag med alla tre värdfamiljerna samt mina vänner.

Jag skall också tacka alla som sagt grattis till mig!

Usch!

2008-05-29T17:52:00.003+02:00

Om förra veckan var en toppenvecka så är detta nog motsatsen. Förutom att jag tröttnat på att bo i värdfamilj så har jag lyckats dra på mig en benhinneinflammation.

Jag har dock fått tillstånd av Rotary att åka till Lavandou, vilket i alla fall är något positivt.

Om att bo i värdfamilj

2008-05-28T19:58:00.002+02:00

Nu börjar jag faktiskt längta hem. Jag saknar givetvis Sverige en del, men det som mest stör mig är att bo i värdfamilj. Ni får inte misstolka mig nu, det är inte så att jag bor i någon dålig familj, det är snarare fenomenet att bo i en värdfamilj överhuvudtaget som stör mig. Man måste helt plötsligt anpassa sig till en annan familj som ser saker på ett annat sett än det man varit van vid i 17 år. Det är väldigt jobbigt mentalt.. Man kan dessutom inte kritisera hur som helst när det är något man inte gillar, man får helt enkelt acceptera de regler som råder i familjen. Ens frihet är på så vis begränsad på ett helt annat sett än i ens riktiga familj.

Så nu efter ett år med den här sortens situation börjar jag faktiskt tröttna. Det skall bli väldigt skönt att få flytta tillbaka till sina vanliga rutiner och den friare miljö som väntar i Sverige.

Jag rullar

2008-05-27T13:55:00.003+02:00

Man vet aldrig vart livets vägar leder en. Plötsligt vaknar man upp i ett främmande land, talar flytande franska och med en kappsäck som fyllts på rejält med livserfarenhet. Allt går fort, väldigt fort. Man har inte alltid tid att titta i backspegeln för att se om det var till höger eller vänster man svängde; allt man hinner se var att man faktiskt svängde. I denna livets bil rullar man sedan på, ut på nya okända vägar.

Det alternativ man har är att stanna inne i sitt garage. För tänk om man krockar? Tänk om vägen tar slut och efter nästa krök och man störtar ned i en avgrund? Att köra livets väg kan vara nog så farligt; men alternativet är att aldrig röra på sig, att stanna inne i sitt mörka rum, att inte våga möta det okända. Men den som aldrig tar risken att möta ett stup tar sig heller aldrig upp på motorvägen.

Det är en av de saker jag lärt mig här i Frankrike, och kanske den viktigaste.

"I am a man who walks alone
And when I'm walking a dark road
At night or strolling through the park

And When the light begins to change
I sometimes feel a little strange
A little anxious when it's dark

Fear of the dark, fear of the dark
I have a constant fear that something's
always near
Fear of the dark, fear of the dark
I have a phobia that someone's
always there"
~Iron Maiden

Erik goes domedagspoet!

2008-05-25T11:30:00.002+02:00

Nu har jag suttit i min kammare och diktat och här är resultatet:
DCLXVI

Någon svensk översättning kommer dock inte då översättandet av poesi både förstör versmåttet och rimmen. För er som inte kan franska och ändå är intresserade av att veta vad det betyder rekommenderar jag googles översättningsverktyg.

En toppenvecka

2008-05-24T11:34:00.002+02:00

Denna vecka har varit en riktig toppenvecka. Det började redan i måndags då jag lyckades ta hem ett betyg på 19,5/20 på idrottens löptest, som dessutom är utformat för att vara svårare än det testet man gör på examensprovet (Baccalauréat). I tisdags fick jag jag tillbaka ett fysik/kemiprov som jag 17,5 i betyg på. På kvällen höll jag sedan en presentation om Sverige på en klubbmiddag med Rotary. Det var mycket uppskattat och jag fick mycket beröm för min franska. Så på det hela taget har det varit en riktigt bra vecka. Dessutom så skall jag idag hem till en kompis (med tre andra kompisar) och om det bara klarnar upp lite så skall vi bada i hennes pool.

Med mindre än 20 dagar kvar till skolslutet och alla stora arbeten undanstökade så återstår nu en rätt lugn period i Frankrike.

Livstecken

2008-05-21T15:48:00.002+02:00

Jag har återigen lyckats med konststycket att inte skriva alls under en längre period, tyvärr får vi nog vänja oss med det också. Jag har just nu mycket att göra (det är sista sluttampen i skolan) så jag vet inte hur ofta jag har tid/orkar att skriva. Lusten spelar natruligtvis också in, jag tror inte att jag skriver bra om jag skriver bara för att jag känner att jag måste.

Just nu har livet sin stilla gång här i Frankrike och det kommer inte att hända så mycket nu på ett tag. Jag fyller år den 4 juni och vi firar det den 8 juni med mina värdfamiljer och några vänner. Helgen efter (14-15) så åker jag till Paris och den 16-21 åker jag med mina vänner till Lavandou, jag måste bara se till att få tillstånd från Rotary (eftersom det är utan min värdfamilj). Efter det så är det inte många dagar kvar innan mina föräldrar anländer (4 juli).

Sista varvet

2008-04-15T15:40:00.005+02:00

Jag har åter igen lyckets ge prov på att jag tidvis kan vara världens sämsta bloggare. Det har hänt massor men jag har inget skrivit och detta kan nog närmast betäcknas som en skandalös oförskämdhet mot Er kära läsare. Men låt oss nu inte dröja vid mina klandervärda misstag utan fokusera på framtiden.

Jag har nu kommit in på det sista varvet i mitt utbytesår, jag har bytt familj och det återstår ca. 2,5 månader. Jag har bott en halv månad i min nuvarande familj och trivs superbra. De är väldigt snälla och trevliga och de rättar mig hela tiden när jag säger fel (vilket är väldigt bra). Det är en väldigt sportig familj jag hamnat hos; ett exempel på detta är de "små" söndagsturerna på som hela familjen tar ibland: Jag kommer tillbaka efter tre timmar och är lerig över hela kroppen. Maten är också superbra vilket inte är fel.

Jag är nyss hemkommen från en semester resa till Corrèze med hela familjen; just nu har vi vårlov. Vi besökte en anläggning med inomhuspool och utmärkta vandrings- och mountainbikeleder. Det var verkligen en toppenvistelse. Förutom den närmaste familjen var också mina värdmorföräldrar med på resan (de bor också hos oss just nu) samt min värdmorfars bror och hans fru. Jag skall lägga upp lite foton så fort jag får tid.

Annars händer inte så mycket just nu. Det enda speciella är att jag skall på apertif med Rotary imorgon kväll; min värdmorfar skall också med eftersom har är Rotarian.

Terminsbetyg

2008-03-26T22:36:00.007+01:00

Då var den här terminen slut och jag har fått mina betyg (fem ämnen allt som allt):
Matte: 9,5
Fysik/Kemi: 12
Historia/Geografi: 15
Historia/Geografi engelskspråkigt: 19
Idrott: 15

Jag är ganska nöjd även om de inte är satta med exakt samma villkor som för de franska studenterna. Jag har dock ingen nytta av dessa betyg eftersom de inte kan användas när jag kommer hem (vilket är skönt eftersom det tar bort en hel del stress).

Edit: Maxbetyget är 20.

Novell på franska

2008-03-24T18:46:00.003+01:00

Vi fick i uppgift av Rotary att skriva en novell så jag plockade fram min kreativa (och mörka) sida och påtade ihop en liten skräcknovell på 2,5 sidor som jag publicerar här:
Hors du bus 86 (version française)

Den är skriven på franska så det krävs åtminstonde grundläggande kunskaper i språket för att förstå den. Jag planerar dock att översätta den när jag får tid över så ni som inte behärskar detta språk ändå kan få se vad jag lyckats producera.

Tack också till mina vänner som hjälpte mig att rätta novellen!
Merci mes amis qui m'aidaient à corriger la nouvelle!

Varför inte?

2008-03-24T14:48:00.004+01:00

Jag googlade efter en svensk flagga som jag kunde använda till ett bildspel och fann detta:Varför lanserar vi inte Sverige så här nu förtiden?

...och nu till dagens lektion i Franska...

2008-03-19T19:38:00.003+01:00

Jag kunde helt enkelt inte làta bli:

Alla som har chansen att se denna film, ta den chansen!

Sista skidturen

2008-03-19T14:27:00.004+01:00

I helgen var jag i Alperna, närmare bestämt i Chamonix vid Mont Blanc. Jag var där med min värdmamma och en vännina till henne. Det var skönt attvi bara var tre, mindre stress och framför allt så slapp jag höra klagomål från min fjortis till värdsyster var tionde minut. Så även om de andra tyckte att det var synd att vi inte var fler så var det perfekt för mig. Jag fick helt enkelt vila upp mig lite.

La Côte d'Azur: Aftermath

2008-03-05T14:37:00.003+01:00

Nu är jag hemma igen; jag har visserligen varit det i en och en halv vecka men jag har varit för trött för att skriva. La Côte d'Azur var ett väldigt trevligt besök och vi besökte Monaco, Nice och Canne. Monaco var trevligt om än lite trångbott. Jag har fortfarande ingen större lust att skriva idag så jag låter helt enkelt bilderna nedan tala för sig själva.

---
Jag har nu dessutom lagt upp min GPG-nyckel (till höger under min personbeskrivning) om någon skulle vara intresserad av att skicka krypterade mail.

Côte d'Azur

2008-02-28T13:34:00.003+01:00

Imorgon åker jag ner till Nice med min vardfamilj för att tillbringa helgen hos en annan vän. Vi kommer bland annat att besöka Monaco när vi ändå är i de trakterna. Detta är nog vad jag behöver för att vila upp mig lite från min sjukdom; det beräknas att bli över 20°C varmt.

Slottsumering

2008-02-27T15:15:00.008+01:00

Jag skulle ha skrivit igår men jag har naturligtvis lyckats med att bli sjuk och var alltför trött för att skriva. Idag mår jag bättre även om det inte är helt bra ännu.

Jag har som sagt var spenderat den förra helgen med att åka runt och titta på franska slott och jag tänkte nu berätta lite om det.

Det första slottet vi tittade på var Château de Chambord. Château de Chambord är ett renaissance slott som byggdes 1519-1547. Det är ett fint slott att titta på och innuti fanns det många intressanta rum. Fast det blev väldigt enformigt efter ett tag eftersom det mesta var likadant.

Det andra slottet var Château de Blois som är ett mycket intressant slott. Slottet består av fyra olika flyglar som är byggda vid olika perioder och i olika stilar. De omger tillsammans borgården vilket gör att man kan stå blicka ut över ett panorama av fransk klultur. Den första delen som byggdes är den gotiska, den uppfördes på 1200-talet. Den andra flygeln är byggd i flamboyant stil med nordiska influenser och italienska dekorationer. Den byggdes 1498-1503 och idag finns konstmuséet på dess första våning, som innan upptogs av de kungliga gemaken. Den tredje delen är byggd i renaissancestil. Flygeln uppfördes 1515-1524 och man kan se den snabba stilistiska utvecklingen som skett, italienska dekorer på en traditionell franska struktur. Den sista delen är byggd i klassisk stil, 1635-1638. Den byggdes av François Mansart till Gaston d'Orleans.

Det tredje slottet vi tittade på var Château de Chenonceau. Det byggdes på 1430-talet efter det att den tidigare byggnaden blev nedbränd. Byggnaden är en blandning av sen gotisk stil och tidig renaissance. Slottet är byggt är byggt över floden Cher.

---
Jag har äntligen lyckats få tag på paketet som jag har beställt. Efter ytterligare ett telefonsamtal leverade dem det hem till mig. Jag fick naturligtvis också betala €50 extra, vilket var fraktavgifter i Frankrike och tull.

Slut på slott

2008-02-24T22:43:00.005+01:00

Nu har jag tillbringat helgen med att titta på en del av den franska kulturskatten som finns i form av gamla slott. Totalt så har vi varit inne i tre olika slott och sett flera utifrån. Vi var bland annat aldrig in i Château de Cheverny som jag berätttat tidigare om. Vi var däremot in i Château de Chambord, Château de Blois och Château de Chenonceau. Château de Blois var min personliga favorit eftersom det är en mycket intressant byggnad som består av fyra olika delar som är byggda i olika stilar och vid olika epoker. Det har också varit skådeplats för bland annat Henri III:s lönnmord på sin konkurrent Henri Ier de Guise.

Jag hinner inte berätta så mycket just nu; vi skall upp tidigt imorgon och jag måste gå och lägga mig. Men jag kommer att skriva mer när jag kommer hem samt även lägga ut en del av de bilder jag tagit.

Jag har internet här

2008-02-22T18:23:00.004+01:00

Jag har haft den stora lyckan att upptäcka att jag har en internetuppkoppling här som jag kan använda. Detta gör att jag kan berätta om min lilla resa dag för dag. Det kanske inte är lika spännande som Tysklandsresan men förhoppningsvis så har det ett visst underhållningsvärde.

Vi kom fram till vännen idag vid lunchtid (och jag har naturligtvis glömt namnet). Hon bor i Saint-Viâtre med sina två barn. Vi åt en god lunch och gick sedan ut på en promenad i ett par timmar. Jag passade på att ta lite fotografier som jag tänker lägga ut lite senare, när jag hunnit sortera dem.

