Nu har jag äntligen lyckats ta mig igenom den första omgången skola efter jul. Nåja, så jobbigt var det väll inte. Sista veckan var också väldigt lugn och jag hade flera ordinarie lektioner som utgick. Detta ledde till att jag inte hade några lektioner i onsdags, och bara tre timmar på torsdagen och tre timmar på fredagen. Nu väntar två veckors härligt lov. Jag skall vila mig och åka iväg till diverse platser med min värdfamilj.
Jag insåg nu på morgonen då jag hade vaknat att jag har varit här mer än halva tiden (ca 56%). Det innebär att det som innan verkade som något avlägset nu inte alls ter sig så. Jag kan se slutet. Det är med blandade känslor jag konfronterar denna insikt och jag har svårt att bestämma mig för om det är mest positivt eller negativt. Jag tycker dels att det skall bli väldigt skönt att få komma hem igen, men samtidigt gillar jag Frankrike väldigt mycket. Eftersom jag inte klarar av att komma till någon slutsats om mina känslor så har jag bestämt mig för att fortsätta att göra som innan: Jag reflekterar helt enkelt så lite som möjligt över om det är mest positivt eller negativt med min hemresa. Jag accepterar helt enkelt det faktum att jag kommer att stanna cirka fyra och en halv månader till, efter det åker jag hem. Sedan försöker jag att inte lägga en värdering i detta.
Så gjorde jag speciellt i början. Många saker var väldigt jobbiga och det fick jag helt enkelt acceptera. Jag fick kämpa för att det skulle bli bättre, men jag tror att hade jag gått och grubblat över hur min tillvaro i Sverige hade sett ut i jämförelse med den som jag hade i Frankrike så hade jag blivit knäpp. Man skall naturligtvis fundera och grubbla över saker som man kan göra något åt, men det är ingen idé att grubbla över det andra. Man kan visserligen göra något åt det faktum att man befinner sig i ett främmande land men den enda åtgärden för det är att man åker hem.
Det är det som jag tror händer med de utbytesstudenter som inte klarar av att vara borta ett år. De grubblar över hur en tillvaro hade varit i deras eget land och kommer fram till att den varit bättre. Sedan åker de hem. Istället måste man försöka att ignorera detta och sikta på sitt slutmål, alla fördelar man får av utbytet, hur tillvaron blir när man vant sig och andra positiva men mer långsiktiga saker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
KLOKT!
Skicka en kommentar