Efter skidturen

Skidturen som jag var på förre helgen var i stort sett bra. Det var roligt att få åka skidor och att få se snö. Jag stormtrivdes visserligen inte hela tiden men det var inte värre än att jag kunde stå ut när det blev jobbigt.

De roliga momenten var som jag skrev ovan själva skidåkningen. Den anläggningen vi var på var inte så stor men pisterna var långa, betydligt längre än hemma i Romme Alpin (om jag inte minns helt fel). Det fanns dock inte så många nedfarter så jag tror att jag hade tröttnat om jag hade åkt mer än jag nu gjorde. Vi åkte bara skidor andra dagen vilket jag tycker var lite dålig planering, första dagen ägnades åt måltider, fritid och förberedelser inför ett litet nummer som alla inbounds skall framföra i maj på ett stort Rotarykonvent här i distriktet. Det sistnämnda är jag måttligt road av; den svenska(/europeiska) delen består av att vi skall sjunga lite. Först sjunger de två svenska tjejerna som är här "Nu grönskar det" tvåstämmigt och efter kommer jag och den andra svenska killen plus den Schweiziska tjejen (vilket är alla inbounds från Europa) in och vi sjunger tillsammans början på "Mamma Mia". Jag tycker inte om att sjunga offentligt så jag önskade bara att hela repetitionen skulle ta slut, vilket den gjorde men först efter två omtagningar.

Det övriga som inte var bra med helgen har att göra med att jag kommit fram till att jag nog inte passar ihop med de övriga utbytesstudenterna. En kombination av olika persontyper och olika intressen tror jag är anledningen till detta. Det är dock svårt att i övrigt sätta fingret på något precist utan jag kan mer begrunda konsekvenserna av det hela, vilket var att jag bitvis hade väldigt tråkigt. För att ta ett konkret exempel: På kvällen spelades det musik och dansades i samma lokal som repetitionen varit i. Musiken var verkligen inte i min smak och jag tycker inte om att dansa; så jag satt och lyssnade på andra som pratade med varandra utan att själv delta i samtalen. Jag hade ingen lust att tränga mig in i något samtal utan en vettig anledning då nästan ingen varit intresserad av något jag haft och säga på hela dagen. Jag kännde mig helt enkelt lite utanför och hade väldigt tråkigt. Det hela slutade med att jag gick och lade mig innan alla andra för att jag tyckte att det var betydligt roligare att sova än att stanna kvar uppe.

Det är inte så att jag är osams med någon av de andra, mer som att de helt enkelt inte är intresserade av mig. Jag vet inte om detta beror på att jag har ett större behov av uppmärksamhet än normalt eller om vi helt enkelt inte har något utbyte av varandra. Nu skall jag väll tillägga att jag inte heller haft världens största intresse av de andra heller innan, men de gånger jag sökt kontakt har jag inte tyckt att det visats någon större form av intresse. Jag beskyller ingen för detta då jag har full förståelse för att alla helt enkelt inte passar ihop och om de andra finner mig tråkig så förstår jag att de inte har någon större lust att umgås med mig. Det enda jag egentligen kan konstatera är att jag har ett umgänge hemma i Sverige och ett här i skolan, så jag kan inte vara helt socialt efterbliven, utan det bygger nog mer på att jag helt enkelt inte passar in bland de andra. Det som är synd är att jag tycker att Rotaryaktiviteterna på distriktsnivå är tråkiga.

Jag skall också passa på att nämna undantaget vilket är Freyan. Med henne har jag inga problem att umgås (vad jag vet, hon kan ju avsky mig i smyg), men hon umgicks mest med andra under helgen.

---
För att ni inte skall tro att jag bara är en miserabel och klagande person så kan jag berätta att jag skall iväg på lördag med min värdfamilj och åka skidor. Så något roligt händer det i alla fall.