Det har som sagt var inte hänt så mycket idag men jag kan passa på att berätta vad vi skall göra imorgon. Vi skall besöka lite olika slott, bland annat Château de Cheverny. Så förhoppningsvis så blir det lite bra bilder.

---
Till sist skall jag berätta hur det gått med mitt paket som jag beställde. Jag ringde till den central där det skulle vara enligt den avi jag fått; där sa de att paketet inte fanns där. Jag fick då hjälp av min värdmamma som ringde till tre olika ställen för att till slut få reda på att paketet var feladresserat och befann sig på en uppsamlingscentral i Paris. Så nu har de rätt adress och paketet skall anlända nästa vecka. Jag vet dock fortfarande inte om jag måste betala €50 extra.

Tråkigt, tråkigt, resa och jobbigt

2008-02-21T23:26:00.008+01:00

Nu har lovet pågått i fyra dagar och jag har väldigt tråkigt. Gör för det mesta inte särskilt mycket på dagarna; jag surfar, tränar, läser och pluggar franska. Jag har haft ett par små avbrott i tråkigheten, till exempel igår då jag var på bio med en framtida utbytesstudent. Jag föredrar därför till viss del skoldagarna, då kan jag i alla fall träffa en massa andra människor. Men imorgon skall i alla fall jag, min värdmamma och min värdsyster åka till en vän och vara borta tillå måndag. Där skall vi bland annat kolla på gamla slott. Jag har inhandlat lite nya batterier till kameran, så förhoppningsvis så blir det lite bilder också.

Jag har dessutom stött på tråkiga och oväntade problem. Jag har nämligen beställt lite ljudutrustning till min mp3-spelare från USA. Allt har gått smidigt ända fram tills idag. Leveransen var här kl. 10.30 imorse och då sov jag naturligtvis. Så paketet har skickats tillbaka till en central i Lyon. Till råga på allt, om jag lyckats tyda avin rätt, måsta jag betala cirka €50 extra utöver det porto jag redan betalat. Jag har redan innan försökt ta reda på om jag måste betala några avgifter för att importera hemelektronik från USA och alla jag pratat med har sagt att de trodde de inte. Så jag vet inte vad det är som jag måste betala extra för, om det nu är något (jag kan ju ha förstått det hela fel, vilket jag innerligt hoppas).

Annars är det en hutlös summa jag måste punga ut med för att importera lite hemelektronik. Jag skall ringa dem imorgon (naturligtvis på franska dessutom) så de inte skickar tillbaka paketet och sedan skall jag hämta det på tisdag när jag kommit tillbaka. Så jag återkommer med information om hur det gick då. Jag ser i vilket fall som helst fram emot de nya sakerna, något tycker jag att jag skall kunna unna mig själv även om det nu kanske blir lite dyrare än jag tänkt mig.

Vinterlov och 56% avklarat

2008-02-16T13:42:00.007+01:00

Nu har jag äntligen lyckats ta mig igenom den första omgången skola efter jul. Nåja, så jobbigt var det väll inte. Sista veckan var också väldigt lugn och jag hade flera ordinarie lektioner som utgick. Detta ledde till att jag inte hade några lektioner i onsdags, och bara tre timmar på torsdagen och tre timmar på fredagen. Nu väntar två veckors härligt lov. Jag skall vila mig och åka iväg till diverse platser med min värdfamilj.

Jag insåg nu på morgonen då jag hade vaknat att jag har varit här mer än halva tiden (ca 56%). Det innebär att det som innan verkade som något avlägset nu inte alls ter sig så. Jag kan se slutet. Det är med blandade känslor jag konfronterar denna insikt och jag har svårt att bestämma mig för om det är mest positivt eller negativt. Jag tycker dels att det skall bli väldigt skönt att få komma hem igen, men samtidigt gillar jag Frankrike väldigt mycket. Eftersom jag inte klarar av att komma till någon slutsats om mina känslor så har jag bestämt mig för att fortsätta att göra som innan: Jag reflekterar helt enkelt så lite som möjligt över om det är mest positivt eller negativt med min hemresa. Jag accepterar helt enkelt det faktum att jag kommer att stanna cirka fyra och en halv månader till, efter det åker jag hem. Sedan försöker jag att inte lägga en värdering i detta.

Så gjorde jag speciellt i början. Många saker var väldigt jobbiga och det fick jag helt enkelt acceptera. Jag fick kämpa för att det skulle bli bättre, men jag tror att hade jag gått och grubblat över hur min tillvaro i Sverige hade sett ut i jämförelse med den som jag hade i Frankrike så hade jag blivit knäpp. Man skall naturligtvis fundera och grubbla över saker som man kan göra något åt, men det är ingen idé att grubbla över det andra. Man kan visserligen göra något åt det faktum att man befinner sig i ett främmande land men den enda åtgärden för det är att man åker hem.

Det är det som jag tror händer med de utbytesstudenter som inte klarar av att vara borta ett år. De grubblar över hur en tillvaro hade varit i deras eget land och kommer fram till att den varit bättre. Sedan åker de hem. Istället måste man försöka att ignorera detta och sikta på sitt slutmål, alla fördelar man får av utbytet, hur tillvaron blir när man vant sig och andra positiva men mer långsiktiga saker.

Det tar sig

2008-02-13T18:01:00.004+01:00

Jag har för er, kära läsare, redan berättat att jag fått reda på att det gick ganska bra för mig på det första franskprovet som jag skrev; vad jag inte visste då var vidden av min framgång.

Jag fick själv inte reda på detta förrens igår då vi gick igenom provet. Jag satt bara och lyssnade med ett halvt öra innan jag hörde att vi kom fram till den sista frågan. Jag var dock fortfarande inte särskilt intresserad ända tills jag hörde mitt namn nämnas. Det visade sig att min lärare ansåg att jag var den som bäst hade klarat av att svara på frågan i hela klassen! Jag fick en smärre chock av att höra det och var tvungen att efter lektionen få det som sagts bekräftat av mina klasskompisar, så att jag kunde vara säker på att verkligen hört rätt.

Nu var uppgiften visserligen bara att man skulle analyserat och hitta två skilda teser som presenterades och sedan skriva ned de argument som framfördes som stöd för dessa. Texten hade dessutom ett politiskt innehåll vilket gjorde att jag arbetade på ett område där jag i alla fall kan tillskriva mig själv en hyfsad kunskap och vana. I efterhand hittade jag också ett par missar som jag inte borde ha gjort, men jag är trots det väldigt nöjd. Jag har inte fått tillbaka min kopia av provet än och jag tycker att det skall bli intressant när jag får det. Då kan jag se vilka språkliga fel jag har gjort (om min lärare har rättat dem) vilket nog är det mest intressanta för mig.

Jag skall slutligen tillägga att jag också fick 45% rätt på mitt senaste kemiprov, vilket jag tycker är ett ganska bra resultat under omständigheterna. Dessa 45% har jag nämligen skrapat ihop på precis samma villkor som alla andra i klassen, och mycket av det jag inte kunde svara på var sådant vi gått igenom i början då, min franska gjorde att jag inte förstod.

Nej, nu får det vara nog

2008-02-09T13:11:00.000+01:00

Igår kom droppen som fick bägaren att rinna över. Den bägare jag pratar om är den som fyller alla mina negativa intryck av engelsklektionerna. Jag har länge tänkt skriva och beklaga mig över den engelskundervisning som förs i min klass, men det är först nu när jag sur över något som egentligen inte har så stor roll för undervisningen som jag gör det.

Anledningen till att jag är sur är egentligen bara en lite skitsak och därför inleder jag med den så att vi får det ur världen. Vi har på grund av schematekniska anledningar lite mindre engelska i min halva av klassen och därför har vår lärare bestämt sig för att göra något åt det. Hon har därför möblerat om tillfälligt lite. Anledningen till att det gör mig sur är att hon lyckades möblera bort en av de roligaste lektionstimmarna på hela veckan (den vi har med den amerikanska hjälpläraren). Dessutom är hon inte här nästa vecka så jag hade haft ett hål på fyra timmar som jag hade kunnat åkt hem och äta på, om det inte vore för det att vi nu istället har lektion med assistenten. Jag får därför istället för ett fyratimmars-hål först ett hål på en timme, därefter en timmes lektion (som visserligen inte är tråkig) och slutligen ett hål på två timmar. Detta gör att jag har en massa hål som är för korta för att åka hem på och jag har redan dötid på skolan så att det räcker och blir över på grund av att jag inte läser ett tredje språk. Men det var som sagt var bara en skitsak, nu kommer den riktiga kritiken.

Det stora problemet med engelskundervisningen (i alla fall i min klass, men jag tror att det är så på de flesta ställen) är utlärningsmetoderna. Det mesta som görs handlar inte om att eleverna gör kreativa saker och lär sig att själva använda engelska; det mesta handlar om att läraren gör något och sedan apar eleverna efter. Jag har inte skrivit enda berättelse eller liknande och inte haft en enda konversation eller muntlig övning som sträcker sig längre än att svara på lärarens frågor. Jag skall förresten ta tillbaka det där med att vi inte har haft något som liknar berättelseskrivande, det har vi faktiskt haft; en gång hade vi prov på att uttrycka oss skriftligt och vi skulle skriva en dialog på 150-200 ord. Men det är allt.

De kan dessutom inte skriva anteckningar. När de antecknar skriver de av det som läraren skriver på tavlan, ordagrannt. När man går igenom en text så ställer läraren i nio fall av tio direkt ledande frågor om texten för att komma till en speciell slutsats. Hon tar sedan allt som eleverna säger och skriver det på tavlan, efter att ha gjort det mer komplicerat. Hon brukar också fråga efter en massa synonymer till de ord hon skriver och svaren skall helst vara ännu svårare.

I början av varje lektion så förhör hon en eller ett par elever på föregående lektion. Den delen av lektionen brukar jag kalla citationsstunden; det är nämligen inte så att eleverna i stora drag berättar om de slutsatser som man kom fram till föregående lektion, utan de citerar ordagrannt anteckningarna som de gjort (och som de skall kunna utantill). Som ni kanske minns så hade de inte heller gjort dessa anteckningar själva utan skrivit av lärarens. Presterar inte den utvalda eleven vid detta tillfälle ett tillräckligt tillfredställande resultat så blir det bakläxa, som oftast består av att man skall kopierna de anteckingar man gjort x antal gånger till nästa lektion. Dessutom har min lärare en sjuk besatthet av detaljer; jag höll på att svimma när hon för några veckor sedan förhörde oss på ett dokument (som var en reklamannons) och frågade en av eleverna i vilken hand som flickan på bilden höll fjärkontrollen i. Jag ville bara ställa mig upp och skrika att det inte spelar någon som helst roll om hon håller fjärrkontrollen i höger eller vänster hand.

Vi har alltså inte den minsta tillstymmelse till kreativa aktiviteter. Eleverna skapar i princip ingenting själva utan utför bara hårt lärarledda analyser av dokument. Det verkar dessutom inte bara var så här i min klass utan det är något som jag tror praktiseras i olika varianter överallt i Frankrike. Så ni kan sluta fundera över varför fransmännen är dåliga på engelska.

Vi skall också komma ihåg att den klass jag berättat om är en klass för dem som är bäst på engelska i hela årskursen.

Fy skäms på mig!

2008-02-07T19:24:00.000+01:00

Nu har jag återigen lyckats vara en dålig bloggare, och den här gången har jag inget att skylla på; jag har helt enkelt varit lat. Jag har haft saker att skriva om men inte kommit till skott och därför kommer endel saker lite i efterhand.

Jag hade en jättetrevlig skidtur i alperna även om jag var tvungen att gå upp på tok för tidigt. Jag släpade mig ur sängen redan kl 5.30. Vi tog en hyrd buss ifrån La Tour de Salvagny tillsammans med andra som bor här (vet inte riktigt hur upplägget fungerar men att göra så här är väldigt vanligt, om jag förstått allt rätt). Efter cirka 3h så var vi framme och det första som slog mig var storleken, det var något helt annat än den lillepluttstation som vi var på med Rotary. Höjden var också högre, där vi stannade med bussen var det 1860 m.ö.h. Backarna var också något helt annat, men så fanns det också totalt en höjdskillnad på 1980 meter mellan den lägsta liften och den högsta toppen. Så backarna var otroligt långa i jämförelse med svenska skidbackar och det var inte många gånger man åkte ned till liftarna där vi först hade anlänt. Att dessutom få åka skidor omgiven av en fruktansvärt vacker panoramavy bestående av bergstoppar var inte heller fel.

---
Jag skrev i förrgår mitt första franskprov och det kändes som att det gick ganska bra, vilket min lärare också sa till mig idag. Jag gjorde visserligen bara en av tre uppgifter eftersom den handlade om ett textstycke som jag kände igen, men jag är ändå väldigt nöjd med att ha gjort endel av ett prov som är riktat till elever som bott 15 år i Frankrike. Så nu är det bara att fortsätta med att kämpa på och imorgon skall jag på teater med min klass. Jag kommer nog inte förstå mycket (eftersom de franska eleverna inte förstår allt av den pjäsen) men den här uppsättningen skall vara väldigt visuell så jag får helt enkelt koncentrera mig på det om det blir för tråkigt.

