Ett välkommet veckoslut

Nu har ännu en tuff skolvecka kommit tagit slut. även om den har varit jobbig har den varit betydligt ljusare än innan. Jag har börjat få bättre kontakt med mina klasskamrater och jag går inte omkring ensam på rasterna. Jag har också slutat med italienska. Det var en stor lättnad för den höll verkligen på att ta kol på mig. Att komma ihåg franska verbformer är nog; jag behöver verkligen inte lära mig de italienska också. Jag har dessutom upptäckt att jag gått till en klass som är tillval och som jag inte valt. Detta gjorde att jag slutade två timmar tidigare än förväntat idag, vilket inte var en helt ovälkommen överaskning.