Hur den första skoldagen var...

De positiva känslor som jag berättade om i förra inlägget försvann tyvärr snabbt. Efter bussen så tog jag tunnelbanan och sedan bergbanan (på franska funiculaire) den sista biten till skolan. Själva skolan ligger uppe på en höjd i Lyon i ett område som heter St. Just. Efter att jag komit fram till skolan möter jag där en éntrehall full av människor. Jag försökte därefter tränga mig fram till en tavla där det fanns lappar uppsatta med i vilken klass man hamnat och i vilken sal man skulle samlas. Efter att ha trängts där i 15 minuter bland ca 350 omogna 15 åringar (ta inte illa upp nu alla 15 åringar men de flesta är inte så mogna när de är 15, det var inte jag heller) nådde jag äntligen mitt mål. Väl där framme, när jag hittat min klass, så visade det sig att det inte alls stod var man skulle samlas. Oerhört besviken gick jag därifrån för att hitta någon att fråga.

Jag lyckades trots all trängsel ta mig fram till någon slags expedition som låg i början av éntrehallen. Där träffade jag en kvinna som talade dålig engelska men som ändå verkade förstå mitt problem. Till min stora lycka dök det upp en elev (tror jag) som talade hyfsad engelska och som visade mig vägen. Det visade sig att samlingen var ute på skolgården som låg på baksidan av skolan. Där satt det lappar uppsatta och på dem stod det skrivet varje klass. Så jag ställde mig vid min lapp och väntade. Efter hand så fylldes skolgården på med mer och mer människor. Efter att jag väntat i ca 20 minuter kom den lärare som var ansvarig för vår klass och berättade till vilken sal vi skulle gå.

När vi väl inträtt i rätt sal så började den stora plågsamma informationsgenomgången, på franska. Eftersom jag inte förstod ett dyft så fick jag hjälp av läraren, som för övrigt heter monsieur Cinq. Efter att ha suttit i 2,5 h och försökt hänga med i vad som gäller på skolan var det dags för den klassiska rundturen. När den väl var avklarad så återvände vi till klassrummet. Efter att alla andra elever gått så tog M. Cinq sig tid med att förklara saker lite nogrannare för mig och att försäkra sig om att jag förstått var jag ska vara imorgon. Jag blev då lättare till sinnes och han förhörde sig även om hur länge jag ska stanna och liknande saker. Efter det så återvände jag hem samma väg som jag kom.

Jag har alltså idag gått från att vara glad och lite närvös (på bussen) till stor irritation och förtvivlan (éntrehallen och genomgången) till lättnad (efter rundturen och på väg hem).