---
Slutligen skall jag berätta att jag imorgon skall med min familj och äta middag hos en annan familj, vars son skall åka utomlands med Rotary nästa år. Jag skall också på söndag hem till en klasskompis och vi skall med några andra göra ett grupparbete i geografi (som för övrigt är ett lurigt ord för mig, eftersom jag nu gärna vill stava det med ph)och titta på en film.

Efter skidturen

2008-01-30T19:03:00.000+01:00

Skidturen som jag var på förre helgen var i stort sett bra. Det var roligt att få åka skidor och att få se snö. Jag stormtrivdes visserligen inte hela tiden men det var inte värre än att jag kunde stå ut när det blev jobbigt.

De roliga momenten var som jag skrev ovan själva skidåkningen. Den anläggningen vi var på var inte så stor men pisterna var långa, betydligt längre än hemma i Romme Alpin (om jag inte minns helt fel). Det fanns dock inte så många nedfarter så jag tror att jag hade tröttnat om jag hade åkt mer än jag nu gjorde. Vi åkte bara skidor andra dagen vilket jag tycker var lite dålig planering, första dagen ägnades åt måltider, fritid och förberedelser inför ett litet nummer som alla inbounds skall framföra i maj på ett stort Rotarykonvent här i distriktet. Det sistnämnda är jag måttligt road av; den svenska(/europeiska) delen består av att vi skall sjunga lite. Först sjunger de två svenska tjejerna som är här "Nu grönskar det" tvåstämmigt och efter kommer jag och den andra svenska killen plus den Schweiziska tjejen (vilket är alla inbounds från Europa) in och vi sjunger tillsammans början på "Mamma Mia". Jag tycker inte om att sjunga offentligt så jag önskade bara att hela repetitionen skulle ta slut, vilket den gjorde men först efter två omtagningar.

Det övriga som inte var bra med helgen har att göra med att jag kommit fram till att jag nog inte passar ihop med de övriga utbytesstudenterna. En kombination av olika persontyper och olika intressen tror jag är anledningen till detta. Det är dock svårt att i övrigt sätta fingret på något precist utan jag kan mer begrunda konsekvenserna av det hela, vilket var att jag bitvis hade väldigt tråkigt. För att ta ett konkret exempel: På kvällen spelades det musik och dansades i samma lokal som repetitionen varit i. Musiken var verkligen inte i min smak och jag tycker inte om att dansa; så jag satt och lyssnade på andra som pratade med varandra utan att själv delta i samtalen. Jag hade ingen lust att tränga mig in i något samtal utan en vettig anledning då nästan ingen varit intresserad av något jag haft och säga på hela dagen. Jag kännde mig helt enkelt lite utanför och hade väldigt tråkigt. Det hela slutade med att jag gick och lade mig innan alla andra för att jag tyckte att det var betydligt roligare att sova än att stanna kvar uppe.

Det är inte så att jag är osams med någon av de andra, mer som att de helt enkelt inte är intresserade av mig. Jag vet inte om detta beror på att jag har ett större behov av uppmärksamhet än normalt eller om vi helt enkelt inte har något utbyte av varandra. Nu skall jag väll tillägga att jag inte heller haft världens största intresse av de andra heller innan, men de gånger jag sökt kontakt har jag inte tyckt att det visats någon större form av intresse. Jag beskyller ingen för detta då jag har full förståelse för att alla helt enkelt inte passar ihop och om de andra finner mig tråkig så förstår jag att de inte har någon större lust att umgås med mig. Det enda jag egentligen kan konstatera är att jag har ett umgänge hemma i Sverige och ett här i skolan, så jag kan inte vara helt socialt efterbliven, utan det bygger nog mer på att jag helt enkelt inte passar in bland de andra. Det som är synd är att jag tycker att Rotaryaktiviteterna på distriktsnivå är tråkiga.

Jag skall också passa på att nämna undantaget vilket är Freyan. Med henne har jag inga problem att umgås (vad jag vet, hon kan ju avsky mig i smyg), men hon umgicks mest med andra under helgen.

---
För att ni inte skall tro att jag bara är en miserabel och klagande person så kan jag berätta att jag skall iväg på lördag med min värdfamilj och åka skidor. Så något roligt händer det i alla fall.

Vi drar till fjällen

2008-01-25T23:01:00.000+01:00

Som rubriken antyder skall jag åka iväg på en liten skidresa. Det finns visserligen inga fjäll här i Frankrike men jag skall nog klara mig ändå. Jag åker kl. 9.30 imorgon från Lyon med de andra utbytesstudenterna och kommer hem någon gång på söndag. Det skall bli roligt, både för att jag tycker om att åka skidor och för att jag skall iväg och göra något; det har varit ganska händelselöst de senaste helgerna. Att få se snö för första gången i vinter är också ett plus.

Inte en lärare så långt ögat når

2008-01-24T21:27:00.000+01:00

Här i Frankrike så finns det många missnöjda människor som på alla andra platser i världen. Man är missnöjd regeringen, maten, favoritlagets senaste insats, jobbet osv. Jag vill inte på något vis säga att fransmännen är ovanligt missnöjda, det är nog som på de flesta ställen, men skillnaden är att när man här i Frankrike är missnöjd med det sista jag räknade upp, nämligen jobbet, då strejkar man. Idag var det ett sådant tillfälle; man skall skära in på antalet tjänster inom skolan och det gör naturligtvis många missnöjda, och naturligtvis strejkar man.

Jag visste redan innan att jag skulle bli drabbad av strejken, min historielärare berättade igår att han inte skulle vara här idag vilket gav mig en timmes extra sovmorgon. Jag klev alltså upp senare än vanligt och det var en ganska lugn morgon, ända tills jag skulle ta mig till skolan. Det första som hände var att bussen var försenad och till råga på allt så hade en långtradarchaufför lyckats med konststycket att parkera sitt fordon i rondellen här i La Tour de Salvagny. Bilarna kom fram men inte bussen. Jag skyndade mig därför till skolan och var ganska stressad när jag i trappen på väg upp till klassrummet mötte en klasskamrat på väd ned som berättade att fransklärarinnan inte heller var där.

Jag fick därför snällt sitta och vänta i två timmar på att det skulle bli mattelektion, vilket var det enda jag hade kvar. Vi försökta få reda på om matteläraren också var på strejk men de administrativt ansvariga visste inte det eller fick inte säga det. Så vi väntade till klockan ett och jag kunde inte heller gå och äta under tiden, skolresturangspersonalen strejkade nämligen också. Hela skolan var full med elever men ganska få lärare, men eftersom ingen visste om de hade lektioner eller inte så kunde de inte gå hem. Till slut blev klockan ett och det visade sig naturligtvis att min mattelärare också strejkade. Så det var en halv dag som gick åt till att inte göra någonting.

Jag såg nu ikväll på nyheterna att var tredje lärare här i Lyon strejkade. Det var också den första strejken här i Frankrike som drabbade mig personligen.

De fem saker jag saknar mest (Januari)

2008-01-23T12:29:00.000+01:00

Här kommer månadens lista över de fem saker jag saknar mest från Sverige:

Havregrynsgröt på morgonen. Jag är nämligen så lat så jag orkar inte trycka i mig tillräckligt med flingor för att bli mätt (jag har upptäckt att flingor är grymt jobbigt att äta).
En datorsal i skolan. Som jag tidigare nämnt är det fruktansvärt omodernt i skolan.
En dator med GNU/Linux. Jag får inte installera saker (och allra minst nya operativsystem). När de dessutom släppt KDE 4.0 för inte allt för många dagar sedan så känner jag mig mer sugen än någonsin att köra GNU/Linux.
Gustafs Storband. Visst gillar jag att spela andra former av musik också, men det är få saker som slår jazz i sällskap av trevliga människor.
Poppe och Tage. Visst har jag ett par trevliga hundar i min värdfamilj just nu men jag saknar mina favoritlabradorer väldigt mycket.

Omodernt

2008-01-18T18:43:00.000+01:00

Nej, nu är det dags att klaga lite. Att klaga lite ibland känns skönt och förhindrar att man faller in i någon drömvärld av perfektionism, allting är inte toppen och det är helt normalt. Det jag nu skall rikta min klagosång mot nu är den omoderna franska skolan.

Hemma i Sverige arbetar man mycket med datorer i skolan (i alla fall där jag har studerat). Man använder datorer när man samlar material och skriver arbeten. Det var naturligt att släntra in i datorsalen om man hade tid över efter skolan för att till exempel knåpa ihop en labbrapport. Det var sedan lika naturligt att maila i samma rapport och även maila in eventuella korrigeringar. Jag var också en anhängare av datorer när det kom till gemensamma arbeten eftersom det kan vara en smidig lösning då man råkar bo sex mil ifrån sin arbetskamrat. Dessutom har datorkunskap varit något som jag har haft på schemat sedan mellanstadiet.

Här i Frankrike är det dock lite annorlunda. Det första jag började lägga märke till i skolan efter det att språkchocken lagt sig var att jag undrade var alla datorer var. Nu har jag gått i skola här i mer än tre månader och fortfarande knappt sett röken av en dator. De enda datorer som jag har sett, som eleverna kan använda själva, är tre stackare som står i biblioteket. Min tanke var då: "Använder de inte datorer?".

Det har nu visat sig att det gör de inte, i alla fall inte mycket. Enda gången vi använder datorer är för att använda program i samband med fysik- och kemilabbarna. Då är det inte heller särskilt intressanta eller innovativa program som används, utan mest tråkig program i stil med digitala periodiska system eller fakta om planeterna i solsystemet. Varför skolan ens lagt pengar på sådana saker förstår jag inte eftersom allt går att hitta på internet (eller i böcker) och som gratisprogram.

Man skriver också alla arbeten för hand vilket jag irriterar mig på, eftersom jag skriver både snabbare och bekvämare på en dator. Att maila in arbeten är inte ens att tänka på och en datorsal existerar som sagt var inte.

Kort och gott så tycker jag att man kan uppdatera sig lite. Man borde skaffa sig en datorsal med moderna datorer och vettiga program. Lägg pengarna på bra mätutrustning istället för värdelösa program som bara visar information som man kan få tag på gratis; på så sätt kan man få ut mer av fysiklabbarna. Man borde dessutom försöka utöka möjligheterna att lämna in arbeten digitalt vilket sparar massor med tid för eleverna och lärarna (om de bara vill lära sid den nya tekniken).

Att göra detta samtidigt som man börjar avveckla den katederundervisning som idag skoningslöst dominerar gör att man kan få en roligare och mer interaktiv undervisning.
Eleverna blir mer intresserade, lär sig att själva söka och granska information samt får en mer pedagogisk undervisning. Det gäller att komma ihåg att de flesta lärare knappt klarar av att stå framme vid tavlan och vara intressanta i 15 minuter.

Dock är det något som säger mig att det kommer att ta tid att sätta den konservativa kolossen, som skolan här utgör, i rörelse.

Hmm, ja, god fortsättning var det...

2008-01-11T18:20:00.000+01:00

Jag skall börja med att säga att jag hoppas att alla läsare har haft en god fortsättning, även om jag personligen inte har haft sån tur med starten på det nya året.

Efter en tuff första vecka då jag har sovit dåligt och dessutom haft en Rotarymiddag (vilket innebär sen hemkomst) så vaknade jag slutligen upp till en förkylning idag. Det är visserligen första gången jag är sjuk här Frankrike men det hade kunnat komma med lite bättre timing. Så nu väntar en helg då jag i största möjliga mån skall hålla mig lugn och begränsa mig till aktiviteter så som filmtittande och rumsstädning. Det jag kan trösta mig med är att jag reda innan förkylningen kom avstod från att delta i en scoutaktivitet den här helgen.

En trött start

2008-01-07T20:45:00.000+01:00

Idag var det min första skoldag efter lovet. Det är lite surt att alla mina vänner i Sverige fick lov innan mig och börjar skolan efter mig; jag tar å andra sidan igen det genom att ha två veckors sportlov, men just nu känns det lite tungt. Det blir inte heller bättre av att jag inte kunde somna igår natt och därför har fått alldeles för lite sömn.

Så trött anlände jag till skolan bara för att upptäcka att vi hade ett läxförhör i biologi som jag missat att skriva upp. Frågorna var dessutom nästan bara analysfrågor på två ganska långa texter vilket gjorde att jag inte kunde svara på det mesta. Det visade sig dessutom senare att jag inte skrivit upp någonting i min almenacka så jag det var två läxor till som jag inte gjort. Jag måste ha varit trött innan lovet som missade det.

Jag kan i alla fall se fram emot att jag har en middag med Rotary imorgon; jag kommer att vara trött efteråt men det brukar ändå vara ganska roliga tillställningar med god mat.

