Nej, nu får det vara nog

Igår kom droppen som fick bägaren att rinna över. Den bägare jag pratar om är den som fyller alla mina negativa intryck av engelsklektionerna. Jag har länge tänkt skriva och beklaga mig över den engelskundervisning som förs i min klass, men det är först nu när jag sur över något som egentligen inte har så stor roll för undervisningen som jag gör det.

Anledningen till att jag är sur är egentligen bara en lite skitsak och därför inleder jag med den så att vi får det ur världen. Vi har på grund av schematekniska anledningar lite mindre engelska i min halva av klassen och därför har vår lärare bestämt sig för att göra något åt det. Hon har därför möblerat om tillfälligt lite. Anledningen till att det gör mig sur är att hon lyckades möblera bort en av de roligaste lektionstimmarna på hela veckan (den vi har med den amerikanska hjälpläraren). Dessutom är hon inte här nästa vecka så jag hade haft ett hål på fyra timmar som jag hade kunnat åkt hem och äta på, om det inte vore för det att vi nu istället har lektion med assistenten. Jag får därför istället för ett fyratimmars-hål först ett hål på en timme, därefter en timmes lektion (som visserligen inte är tråkig) och slutligen ett hål på två timmar. Detta gör att jag har en massa hål som är för korta för att åka hem på och jag har redan dötid på skolan så att det räcker och blir över på grund av att jag inte läser ett tredje språk. Men det var som sagt var bara en skitsak, nu kommer den riktiga kritiken.

Det stora problemet med engelskundervisningen (i alla fall i min klass, men jag tror att det är så på de flesta ställen) är utlärningsmetoderna. Det mesta som görs handlar inte om att eleverna gör kreativa saker och lär sig att själva använda engelska; det mesta handlar om att läraren gör något och sedan apar eleverna efter. Jag har inte skrivit enda berättelse eller liknande och inte haft en enda konversation eller muntlig övning som sträcker sig längre än att svara på lärarens frågor. Jag skall förresten ta tillbaka det där med att vi inte har haft något som liknar berättelseskrivande, det har vi faktiskt haft; en gång hade vi prov på att uttrycka oss skriftligt och vi skulle skriva en dialog på 150-200 ord. Men det är allt.

De kan dessutom inte skriva anteckningar. När de antecknar skriver de av det som läraren skriver på tavlan, ordagrannt. När man går igenom en text så ställer läraren i nio fall av tio direkt ledande frågor om texten för att komma till en speciell slutsats. Hon tar sedan allt som eleverna säger och skriver det på tavlan, efter att ha gjort det mer komplicerat. Hon brukar också fråga efter en massa synonymer till de ord hon skriver och svaren skall helst vara ännu svårare.

I början av varje lektion så förhör hon en eller ett par elever på föregående lektion. Den delen av lektionen brukar jag kalla citationsstunden; det är nämligen inte så att eleverna i stora drag berättar om de slutsatser som man kom fram till föregående lektion, utan de citerar ordagrannt anteckningarna som de gjort (och som de skall kunna utantill). Som ni kanske minns så hade de inte heller gjort dessa anteckningar själva utan skrivit av lärarens. Presterar inte den utvalda eleven vid detta tillfälle ett tillräckligt tillfredställande resultat så blir det bakläxa, som oftast består av att man skall kopierna de anteckingar man gjort x antal gånger till nästa lektion. Dessutom har min lärare en sjuk besatthet av detaljer; jag höll på att svimma när hon för några veckor sedan förhörde oss på ett dokument (som var en reklamannons) och frågade en av eleverna i vilken hand som flickan på bilden höll fjärkontrollen i. Jag ville bara ställa mig upp och skrika att det inte spelar någon som helst roll om hon håller fjärrkontrollen i höger eller vänster hand.

Vi har alltså inte den minsta tillstymmelse till kreativa aktiviteter. Eleverna skapar i princip ingenting själva utan utför bara hårt lärarledda analyser av dokument. Det verkar dessutom inte bara var så här i min klass utan det är något som jag tror praktiseras i olika varianter överallt i Frankrike. Så ni kan sluta fundera över varför fransmännen är dåliga på engelska.

Vi skall också komma ihåg att den klass jag berättat om är en klass för dem som är bäst på engelska i hela årskursen.