Förbättrad franska och hälsningsritualer.

Jag har vädrat en del klagomål på bloggen på senaste tiden, men jag har nu det stora nöjet att berätta att det känns som att det går bättre med franskan. Jag insåg t.ex. idag att jag faktiskt kan skriva ett hyfsat brev på franska. Något som jag absolut inte kunde innan jag kom hit. Naturligtvis är det inte särskilt avancerat men jag kan med enkla ord berätta hur jag har det, vad jag gör, hur min dag ser ut etc. Så det ser ut att ta sig.

I övrigt kan jag berätta att det röks betydligt mer här i Frankrike (i alla fall på min skola) än i Sverige. När man kommer till skolan på morgonen är det väldigt mycket människor som står utanför skolan och blossar. Ett annat exempel är när jag igår kom till skolan och var på väg upp för trappen. Då ringde det precis ut och jag mötte väldigt mycket människor som var på väg ut. Nästan var sjätte person av de jag mötte hade då en cigarett i handen, och då hade de inte ens kommit ner för trappen (som är mitt inne i skolan). Men liksom i Sverige så är det nu (tror jag) lagstiftat att man inte får röka på bussar mm.

En annan observation som jag kunnat göra har med hur man hälsar på varandra att göra. Förutom det karakteristiskt franska kindpussandet som praktiseras i tid och otid så tar man varandra i hand. Ni tänker förstås att det inte är någon nyhet då handslaget har förekommit åtminstonde sedan medeltiden, men det är i den utsträcking som det praktiseras som jag tänker på. Här skakar alla hand (om man inte kindpussas). Småbarn (med varandra), bästa vänner, killen som går i din engelska klass etc. Det är något som inte förekommer i Sverige. Jag skulle i Sverige knappast skaka hand med kompisar varje morgon när jag träffar dem.