Les changement incroyable

2008-01-05T18:23:00.000+01:00

Jag har nu under en tid funderat över hur mina bekanta hemma i Sverige kommer att reagera när jag kommer hem, och jag tänker inte då på den självklara skillnaden av min fysiska närvaro utan mer på hur de reagera på hur jag förändrats som person. För ett utbyte fungerar lite som en matematisk funktion; man stoppar in en sak och får ut en annan. Naturligtvis är det inte något helt annorlunda som kommer ut, utan bara en modifierad version av originalet. Det skall bli mycket intressant att se hur jag förändrats och om det är till det bättre (vilket jag hoppas). Att jag har förändrats är jag dock övertygad om.

Den förändring som jag själv har kunnat notera är (hör och häpna kära läsare) att jag nog blivit mer timid. Nu vet jag att ni som känner mig och läser detta antagligen börjar få många tankar som flyger genom huvudet. "Lui, timide? Incroyable!" Jag vet att det låter otroligt men det är nog sant; att hela tiden befinna sig på språklig och kulturell bortaplan har nog gjort mig mer timid. Jag vet dock inte i vilken utsträckning och om det är något som är bestående, men jag tror nog att det i alla fall inte är negativt.

Min nya adress

2008-01-03T22:36:00.000+01:00

Det här min nya adress som alla möjliga människor är välkomna att skriva till:

Erik JONSSON-GLANS chez M. et Mme. BACQUER
Rue de Sutin 19
69890 LA TOUR DE SALVAGNY
FRANCE

Gott nytt år!

2008-01-02T15:18:00.000+01:00

Jag skall inleda med att önska alla mina läsare gott nytt år, både de jag känner och de som hittat till min blogg via det stora nätverk av datorer som går under namnet internet.

2007 var ett spännande år på många sett och inte minst för mig som tillbringade den sista tredjedelen av det utomlands. Det har varit många skratt och även motgångar, såsom livet är mest. Att åka utomlands på det här viset har varit och är fortfarande jättespännande och jag är övertygad att även om jag har lärt mig mycket om Frankrike så kommer jag fortfarande bara att ha skrapat på ytan när jag kommer hem. Man kan svårligen uppleva hur ett land är bara genom att besöka det ett par veckor på en semester. Jag föraktar verkligen inte människor som bara vill vara i ett land ett par veckor men man måste ha i bakhuvudet att man oftast bara ser en fasad, komprimerad för att vara lättillgänglig för besökare. Så till alla som vill uppleva något nytt, spännande (om än ibland jobbigt) och roligt rekommenderar jag verkligen att man tar chansen om man får den att bo ett längre tag i ett land.

Min nyårsafton var lugn och stillsam. Jag tillbringade kvällen med att äta middag med mina värdföräldrar; barnen var ute på fest med sina vänner. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord, ungefär som min vanliga familj hemma i Sverige. Kvällen avslutades sedan genom att titta på tolvslaget på TV, samt med att ringa ett kort samtal hem.

Familjebyte

2007-12-29T17:46:00.000+01:00

Till alla er som undrar: Jag byter värdfamilj den 31 December. Jag kommer att lägga upp min nya adress så fort jag hittar papperet med den (eller har flyttat och kan fråga mina nya familj).

Det är väll ocskå bäst om jag nu passar på att säga till alla er som inte vet det att det är standard inom Rotarys utbyten att man byter värdfamilj för att på så sätt få se landet ur olika perspektiv; jag kommer dessutom göra en till flytt i vår. Så det är inte så att jag flyttar för att jag nästan brännt ned huset och de inte vill ha kvar mig.

Mer mellandagar och... IKEA!

2007-12-29T17:29:00.000+01:00

Idag har det varit en lugn dag som tillbringats med bokläsning och promenad. Vi har inte det minsta snö, men däremot lite regn.

Jag har även de sista dagarna fått en liten smak av svensk jul tack vare mitt besök på IKEA i förrgår. Jag passade där på att äta svensk julskinka i resturangen (jag åt även tunnbrödrullar med rökt renkött som bara smakade senap) och köpa pepparkakor och julmust. Jag är väldigt fascinerad över IKEA här i Frankrike, det är mer svenskt än svenska IKEA. Jag antar att det kan vara endel av konceptet (förutom att sälja möbler till låga priser) men det var ändå intressant att se. Dessutom så har man även här i översättningens och filmdubbandets land behållit de svenska namnen på alla varor. Jag roade mig därför med att gå runt och översätta namn högt till franska; något som inte alltid var det lättaste när det kom till namn som finlir. Det är dock kanske bra att man inte översatt namnen för fransmännen måste väll tro att vi är galna om de förstod vad glasburken rajtan betyder (hur man nu skulle kunna översätta det överhuvudtaget). Det var också konstigt att se IKEA sälja snaps och vodka (något som är förbjudet för dem i Sverige, om någon glömt det).

--
Jag vill också passa på tacka för alla fina presenter som jag fått i år och jag riktar också ett särskilt tack till min kusin Tove som frågade efter min försvunna jacka när hon var på Berlins tågstation. Hon lyckades visserligen inte återfå den men det var roligt att höra om försöket.

De fem saker jag saknar mest

2007-12-27T11:07:00.000+01:00

Här kommer månadens lista över de fem saker jag saknar mest från Sverige:

Poppe och Tage (mina hundar)
Politiken
En dator med GNU/Linux
Svensk scouting (fransk är ett okej substitut men inte tillräckligt bra)
Den mer avslappnade stämningen mellan lärare och elever

Mellandagar

2007-12-27T10:59:00.001+01:00

Så var julen över för den här gången och det blev lite annorlunda det här året, även om det inte var några dramatiska förändringar. Lite mindre julpynt och annorlunda mat var nog de största skillnaderna. Det råder just nu mellandagar här i Frankrike och de har pågått sedan igår; man har nämligen ingen annandag här och min värdmamma jobbade igår.

Jag har också fått ett datum för familjbyte. Den 31 December sker flytten så jag firar nyår med den nya familjen.

I övrigt så ska vi idag åka till IKEA och handla. Jag har hittills inte varit på ett utländskt IKEA så det skall bli roligt att se om det finns några stora skillnader.

God Jul

2007-12-24T14:10:00.000+01:00

God jul på er alla!

Jag hoppas att ni får en riktigt god jul med mycket skratt och många fina paket. Själv har jag idag gjort min sista insats i paketinslagningsverkstaden med scouterna (ironiskt nog så har jag inte slagit in ett enda paket till mig själv i år).

I kväll blir det middag med släkten och i morgon firar vi med bara den närmaste familjen. Det enda som saknas nu är lite snö.

Det börjar bli stil på skolmaten

2007-12-20T18:24:00.000+01:00

Jag säger bara en sak: Gåsleverpastej.

Slutet är nära

2007-12-20T18:04:00.000+01:00

Snart är det jul och efter det tar det nya året slut. Jag har varit här i nästan 4 månader och det märks. Jag talar betydligt bättre franska även om jag har lite småpanik över språket fortfarande. Efter julen så kommer nyår och slutet på året. I Frankrike är julen en familjehögtid medans man ofta firar nyår med vänner.

Jag kommer också att byta familj i början av januari och jag är lite orolig över det. Det är inte en jätteallvarlig oro utan det gäller mest småsaker som internettillgång, vardagsrutiner och så är jag så klart lite ledsen över att jag måste börja dela badrum med andra (man blir otroligt bortskämd av att ha egen dusch och toalett i anslutning till rummet). Jag vet att det finns andra utbytesstudenter som har det jobbigare. Jag behöver till exempel inte flytta så långt (jag stannar på samma ort) och behöver därför inte vara orolig över att jag kanske inte kan fortsätta med de fritidsaktiviteter jag har. Det finns till och med de som skall byta skola även om jag har uppfattat det som en ganska ovanlig företeelse. Men jag tycker också att det skall bli roligt med lite omväxling så det är inte bara negativt.

Hela helgen innan jul är uppbokad. Imorgon får vi besök som stannar till lördag och efter det skall jag slå in paket på ett varuhus för att tjäna in pengar till scouterna. Jag gjorde det varje dag förra helgen och kommer att göra det varje dag den här helgen och även på julafton.

En rolig sak är att på julafton så går den mer religiöst lagda delen av befolkning till midnattsmässa, som vanligen är någon gång mellan 19.00 och 22.00. Efter det så öppnar man presenter. Man kan också vänta och öppna presenterna på juldagen och det är olika i olika familjer.

Min egen återuppståndelse och religiösa festligheter

2007-12-13T17:49:00.000+01:00

"Nej, jag är inte död."
Detta makalösa uttalande gör jag idag på grund av att jag varit en väldigt dålig bloggare på sitonde, vilket kan ha föranlätt vissa att tro att jag fallit av pinn. Men jag är som sagt var inte död, jag har bara haft en väldigt vanlig period med inget speciellt att skriva om. När det sedan kom något speciellt så drabbades jag av en oerhört svårbotad lättja vilket gör att jag helt enkelt inte tagit tag i det förrens idag. Det jag har att berätta om är "Fête des lumières" (på svenska: ljusens fest).

Fête des lumières är en glad tillställning som äger rum den 8 november varje år i Lyon. Det började med att man satte ut ljus vid detta datum varje år för att fira att Guds mamma (mer känd under artistnamnet Jungfru Maria) skonade Lyon från pesten år 1643. Idag har man dock utökat det hela lite med spektakulära ljusshower. Personligen var jag måttligt imponerad av det hela. Detta kan dock bero på att jag och de andra utbytesstudenterna sprang runt och letad efter några byggnader som hade bilder projekterade på sig. Vi hittade en av dessa till slut och jag han titta cirka 5 minuter innan jag var tvungen att gå för att få någon skjuts hem. Innan dess så var jag tvungen att stå och vänta medans de andra åkte pariserhjul (eftersom jag inte tänkte betala en massa pengar). Jag personligen hade velat se de gamla delarna av Lyon samt basilikan uppe på Fourvière men det hanns inte med eftersom vi sprang omkring och letade byggnader där det knappt fanns några saker att titta på. Det var en bitter Erik som lämnade Lyon den natten och det kan ha grumlat mitt omdöme.

I övrigt händer inte så mycket, vi har börjat förbereda inför julen och julgranen har varit uppe sedan slutet av november, något som är ovant för mig som kommer ifrån et hem där man sätter vi upp granen maximalt 3 dagar innan julafton (på senare år ofta på julafton). Jag kommer att få jullov den 21 december och avslutar årets skola med att skriva ett engelskaprov. På tal om prov så kan jag berätta att jag nu fått mina terminsbetyg (i Frankrike är läsåret uppdelat i 3 terminer) och jag fick ett snitt på 14,20 av 20. Jag fick visserligen bara betyg i 3 ämnen (idrott, historia på engelska och fysik) men jag är nöjd ändå.

Vad vet fransmännen om för saker som är svenska?

2007-11-24T14:10:00.000+01:00

Även om Sverige är ett litet pytteland jämfört med endel andra länder så gör även Sverige avtryck här i världen. Men vad känner människor här i Frankrike till för saker som är svenska?

Ja, efter att ha bott 3 månader i Frankrike så känner jag mig nu mogen att besvara den frågan. Det första folk tänker på är IKEA. Av nästan alla jag träffat så associerar de Sverige med IKEA. Det finns överallt och de flesta har någon pryl därifrån. Uppskattas också på ungefär samma sett som i Sverige; ingen tycker att det är lyxigt men alla tycker att det fyller den funktion som IKEA är menat för i form av att leverera bra billiga möbler.

Nästa sak som de flesta associerar med Sverige är Volvo. Även om jag inte sett så många Volvo-bilar här (Pegaut och Citroën m.fl. är dominerande märken) så känner de flesta till märket Volvo och alla jag pratat med tycker att det är bra bilar.

Det är väll de saker som flest associerar till Sverige. Men det finns några saker som alla känner till men som de flesta inte har någon aning om att de kommer från Sverige och jag tänkte berätta lite om dem också.

Den första saken är H&M. Finns också i stora mängder (i Lyon finns 2 butiker) och många handlar kläder där. Det är också få som känner till att det är en svensk butik. Den andra saken är tidningen Metro. Här i Lyon finns en stadsutgåva och av mängden kvarvarande tidningar att döma när jag kommer till tunnelbanan så är det den populäraste gratistidningen (ev. den med sämst utkörning).

---

I övrigt kan jag berätta om en liten tabbe jag gjorde idag på mattelektionen. Det var dagens sista lektion och jag var ganska trött och läraren hade ställt en fråga om hur man löste ett problem med hjälp av en graf. Jag började då svara och efter ett par sekunder började övriga elever fnissa. Utan att förstå vad de fnissade åt fortsatte jag, läraren såg visserligen lite besvärad ut men avbröt mig inte. Medans jag fortsatte så ökade dock fnisset och jag förstod fortfarande inte varför; jag tittade dock på läraren för att se om jag sa något fel, men han bara nickade åt mig att fortsätta.

Jag avslutade min förklaring varpå fnisset avtog. Då lutade sig min bänkkamrat närmare mig och berättade tyst med ett leende att jag hade sagt du till läraren; det är inget man gör i Frankrike, utan man ni:ar lärare. Lärarna kan dock knappast rätta mig för sådana saker (då jag inte pratar alltför bra franska) och övriga klassen insåg samma sak och var förtjusta över min oskyldiga fräckhet.

---

Till sist kan jag berätta om att de nu har skaffat rosa ljus i tunnelbanevagnarna. Jag trodde först att jag var sjuk eller något liknande i morse när jag klev på vagnarna. Jag har ingen aning om varför det nu är en rosa porrbelysning som sprider ljus i våran kollektivtrafik, men jag återkommer i ämnet när jag vet varför.

Konsekvensen av konservatismen

2007-11-20T14:14:00.000+01:00

När man har svårt för förändringar så leder det ofta till förlegade lösningar och metoder. Att inte våga använda de där "nymodigheterna" gör att man kör på i samma gamla vanliga spår. Det kan gälla t.ex. pensionärer som inte använder datorer. I fallet med pensionären så bidrar det inte till alltför stora följder, på sin höjd blir man kanske tvungen att fortsätta att ta emot brev från den personen. Dock så kan det få stora följder när vardagskonservatismen appliceras på en hel nation.

Frankrike är ett land där man inte vill förändras i alltför snabb takt. Naturligtvis sker förändringar här också som på alla andra ställen men de tar ibland lite längre tid. Ett exempel på detta är hur man betalar. Här i Frankrike är det väldigt vanligt att man betalar med checkar. Jag personligen som aldrig har upplevt något innan 90-talet har här sett min första pengatransaktioner med hjälp av en check. Innan så var en check något som i min föreställningsvärld bara fanns för länge sedan, eventuellt dök upp någon gång då och då i en Kalle Anka-film. För mig var Elvis mer levande än check som betalningsmedel. Men här används checkar hela tiden: när man köper mat, när man betalar avgifter och vid många andra tillfällen.

Förutom det osmidiga i att skriva ut checkar hela tiden så har det endel andra konsekvenser. Jag har bl.a. pratat med min kontakt inom det franska bankväsendet och han berättade för mig att det är något som kostar stora summor pengar för bankerna, i jämförelse med korttransaktioner som i princip inte kostar något alls. Det kan däremot vara billigare för kunden att använda checkar eftersom man får ett visst antal checkar gratis per månad, medans korten är avgiftsbelagda.

De nationalistiska och våldsamma fransmännen

2007-11-12T17:49:00.000+01:00

Att Frankrike är ett nationalistiskt land är nog inget som undgått någon, men eftersom färre och färre i Sverige läser franska så är det nog inte alltför många som vet vad en av deras viktigaste nationalsymboler egentligen handlar om. Det jag talar om är den franska nationalsången: Marseljäsen (på franska: La Marseillaise). Sången är skriven och komponerad av Claude Joseph Touget de Lisle i Strasbourg 1792, under den franska revolutionen.

Det mest anmärkningsvärda med Marseljäsen är att det är en mycket blodig historia, till skillnad från vår egen nationalsång som mest handlar om hur allting kommer att fortsätta att vara som förr. Man kan förstå att fransmän som sjunger Marseljäsen har en förmåga till starkare känsloyttringar. Dock så tror jag att svenskar kan vara väldigt nationalistiska, även om vi inte visar det i samma känslostormar.

För att ni skall få reda på vad Marseljäsen så kommer här en översättning (min egen):

Framåt fosterlandets barn
Ärans dag har anlänt!
Mot oss tyranni
Den blodiga fanan har höjts
Den blodiga fanan har höjts
Hör ni på fälten
de skrikande grymma soldaterna?
De kommer mitt ibland er,
skär halsen av era söner, era fruar!

Till vapen, medborgare!
Formera era bataljoner!
Marchera, marchera!
Låt orent blod
vattna våra fält!

Efter lovet

2007-11-12T17:35:00.000+01:00

Nu har lovet varit över i snart en vecka och allt har gått in i sin vanliga lunk. Upp klockan sex eller sju på morgonen, sedan hälla i sig kaffe och släpa sig iväg till skolan med väskan full av alla böcker; jag undrar om de inte har uppfunnit skolskåp än? Man kan få ryggbesvär av mindre och kunskap väger inte lätt.

Allt går på som vanligt och det är skönt att jag börjat få in rutinerna nu. Att min franska dessutom börjar bättra på sig så pass att jag kan föra vanliga konversationer. Jag har till och med diskuterat utrikespolitik på franska; det var visserligen inget avancerat men jag gjorde det ändå.

Det enda som bryter vardagens rytm är ett Rotarymöte som jag har med min värdklubb imorgon. Så det lär bli en god fransk middag och tyvärr lär det också bli en sen hemkomst. Som tur är har jag bara lektion från klockan nio till elva på onsdag.

De fem saker som jag saknar mest (oktober)

2007-11-04T19:32:00.000+01:00

Här kommer den förra månadens lista (lite sent, jag vet) på de fem saker jag saknar mest från Sverige:

Politiken
Svensk scouting (fransk är ett okej substitut men inte tillräckligt bra)
En dator med GNU/Linux
Att förstå allt som sägs på alla lektioner
Den mer avslappnade stämningen mellan lärare och elever

Ännu en Rotary-träff

2007-11-03T20:20:00.000+01:00

Idag var det ännu en Rotary-träff som den här gången annordnades för de franska studenter som ska åka iväg nästa år. Träffen var inte obligatorisk men vi som är utbytesstudenter här i Frankrike var ombedda att delta. När vi kom dit så fick vi först vara i ett eget klassrum vilket var trevligt eftersom jag då fick chansen att prata med alla de andra utbytesstudenterna, det har inte varit så mycket tid till det innan. Efter ett tag så kom det in ett par personer från Rotary och informerade oss om att vi skall vara med i en novellskrivartävling. Jag fattade inte så mycket av det hela men tydligen så ska alla utbytesstudenter skriva en 2 sidor lång novell som utspelar sig i det Rotary-distrikt som vi är i. Vad det skall vara bra för har jag däremot ingen aning om. Uppgiften skall vara klar i början av mars så jag har i alla fall ganska gott om tid.

Jag har idag också upptäckt att många av de andra utbytesstudenterna har betydligt bättre kontakt med varandra än jag har. Jag har reflekterat lite över det och kommit fram till att det nog har både sina fördelar och nackdelar. Att jag har ganska lite kontakt med de andra gör att de personer jag umgås främst med är franska människor, vilket jag ser som nästan bara positivt. Däremot tror jag att de andra har ett större umgängesliv på fritiden. Det tar trots allt lite tid att skaffa vänner som man regelbundet umgås med, vilket dock inte gäller för utbytesstudenter som umgås med varandra eftersom ingen har några vänner från början. I det långa loppet tror jag dock att jag tjänar på att inte spendera så mycket av min fritid med andra utbytesstudenter; jag har inte heller haft något intresse i det eftersom jag är här för att först och främst ha ett kulturellt utbyte med Frankrike och det andra som tillkommer är bara bonus.

Sist så kan jag tillägga att jag har haft ett mycket bra lov; dessutom så har jag till skillnad från Sverige lov i en halv vecka till.

Raggmunk vann!

2007-10-30T10:51:00.000+01:00

Raggmunk vann min lilla matomröstning och jag kommer därför att tillaga den maträtten och bjuda min familj på.

Le premier week-end campe avec "Scouts et Guides de France"

2007-10-24T15:37:00.000+02:00

Så var det dags att åter igen dags att ge ifrån mig lite livstecken. Jag skall börja med att berätta att jag i helgen var på min första övernattning med de franska scouterna; vi var uppe i bergen och sov i tält. Detta skedde på natten mellan lördag och söndag förra veckan. Det var en av de kallaste nätterna i höst (vilket betyder att det var under 0°C) men det gick ingen nöd på mig, van som jag är med ett nordiskt klimat. Mitt intryck hittills av fransk scouting är att det är ungefär som i Säter. Men här i Frankrike läggs det mer vikt på maten; t.ex. så åt vi baguetter, paté och camembert. Men det finns också ett par nackdelar.

Den första är att det känns som att våra aktiviteter i Säter har lite högre standard. Vi har bl.a. isklättrat, åkt till fjällen och sovit i snögrottor, bestigit både Kebnekaise och Galdhøpiggen och dessutom verkar våra vanliga hajker vara lite tuffare. Detta kan dock ha sin naturliga förklaring i att nivån på aktiviteter skiftar mellan olika kårer och att åldersnivån här är lägre. När den avdelning i Sverige som jag normalt tillhör har en lägsta åldersnivå på 16 år (med ett par undantag) och en högsta runt 19 år så är åldersnivån här 14-17 (och jag är ensam sjuttonåring).

Den andra nackdelen är att det finns fler religiösa inslag här. De är inte så många men det finns i alla fall ett par. T.ex. så sjöng vi en sång där Jesus figurerade vid en liten ceremoni och vi sjöng också någon typ av scoutbön. Enligt min egen åsikt så skall scouting i grunden vara opolitiskt och oreligiöst (vilket Svenska Scoutförbundet lyckats ganska bra med sedan man tog bort Gud ur scoutlagen). Tyvärr så anser däremot de flesta scoutförbund i världen att "Plikt gentemot Gud" är något som fortfarande gäller. Personligen ser jag det som en gammal kvarleva som uppkom på grund av dåtidens mer religiösa klimat.

I övrigt så kan jag berätta att klimatet är mer gammalmodigt här. T.ex. så trodde Catherine inte sina öron när jag berättade att i Sverige så sover tjejer och killar i samma tält. Men som tur var verkar ungdomarna här inte vara lika gammalmodiga.

Slut på eftermiddagsfranskan

2007-10-19T21:19:00.000+02:00

Idag hade jag min sista fransklektion. Efter att i nu en månads tid haft 4h fransklektion varje eftermiddag så skall jag nu istället ha en helt vanlig skoldag. Det är väldigt skönt men samtidigt lite tråkigt; men det känns som att jag fått det jag ville av lektionerna. Jag har alltid varit ett steg före de andra i grammatiken (något lärde jag mig faktiskt av mina studier i skolan) och de enda de har kunnat göra på den fronten är att de har fyllt i några luckor. Det viktiga har varit att jag med hjälp av en pedagog har kunnat utveckla mitt praktiska tal och mitt ordförråd. Det känns nu som att det jag i fortsättningen kan lära mig på lektionerna kan jag även lära mig själv.

Jag har därför bl.a. införskaffat mig ett seriealbum på franska. Efter mycket tänkande i affären valde jag till slut "V for Vendetta", serien som filmen med samma namn är baserad på. Jag gjorde då visserligen avkall på en av mina litterära principer, nämligen att läsa litteratur på dess originalspråk (på senare tid har jag endast frångått den principen när jag lästa "Brott och straff", min ryska är nämligen värre än t.o.m. min franska), men det må så vara.

I övrigt så har jag idag varit med och tagit ett klassfoto. Det gick förbluffande snabbt; det tog bara ca. 2 minuter. Jag vet inte om följande är en företeelse som bara förekommer i Säters kommun men såvitt jag kan minnas så har man vid alla tillfällen jag tagit klassfoton avsatt en hel lektion. Här var det totalt ca. 10 minuter avsatt som togs ut i mitten av min historielektion.

Den stora rapporten om Tyskland

2007-10-16T20:41:00.000+02:00

Jag har innan skrivit en liten direktrapport om hur det var i Tyskland, men för att ni skall få läsa hela histoiren så kommer nu min stora rapport.
---
2007-10-12
Min dag började kanske inte så jättebra eftersom jag var tvungen att stiga upp kl. 6.00, vilket är tidigare än min genomsnittliga skoldag. Men jag hämtade mig snabbt från det lilla förtretet efter lite frukost och en kopp kaffe. Jag fick skjuts av Catherine till den plats där M. och Mme. Noyon skulle plocka upp mig (vi åkte bil). På grund av en trafikstockning så fick vi tyvärr vänta en halvtimme extra.

Efter att jag blivit upplockad så började vi vår resa till Tyskland. På vägen dit stannade vi i Genève där vi bland annat tittade på statyn av Charlie Chaplin som står vid Genèvesjön och även på hans grav. Vi stannade också på en nästan tom rastplats och åt lunch (man fick dock enligt en skylt bara stanna där i 15 minuter, konstiga schweizare).

När vi kom fram till Tyskand så checkade vi in på hotellet där Rotaryträffen som vi skulle bevittna ägde rum. Efter en timme eller så började det strömma in folk och jag gick runt i foajen och såg trevlig ut. Efter det så var det en middag med tråkiga tal (på mestadels tyska) och god mat. Men jag gjorde en mycket välkommen upptäckt, den pojke som jag satt bredvid på middagen pratade flytande svenska. Hans pappa är från Sverige och de brukar semestra där, berättade han för mig. Så jag fick för första gången sedan träffen med alla andra utbytesstudenter pröva på att prata svenska med en fysiskt närvarande person. Det var lika konstigt den här gången som förra.

Efter middagen så åkte jag och Freyan hem till den familj vi bodde hos under helgen. Det visade sig att pappan i familjen (som är rotarian) också är chef för ett litet bryggeri och han lovade att visa oss det senare. Efter att vi kommit fram gick jag och lade mig direkt (hos mormorn i familjen, som bor tvärs över gatan).
---
2007-10-13
Jag vaknade klockan 7.00, steg upp och hälsade på mormorn och tackade så mycket för att jag fick sova hos henne. Efter det gick jag över till det andra huset för att äta frukost. Jag förtärde än typiskt tysk frukost (antar jag) bestående av kaffe, bröd, marmelad och hemgjord honung. När vi ätit så åkte vi ut till ett flygfält där vi träffade de andra från Rotary och vandrade omkring och tittade på omgivningen.

Efter rundturen så åkte vi med buss till en liten kyrka där vi lyssnade på en orgelkonsert. Vi promenerade efter konserten till en närbelägen resturang där vi åt en mycket god lunch. Det blev även fler tråkiga tal på tyska.

Efter lunchen åkte vi hem till familjen Haizmann, som de vi bodde hos heter. Där fick vi en mycket intressant rundtur i bryggeriet. Vi åkte också bort till en hästhage där de har hästar och jag satt för första gången på en.

Runt femtiden på eftermiddagen så åkte jag, Freyan och Katharina (äldsta dottern) in till Stuttgart. Där deltog vi i en ölfestival (tillsammans med Rotary). Det var onekligen en speciell känsla att befinna sig i samma lokal som över 3000 öldrickande tyskar, men vi hade mycket trevligt.
---
2007-10-14
På morgonen var det som dagen före, vi åt lite frukost och gav oss sedan av till hotellet. Där kom vi precis i slutet av den brunch som serverades. Vi satte oss sedan i bilen och åkte hem till Frankrike, den här gången utan att stanna på vägen.

En liten direktrapport

2007-10-12T23:39:00.001+02:00

Ibland är det fantastiskt hur vänliga människor är, jag sitter
nämligen i ett rum hos mamman till den tyska rotarianen som vi ska bo
hos. Det fanns nämligen inte tillräckligt med rum så jag fick bo här
(på andra sidan gatan). Men att ställa upp och låta en vilt främmande
person sova hos dig över en helg är verkligen mer än man kan begära.
Jag har dessutom inte träffat henne eftersom hon sov när vi kom hit.
Dessutom står det frukt framme i rummet och det ligger handdukar
framme i badrummet.
Annars så har jag idag varit i Geneve, sett Charlie Chaplins grav,
varit på rotarymiddag och sjungit den franska nationalsången (på
middagen).

Imorgon reser jag till Tyskland

2007-10-11T20:38:00.000+02:00

Imorgon åker jag iväg med min Rotaryklubb till Tyskland. Vi skall stanna där över helgen och så mycket mer om helgens program vet jag faktiskt inte. Förutom att jag gillar idén med att åka till Tyskland under mitt franska utbyte så tycker jag att det skall bli väldigt roligt att se mer av världen. Mina tidigare erfarenheter av Tyskland begränsar sig till tågstationer, Lübeck och gröt vid autobahn (när jag var två år). Jag vet också att jag kommer att bo hos en tysk familj, så jag får under en helg uppleva tyskt familjeliv. Med mig åker också Fréyan som har samma sponsorklubb som jag.

Förbättrad franska och hälsningsritualer.

2007-10-09T20:15:00.000+02:00

Jag har vädrat en del klagomål på bloggen på senaste tiden, men jag har nu det stora nöjet att berätta att det känns som att det går bättre med franskan. Jag insåg t.ex. idag att jag faktiskt kan skriva ett hyfsat brev på franska. Något som jag absolut inte kunde innan jag kom hit. Naturligtvis är det inte särskilt avancerat men jag kan med enkla ord berätta hur jag har det, vad jag gör, hur min dag ser ut etc. Så det ser ut att ta sig.

I övrigt kan jag berätta att det röks betydligt mer här i Frankrike (i alla fall på min skola) än i Sverige. När man kommer till skolan på morgonen är det väldigt mycket människor som står utanför skolan och blossar. Ett annat exempel är när jag igår kom till skolan och var på väg upp för trappen. Då ringde det precis ut och jag mötte väldigt mycket människor som var på väg ut. Nästan var sjätte person av de jag mötte hade då en cigarett i handen, och då hade de inte ens kommit ner för trappen (som är mitt inne i skolan). Men liksom i Sverige så är det nu (tror jag) lagstiftat att man inte får röka på bussar mm.

En annan observation som jag kunnat göra har med hur man hälsar på varandra att göra. Förutom det karakteristiskt franska kindpussandet som praktiseras i tid och otid så tar man varandra i hand. Ni tänker förstås att det inte är någon nyhet då handslaget har förekommit åtminstonde sedan medeltiden, men det är i den utsträcking som det praktiseras som jag tänker på. Här skakar alla hand (om man inte kindpussas). Småbarn (med varandra), bästa vänner, killen som går i din engelska klass etc. Det är något som inte förekommer i Sverige. Jag skulle i Sverige knappast skaka hand med kompisar varje morgon när jag träffar dem.

Världspremiär

2007-10-02T20:30:00.000+02:00

Nu är det världspremiär på bilderna som jag har tagit på min familj; jag vet att åtminstonde min mamma har väntat på det.

I övrigt så är jag nöjd och glad efter att ha njutit av livets goda till middag (räkor och lax).

För att få reda på vad personerna på bilderna heter, klicka på pratbubblan.

Gammal sten

2007-09-30T18:28:00.000+02:00

Idag har jag tillsammans med Catherine besökt en gammal medeltida stad som heter Pérouges. Det var en fin liten stad, med några små butiker och diverse caféer. Vi fikade inte men köpte en kaka som kallas Galette de Pérouges och åt den när vi kom hem. Jag passade också på att ta lite bilder som jag lägger upp nedan. Jag har inte tittat igenom alla bilder så det kan finnas de som är dåliga. Dörrarna som jag har tagit kort på är tillägnade min bror (han vet varför).

Sedan vill jag också be om ursäkt för den lilla felstavningen i omröstningen till höger; det skall naturligtvis vara köttbullar och inte kötbullar. Men nu är det försent att ändra på, så ni får stå ut med det.

En ansträngande vecka

2007-09-29T20:30:00.000+02:00

Det här är första inlägget på snart en vecka och anledningen till tystheten är att jag har varit oerhört trött den senaste veckan. Fyra timmar fransklektioner om dagen plus skola på förmiddagarna är inte att leka med. När jag har kommit hem har jag varit så trött att jag inte orkat sätta mig vid datorn och skriva. Men men jag tror att fransklektionerna är bra; även om det känns som att de sista 90 minuterna är bortslösade. Jag är då väldigt trött och har svårt att hålla konsentrationen uppe.

Fast jag har det lite jobbigt, det känns som att jag lär mig väldigt långsamt. Ibland undrar jag om jag har blivit mer korkad eller om jag har någon form av komplex gällande franskan. När Freyan (den indiska flickan jag bloggade om tidigare) pratar bättre franska än jag så känns det som att något är fel. Även om jag inte lärde mig överdrivet mycket de år jag studerade franska i Sverige så borde de ge ett litet försprång.

I övrigt så har det inte hänt så mycket. Jag har inhandlat en scoutskjorta (som är röd) idag. Jag hoppas att det senare kommer upp lite bilder på mig iklädd detta vackra plagg, utövandes scoutaktiviteter. Jag har fått tag på en batteriladdare till mina kamerabatterin så förhoppningsvis kommer fotograferingsfrekvensen att öka.

Som slutkläm kan jag meddela att eftersom jag gillar att leka med olika funktioner så kommer jag att lägga upp en liten omröstning. Den kommer att innehålla förslag på maträtter som ni har gett och som jag (ensam och enhälligt) sedan valt ut. Ni får sedan rösta på förslagen och det som vinner lagar jag till och bjuder min familj på. Urvalet är baserat på vilka maträtter jag inte tror att de har här i Frankrike, samt vilka jag tror att jag har möjlighet att införskaffa ingredienser till.

Rotary, födelsedagsmiddag och scouting

2007-09-23T21:02:00.000+02:00

Igår var jag på det Rotarymötet jag berättade om tidigare. Till skillnad mot vad jag trodde innan jag kom dit så var det en ganska tråkig tillställning. Allt som hände var att vi i två timmar satt och lyssnade på en genomgång av regler och annan information; dessutom var allt bara på franska. Jag har också hört det mesta av vad som togs upp, så det var heller ingen nyhet. Det enda roliga som egentligen hände var efteråt då man fick tid att prata med alla andra utbytesstudenter. Tyvärr så var det ganska rörigt och jag hade inte så mycket tid på mig men några hann man i alla fall prata med. Jag träffade bl.a. alla svenskar som är på plats i det här distriktet. Det är tre till förutom jag (och inte 2 som jag trodde innan). De heter Louise, Mikael och Julia. Julia var den jag har haft kontakt med innan. När jag skulle säga hej så upptäckte jag också något konstigt. Mitt modersmål hade väldigt svårt att ta sig upp genom halsen. Hej:et stakade sig och blev nästan till ett hello. Det var otroligt svårt att efter en månad att prata svenska med någon som jag har fysisk kontakt med. Det borde inte vara det för jag har trots allt pratat svenska över telefon. Men när jag väl står öga mot öga med en person var det jättesvårt.

På kvällen efter mötet var jag sedan hos Cahterines bror Pascal på födelsedagsmiddag. Hans dotter fyllde år. Det var väldigt trevligt även om jag var jättetrött. Jag hade kunnat somna redan innan jag kom dit (vid åtta och vi åkte inte därifrån förrens vid midnatt). Jag hade ett jättejobb med att hålla mig vaken den sista timmen.

Jag kan också berätta att jag idag har fått min första erfarenhet av fransk scouting. Jag var på ett scoutarrangemang för den kår jag är medlem i. Det var för att fira alla som gick upp en avdelning och alla som var nya. Till min stora lättnad upptäckte jag också att det finns en flicka på min avdelning som pratar perfekt engelska (hon har bott i England i tre år).

Till sist så vill jag åter igen uppmana mina läsare att komma med matförslag. Alla jag fått hittills har varit jättebra (även om jag tror att jag får svårt att hitta mesost och ren här i Frankrike). Men jag vill ha lite att välja på och jag kommer kanske att laga mat mer än en gång.

Tar de bra dagarna aldrig slut?

2007-09-21T21:10:00.000+02:00

Idag har det varit en riktigt bra dag. Jag har haft ett möte med min klassföreståndare som var mycket förstående. Han frågade mig om min familj, vad jag läste i Sverige mm. Han tog också upp min speciella situation som utbytesstudent; han sa att de naturligtvis tar hänsyn till mina problem med franskan och även att jag måste vara borta på eftermiddagarna för att ha extra fransklektioner. Det var inte som tidigare då attityden mer har varit att jag får acceptera att ingen förstår mig och sedan klara mig själv. Endel av den här förståelsen kan bero på att hans äldsta son varit i USA på utbyte med Rotary och att de då hade en amerikan boende hos sig. Så han känner antagligen till de flesta problem man har som utbytesstudent. Han sa också att om jag får problem eller behöver ledigt någon dag så skall jag komma till honom så ordnar han det.

Men nu över till något helt annat; jag skall på ett möte för alla Rotarys utbytesstudenter i det här distriktet imorgon. Det skall bli väldigt roligt att träffa alla andra som också är här just nu. Jag tror att det är två svenskar till här i Lyon, varav den ena jag haft lite kontakt med. Den andra har tyvärr inte varit i kontakt med, men jag hoppas att jag får träffa honom imorgon. Jag väntar också på en liten väska med saker som kommer med Ségolènes (utbytesstudenten som bor hos min familj) föräldrar. De har nämligen varit på besök en dag i Sverige och hade då med sig en väska med saker till henne. Den blev sen tom på hemvägen och de kunde då ta med lite saker till mig. Det är tre böcker, ett id-kort, ett bankkort (jag var tvungen att skaffa ett nytt med chip, magnetremsan är på väg att försvinna här i Frankrike) och lite kläder. Det är framför allt böckerna jag ser fram emot. Jag skall också på lunch hos min andra värdfamilj innan mötet imorgon. De skall efter det följa med mig på mötet eftersom Catherine är i Kina just nu. Både att de skall följa med och att jag skall äta lunch hos dem skall bli väldigt roligt.

Det sista jag har att meddela är att jag snart har läst klart min första Stephen King-bok, "The Gunslinger" som är den första delen i "The Dark Tower"-serien. Hur jag kan ha levt mer än 17 år utan att ha läst en bok av King förstår jag inte, en stor miss i min litterära allmänbildning. Fast jag har och andra sidan aldrig sett Titanic...

Fransklektioner

2007-09-20T20:28:00.000+02:00

Jag har nu anmält mig till 4 veckors intensivkurs i franska. Det blir 4h om dagen varje skoldag; jag byter då ut eftermiddagen i skolan mot fransklektionerna. För övrigt så är min värdmamma på resa till kina just nu (hon kommer hem nästa vecka). Så jag bor just nu bara med Christoph (min värdfarbror), Ambroise (min värdlillebror) och Annie (min värdmormor). Den enda som pratar lite engelska är Christoph; detta gör att jag har det mycket svårare, men det är samtidigt väldigt lärorikt.

Jag skulle också vilja ha hjälp av mina läsare (som just nu är så många som 79 olika personer, om statistiken stämmer) med att få förslag på svenska maträtter. Jag har lovat att laga en svensk middag och har lite idétorka. Så alla som läser är jättesnälla om de lämnar ett (eller flera) förslag bland kommentarerna. Det är också helt okej att vara anonym om man tycker att ens förslag är pinsamt.

De fem saker som jag saknar mest.

2007-09-19T16:20:00.000+02:00

Det här inlägget är starten på en liten undersökning. Jag hade tänkt att jag varje månad skall presentera än lista på de fem saker jag saknar mest från Sverige. Sedan får var och en tolka listan och dess förändringar hur de vill. Tanken är väll att man skall kunna utläsa vad jag har svårast att skilja mig ifrån och hur det förändras under tiden som går och om det har något samband med min anpassning, eller något i den stilen.

Här kommer i alla fall listan för September:

Att förstå vad som sägs på alla lektioner.
Den mer avslappnade stämningen mellan lärare och elever.
Att kunna lämna skolan när jag vill (grindarna till skolan är stängda under dagen och öppnas bara 1 ggn/halvtimme).
Gröt till frukost (jag är ingen grötfantast men gröt mättar betydligt bättre än flingor och mjölk).
Mjölk i Tetra Pak.

Nu är Europa på modet.

2007-09-19T15:54:00.000+02:00

Nu börjar det hända saker här i Frankrike och det är förändringarnas vindar som blåser.Till skillnad från den snålblåst som tidigare rådde så verkar det nu vara en varm sydvind som är på insegling. Vad är det då som hänt? Jo, jag har bytt till en så kallad Europaklass. Skillnaden mellan den och en vanlig klass är att det är lite mer engelska på schemat och att en del av historielektionerna är på engelska. Man kan då fråga sig om jag inte är här för att lära mig franska. Det finns naturligtvis en tanke bakom klassbytet och den är att inte att jag skall bli bättre på engelska. Tanken är att jag skall få det lättare i skolan och kunna lägga mer energi på att bättra på min franska. Vi håller också på att leta efter fransklektioner vid sidan av skolan. En till fördel med Europaklass som jag fått erfara sen jag började är att eleverna är mer öppna. De har inte bara lättare att ta kontakt utan verkar också vara mer benägna att göra det. Min klassföreståndare verkar också bättre; han har t.ex. gett mig en tid på fredag då jag skall träffa honom och gå igenom olika saker. Jag har då tillfälle att ställa frågor om det är något jag undrar över.

Tvärr så fick jag inte en så bra start på dagen igår. Jag försov mig. Morgonen blev därför väldigt stressig; jag fick lov att kasta i mig mjölk och flingor samt svepa ett glas kallt kaffe som stått i ett dygn; ibland är det jobbigt att vara koffeinist. Dessutom så är proceduren när man kommer försent väldigt krånglig. Man kan inte som i Sverige försiktigt knacka på och sedan smyga sig in med skamsen blick och sätta sig längst bak. Man måste istället gå till ett kontor (CPE) på skolan och där införskaffa ett intyg på att man har rätt att komma mitt i lektionen. Som tur var så fick jag intyget ganska lätt; Cathrine hade nämligen ringt och sa att jag skulle komma. Efter det så gick dock dagen smidigt och jag kunde med lättnad konstatera att klassbytet var mycket lyckat.

Ett välkommet veckoslut

2007-09-14T21:14:00.000+02:00

Nu har ännu en tuff skolvecka kommit tagit slut. även om den har varit jobbig har den varit betydligt ljusare än innan. Jag har börjat få bättre kontakt med mina klasskamrater och jag går inte omkring ensam på rasterna. Jag har också slutat med italienska. Det var en stor lättnad för den höll verkligen på att ta kol på mig. Att komma ihåg franska verbformer är nog; jag behöver verkligen inte lära mig de italienska också. Jag har dessutom upptäckt att jag gått till en klass som är tillval och som jag inte valt. Detta gjorde att jag slutade två timmar tidigare än förväntat idag, vilket inte var en helt ovälkommen överaskning.

"titel oanvändbar"

2007-09-10T20:49:00.000+02:00

Det här blogginlägget skulle egentligen ha haft titeln: "Ett ljus i mörkret" och handlat om hur min helg var ett ljus i ett annarst mörkt hav av svårigheter. Nu kan jag dock inte begagna av denna titel eftersom havet inte är så mörkt längre. Men för att inte gå händelserna i förväg ska jag börja med att berätta om helgen.

Jag vaknade sent på lördag morgon för att stiga upp utvilad och möta dagens klädinköp. Inget speciellt hände med andra ord. Däremot så gjorde det de på söndagen. Jag hade nämligen en övning för första gången med storbandet här i La Tour de Salvagny. Det var en jättekul övning och alla var väldigt trevliga. Efter övningen åt vi lunch för att därefter åka till en countryfestival som hölls här i helgen. Storbandet skulle nämligen spela där och först var tanken (trodde jag) att jag bara skulle vara med och lyssna; men det visar sig att bandledaren (Michel) hade tänkt sig att jag skulle vara med. Det var dessutom en jättekul och lyckad spelning och avslutningen på min helg blev jättebra. Det var ett verkligt ljus i mitt dåvarande mörker av elände i skolan med matkort mm..

Men idag lättade mörkret och gryningen har förhoppningsvis inträtt. Jag har idag lyckats få mitt matkort (äntligen) och kan därför vara säker på att få lunch varje dag. Jag åt också lunch med en flicka som heter Elise och som är vän med Ange (pojken i min värdfamilj som är i USA nu). Det var trevligt att kunna prata med någon i min egen ålder och som förstår mig. Men det känns också som att jag har börjat få lite mer kontakt med mina klasskamrater. Jag var inte heller lika trött som jag varit tidigare, fast jag slutade kl. 18.00. Så nu är det bara att hoppas på att det fortsätter i så här.

Jobbigt värre!

2007-09-06T18:42:00.000+02:00

Idag var min första riktigt jobbiga dag i Frankrike. Hela dagen har jag gått runt och varit spänd, frustrerad och allt har kännts väldigt jobbigt. Det började på morgonen då jag kom till skolan och började med italienska. Man kan fråga sig varför jag med mina knappa kunskaper i franska och obefintliga kunskaper i italienska skall läsa det ämnet och jag vet faktiskt inte varför. Jag var tvungen att välja ett språk och det jag hade att välja på var tyska, spanska och italienska. Då jag inte har studerat något av språken innan så valde jag ett som låg hyfsat nära franska. Jag tänkte att jag kunde försöka i alla fall. Efter första lektionen så upptäckte jag det inte kommer att gå. Alla har nämligen läst italienska i två år innan.

Jag har dock pratat med min engelsklärare och förklarat mitt problem och han skall ta upp det med min klassföreståndare (M. Cinq, min klassföreståndare tycker att det är bättre att jag pratar med min engelskalärare först så att det inte blir några språkliga missförstånd). Den engelsklektion som jag hade var dock ett litet andrum; läraren förstod i alla fall vad jag sa. Däremot så blev inte kommunikationen med mina klasskamrater bättre. Att fransmän generellt sett är dåliga på engelska är ingen myt. Även om jag tyckte om lektionen så var jag inte jätteförtjust i läraren. Han var lite av den gamla stränga och överkonserverade typen. Jag tyckte också att han var lite nedlåtande över allas obefintliga engelskkunskaper. Inte så jättepedagogiskt kanske.

Matten var dock bättre. Det var en trevlig lärare och jag hade redan läst allt innan. Vi inledde med lite faktorisering och förenkling. Matte A med andra ord (för er som kan de svenska gymnasiekurserna). Synd att läraren inte pratade så bra engelska. Men hon kunde förklara allt genom att peka och visa. Den stora motgången kom dock vi lunchen. Där behövde man ett kort för att kunna komma in och för att få mat. Jag trodde att jag hade det kortet (ett som kom på posten). Det visade sig dock att det var ett annat kort som behövdes. Det hela slutade med att jag nästan inte fick mat. Dessutom så var det överallt och hela tiden jättemycket folk. Det går 1200 elever på skolan.

Det var i alla fall tur att jag slutade redan efter tre lektioner vid 12.00, eller var det de? Jag bävar inför morgondagen...

Hur den första skoldagen var...

2007-09-05T13:31:00.001+02:00

De positiva känslor som jag berättade om i förra inlägget försvann tyvärr snabbt. Efter bussen så tog jag tunnelbanan och sedan bergbanan (på franska funiculaire) den sista biten till skolan. Själva skolan ligger uppe på en höjd i Lyon i ett område som heter St. Just. Efter att jag komit fram till skolan möter jag där en éntrehall full av människor. Jag försökte därefter tränga mig fram till en tavla där det fanns lappar uppsatta med i vilken klass man hamnat och i vilken sal man skulle samlas. Efter att ha trängts där i 15 minuter bland ca 350 omogna 15 åringar (ta inte illa upp nu alla 15 åringar men de flesta är inte så mogna när de är 15, det var inte jag heller) nådde jag äntligen mitt mål. Väl där framme, när jag hittat min klass, så visade det sig att det inte alls stod var man skulle samlas. Oerhört besviken gick jag därifrån för att hitta någon att fråga.

Jag lyckades trots all trängsel ta mig fram till någon slags expedition som låg i början av éntrehallen. Där träffade jag en kvinna som talade dålig engelska men som ändå verkade förstå mitt problem. Till min stora lycka dök det upp en elev (tror jag) som talade hyfsad engelska och som visade mig vägen. Det visade sig att samlingen var ute på skolgården som låg på baksidan av skolan. Där satt det lappar uppsatta och på dem stod det skrivet varje klass. Så jag ställde mig vid min lapp och väntade. Efter hand så fylldes skolgården på med mer och mer människor. Efter att jag väntat i ca 20 minuter kom den lärare som var ansvarig för vår klass och berättade till vilken sal vi skulle gå.

När vi väl inträtt i rätt sal så började den stora plågsamma informationsgenomgången, på franska. Eftersom jag inte förstod ett dyft så fick jag hjälp av läraren, som för övrigt heter monsieur Cinq. Efter att ha suttit i 2,5 h och försökt hänga med i vad som gäller på skolan var det dags för den klassiska rundturen. När den väl var avklarad så återvände vi till klassrummet. Efter att alla andra elever gått så tog M. Cinq sig tid med att förklara saker lite nogrannare för mig och att försäkra sig om att jag förstått var jag ska vara imorgon. Jag blev då lättare till sinnes och han förhörde sig även om hur länge jag ska stanna och liknande saker. Efter det så återvände jag hem samma väg som jag kom.

Jag har alltså idag gått från att vara glad och lite närvös (på bussen) till stor irritation och förtvivlan (éntrehallen och genomgången) till lättnad (efter rundturen och på väg hem).

Minuterna innan skolan (direktrapport)

2007-09-05T08:04:00.001+02:00

Nu drar det verkligen ihop sig. Jag sitter nu på buss nummer 86 på
väg in till Lyon och skall kl 9.00 börja min första skoldag. Det
börjar kännas lite pirrigt, men det var faktiskt värre att börja
första ring. Om det är jag som mognat eller om jag nu är mer förberedd
vet jag inte. Förutom den lilla nervositet som jag känner så kan jag
konstatera att det är en mycket vacker morgon. Klarblå himmel och
solsken. Det är också lite kyligt och "friskt" ute. Jag älskar en
sådan här morgon. Det är precis så att man inte behöver ha en jacka
och det gör att man känner sig extra pigg. Man blir extra sugen på att
möta dagens kommande mysterier. Så nu är det bara att börja med att
utröna huruvida jag hamnat i en bra klass, hur mitt schema ser ut och
om jag idag skall äta lunch i den läskiga skolmatsalen.

Min första nära-Indien-upplevelse

2007-09-02T21:20:00.000+02:00

Igår träffade jag för första gången här i Frankrike någon som inte är fransk. Jag träffade en indisk flicka från Bombay och det var lite av en lättnad. Jag har nämligen i en halv dag kunnat prata med någon som förstår allt som jag säger. Detta ledde till att vi båda två pratade oavbrutet med varandra. Resultatet av detta blev att jag nu vet mer om Indien än jag visste innan. Hon vet förhoppningsvis också mer om Sverige nu.

Förutom det så besökte jag min andra värdfamiljs hus. Det var inte lika stort och lyxigt som det här, men ändå väldigt fint. De har dock ingen pool (fast jag kommer antagligen bo där under vintern så det gör inte så mycket).

La Tour de Salvagnys föreningar

2007-09-01T19:10:00.000+02:00

Idag var jag på en sammankomst där alla föreningar i Tour de Salvagny var närvarande. Det fungerade som en mässa där varje förening hade sitt eget bord och presenterade sin verksamhet. Det var allt ifrån fotboll, gymnastik och scouting till hemslöjdsföreningen och föreningen för krigsveteraner. Jag passade då på att anmäla mig till den lokala scoutkåren och fick även inbjudan om att delta på deras första möte den 23 September. Jag anmälde mig också till att spela i ett storband och kanske till att spela i en vanlig blåsorkester. Om jag kunde skulle jag vilja passa på att spela tennis alternativt ägna mig åt judo. Problemet är att jag tror att det kommer att överbelasta min budget så antagligen får jag nöja mig med det jag valt hittills.

Förutom det så har jag idag också träffat den tredje och sista värdfamiljen som jag ska bo hos. Vi träffade på dem bland alla andra människor i hallen där föreningarna höll till. De har bott 2 år i USA och verkar jättetrevliga. Jag blev väldigt förvånad när pappan i familjen talade till mig på perfekt amerikansk engelska. Annars så är fransmännen inte särskilt bra på engelska och oftast bryter de på franska.

Det gamla Lyon, andra värdfamiljen och en lat fotograf

2007-08-28T21:24:00.000+02:00

Nu har det förflutit ett tag sedan jag skrev senast och för att ni inte skall tro att jag dött i böldpest eller gàtt med i främlingslegionen sà skall jag härmed förtälja de senaste händelserna.

För ett par dagar sedan sà blev jag medbjuden pà en tur i de gamla delarna av Lyon av en av Catherines (min värdmamma) bägge bröder Pascal och hans familj. Vi spenderade en mycket trevlig eftermiddag i en fin och mysig miljö och jag fick se mànga prov pà gammal fransk byggnadskonst. Nàgra av de äldsta husen som jag sàg är antagligen 400-500 àr gamla. Vi tog ocksà en tur upp till den skola som jag kommer att gà pà samt sàg resterna efter det gamla romerska badet i Lyon. Pà det hela taget var det en väldigt lyckad.eftermiddag.

Jag har även spenderat endel tid med Catherines andra bror Christoph och hans dotter. Vi har bland annat cyklat, bàde här i Tour de Salvagny och i en park inne i Lyon. För övrigt har jag bedrivit tiden med att läsa, ta det lugnt och att spela tv-spel. Men det blir nog snart ändring eftersom skolan drar igàng den 4:e september.

Igàr kväll kom dessutom den andra av tre värdfamiljer som jag ska bo hos pà besök. Vi àt middag och tittade pà foton som de tagit pà sin semester i England. Med dem kom ocksà den yngsta av Catherines söner Ambroise hem. Han hade spenderat semestern med familjen som är goda vänner. I familjen finns förutom mamman och pappan tvà barn. En pojke som är jämngammal med mig och en flicka som är nàgot yngre. De var alla väldigt trevliga.

Jag har tyvärr ocksà legat pà latsidan vad gäller det här med att ta kort. Sà ni fàr än sà länge hàlla tillgodo med de bilder jag lagt upp, men jag lovar att försöka bättra mig.

En bild säger mer en tusen ord...

2007-08-25T19:06:00.001+02:00

...sà här kommer nàgra bilder fràn huset där jag bor:

...fortsättningen

2007-08-24T15:01:00.001+02:00

Nu har jag varit vaken ett tag och är mycket piggare, sà jag ska försöka skriva en längre version om min resa.

Jag började klockan 12.11 i Säter och tog sedan tàget vidare till Stockholm, sedan tog jag tàget till Malmö. Inget speciellt intressant hände pà min resa genom Sverige och efter att jag väntat i tvà timmar pà stationen i Malmö klev jag utan problem pà nattàget till Berlin. Pà tàget fick jag dela kupé med en 40 àrig kille som var lektor pà högskolan i Malmö, ett Svenskt par (ca 30 àr gamla tror jag) och ett ungt tonàrspar fràn Tyskland. Killen som var lektor skulle till Berlin för att diskutera ett forskningsprojekt inom EU, det svenska paret skulle pà semester och vad det tyska paret skulle göra vet jag inte men förmodligen skulle de resa hem. Jag hade en lugn natt pà tàget och sov utan problem. Mitt första lilla äventyr skulle börja pà morgonen.

Jag vaknade vid halvsextiden och klev av tàget klockan sex. Det första som möter mig dà är Berlins tàgstation som är som en flygplats. Jag stàr där och desperat försöker jag greppa allting. I all förvirring lyckas jag till och med att glömma min jacka. Jag hittar dock till slut rätt (utan allt för mycket letande) och kan i lugn och ro äta en macka till frukost och dricka en kopp kaffe. Sedan àker jag tàg till Köln. När jag i Köln ska kliva pà nästa tàg sà hör jag i trängseln en man som börjar tala till mig pà franska. Han ser mycket irriterad ut och allt jag kan uppfatta är att han flera gànger säger monsieur. I min desperation utbrister jag dà: "I don't speak French!" och ser skrämd ut. I nästa ögonblick inser jag att allt han ville var att jag skulle flytta min väska sà att han kan komma fram. Mycket skamset och ursäktande pà bàde svenska och engelska flyttar jag pà min väska. Resan till Bryssel var efter det varken svàr eller intressant.

I Bryssel sà stiger jag av tàget för att sedan börja leta efter min avgàng. Det som dà slàr mig är skillnaden mellan Tyskland och Belgien. Den tyska ordningen som ditills ràtt pà alla tàgstationer är som bortblàst. De stora fina tidtabellerna med tydlig information om tider, tàgnummer, mellanliggande stationer och avgàngsspàr är väck. Allt som finns är smà ynkliga skärmar med minimalt med information. Jag lyckas tillslut se att det gàr bara ett enda TGV pà den tiden som jag ska ska àka, dock sà gàr det till Marseille. Jag som inte vet nàgonting om franska tàgrutter och vilka stationer sm ligger mellan Bryssel och Marseille börjar bli smàtt orolig. Tänk om jag inte lyckets tolka den knappa information som fanns rätt. Jag gàr i alla fall till det spàr som det stod pà skärmen att jag skulle gà till.

Väl framme vid det spàret sà ser jag en flicka i min àlder som jag känner igen sen tàget fràn Köln. Jag börjar dà fundera pà om hon ska ta samma tàg som jag. När hon sedan tar pà sig nàgot som verkar misstänkt likt en sàdan kavaj som alla Rotarys utbytesstudenter har sà gàr jag fram till henne. Jag börjar prata med henne och jovisst, jag hade sett rätt. Det var en Rotarykavaj. Det visar sig sedan att hon är fràn Tyskland och ska pà utbyte till Lille. Hon ska dessutom med samma tàg som jag. Vi har dock bàda vàra funderingar pà om det verkligen är rätt tàg. Som tur är sà pratar hon betydligt bättre franska än jag gör och hon fràgar en kille som kör en bagagevagn om tàget som stàr inne gàr via Lille och Lyon. Det gör det svarar han och vi gàr bägge tvà en aning lättade pà tàget. Väl pà tàget fàr vi bara tid att samspràka en liten stund eftersom Lille är det första stoppet. Innan hon gàr av sà byter vi visitkort med varandra sà förhoppningsvis sà hörs vi igen. Resten av resan var händelselös förutom en liten incident pà slutet.

Bara tio minuter innan jag ska kliva av tàget sà gàr jag pà toaletten. När jag är klar sà tar jag lite tvàl och börjar tvàla in händerna. Jag ska precis skölja av dem när jag upptäcker att det kommer inget vatten. Jag stàr pà ett tàg som inom tio minuter kommer att anlända till en station i ett främmande land där jag ska gà av och göra ett gott förstaintryck och sà har jag helt nerkladdade händer. Desperat försöker jag torka av all tvàl med papper, det gàr inte särskilt bra. Händerna är viserligen inte fulla med tvàl längre men de är väldigt klibbiga. Jag gàr därför till en annan toalett men vattnet är lika slut där med. Väldigt förtvivlad sà gàr jag och sätter mig pà min plats igen, där upptäcker jag till min stora lättnad att jag fortfarande har kvar lite vatten i en vattenflaska. Jag skyndar mig därför till toaletten och kan fem minuter senare kliva av tàget mycket lättare till sinnes och med rena okladdiga händer.

Resten av kvällen när jag bl.a. àt grodor berättade jag om i förrgàr.

Bilderna nedan är foton fràn: Malmö, Berlin, Berlin och Köln

Nu är jag framme!

2007-08-23T22:03:00.000+02:00

Nu sitter jag här framför ett konstigt franskt tangentbord och försöker skriva ned vad som hänt mig. Jag är ganska trött sà jag fàr nog inte ned allt ikväll. Men jag gör ett försök.

Jag har hàrdstartat min vistelse här i Frankrike genom att äta njure och grodor! Efter att min värdmamma och min värdmormor hämtat mig pà stationen i Lyon sà àkte vi till en liten pittoresk fransk resturant. Där äter jag som sagt grodor. Det var dessutom gott. Om jag ska beskriva smaken sà är nog det närmaste kyckling, fast samtidigt sà smakar det inte som kyckling. Efter det àker vi hem till mitt nya hem. Det är rätt stort och alla har ett eget badrum. Det finns ocksà en pool. Men nu är jag väldigt trött och ska duscha och sen lägga mig. Jag försöker komma med ett mer detaljerat inlägg om bl.a. själva resan senare.

Au revoir!

Sista inlägget innan resan

2007-08-22T09:43:00.000+02:00

Om mindre än tre timmar går mitt tåg härifrån Säter. Det är också först nu jag börjar bli nervös på riktigt. Att jag ska åka bort ett helt år, utan att träffa de människor jag annars träffar dagligen, utan att se de platser jag befinner mig på dagligen och utan att höra det språk jag hela tiden hör, börjar först nu bli fattbart. Jag har i alla fall packat klart nu, så det behöver jag inte oroa mig för. Så nu, i och med att detta är mitt sista inlägg innan resan så säger jag: Hej då Sverige, et bonjour la France!

Det närmar sig...

2007-08-15T16:56:00.000+02:00

Nu är det bara sju dagar kvar innan jag åker till Frankrike. Som jag tidigare befarade så har jag inte hunnit skriva så många inlägg om min tid före avresan. Den sista tiden i vad jag vill kalla mitt "gamla liv" har varit ganska hektisk. Jag har varit på en veckas scoutläger, volontärarbetat på en scoutanläggning och tillbringat en arbetsvecka på en politisk kongress. Så nu gäller det att sätta igång med förberedelserna inför mitt år i Frankrike. Det skall packas, handlas presenter och mycket mer.

Det är dock så att det inte bara är jag som ska på utbyte. Vi ska ha en fransyska boendes hos oss i åtminstonde i 4 månader. Eller vi och vi, min familj skall ha det. Hon har i vilket fall som helst anlänt nu. Jag har tyvärr inte hunnit träffa henne så mycket pga. redan nämnda anledningar men hon verkar jättetrevlig. En av de bra sakerna som hon har tillfört är att illusionen som jag har haft om att det är gott om tid kvar har börjat falla sönder. Så nu är det bara att bita ihop och ta tag i alla saker som skall göras.

Packlista

2007-07-12T13:54:00.000+02:00

Nu har jag gjort ett utkast till en packlista inför mitt utbyte:

Nödvändigt

Telefonnummer och adresser
Resväska, ryggsäck, liten väska
Anteckningsbok
Pass
Penna
Tågbiljetter
Magväska att ha pass, pengar mm i.

Financiellt

Bankkort

Kläder

2 par gymnastikpaskor
Finskor
Sandaler
Kängor
3 vanliga skjortor
3 sommarskjortor
4 t-shirts
Underkläder för 1 ½ vecka
En tjocktröja
Ett underställ
En tunn jacka
En friluftsjacka
1 par svarta byxor
1 par jeans
1 par skjorts
1 par friluftsbyxor
1 par badbyxor
2 kavajer (1 rotary och 1 vanlig)
Slips
Solglasögon
Regnkläder
Mössa
Handskar

Hygienartiklar & medeciner

Tvål
Schampoo
Clarityn
Värktabletter
Mjukgörare
Rakhyvel
Rakgel
Deodorant
Tandborste
Tandkräm
Glasögon
Kontaktlinser
Kontaktlinsetui
Kontaktlinsvätska
Nagelsax

Andra saker

3 bra böcker
Batterier (AA till mp3-spelaren)
Batteriladdare
Tuggummi
Presenter
Studiekort
Kamera
Kopior på viktiga dokument
Ordbok
Sovsäck
Handduk
Mobiltelefon
mp3-spelare
Öronproppar
Div. noter

Resan ner till Lyon

2007-07-04T20:11:00.001+02:00

Nu har jag (mamma) ordnat resan ner Lyon. Jag skall åka tåg. Anledningen till det är att dels tycker jag att det är mycket bekvämare men jag vill också spara på miljön. Eftersom jag brukar försöka få andra att vara miljömedvetna så vore det verkligen att hyckla om jag själv inte vore det. Dock så medför tågresan naturligtvis några fler byten än om jag tagit flyget.

Jag kommer att byta i Stockholm, Malmö, Berlin, Köln och Bryssel. Som tur var så slipper jag byta i Paris (vilket skulle innebära att jag skulle vara tvungen att ta mig genom hela Paris från "Gare du Nord" till "Gare de Lyon").

Priset går dessutom nästan jämnt upp med de flyg vi tittat på. Det blir lite dyrare men det beror på att jag inte kan åka på mitt InterRail hela vägen ned. På TGV-tågen har de nämligen få platser för InterRail vilket gör att jag måste ha en vanlig biljett där.

Första inlägget

2007-06-29T14:33:00.000+02:00

Nu är bloggen uppe, men det lär väll inte bli så mycket skrivande innan resan, jag har rätt mycket att göra. Men lite kanske det kommer att hinnas med ändå.