Nu har det förflutit ett tag sedan jag skrev senast och för att ni inte skall tro att jag dött i böldpest eller gàtt med i främlingslegionen sà skall jag härmed förtälja de senaste händelserna.
För ett par dagar sedan sà blev jag medbjuden pà en tur i de gamla delarna av Lyon av en av Catherines (min värdmamma) bägge bröder Pascal och hans familj. Vi spenderade en mycket trevlig eftermiddag i en fin och mysig miljö och jag fick se mànga prov pà gammal fransk byggnadskonst. Nàgra av de äldsta husen som jag sàg är antagligen 400-500 àr gamla. Vi tog ocksà en tur upp till den skola som jag kommer att gà pà samt sàg resterna efter det gamla romerska badet i Lyon. Pà det hela taget var det en väldigt lyckad.eftermiddag.
Jag har även spenderat endel tid med Catherines andra bror Christoph och hans dotter. Vi har bland annat cyklat, bàde här i Tour de Salvagny och i en park inne i Lyon. För övrigt har jag bedrivit tiden med att läsa, ta det lugnt och att spela tv-spel. Men det blir nog snart ändring eftersom skolan drar igàng den 4:e september.
Igàr kväll kom dessutom den andra av tre värdfamiljer som jag ska bo hos pà besök. Vi àt middag och tittade pà foton som de tagit pà sin semester i England. Med dem kom ocksà den yngsta av Catherines söner Ambroise hem. Han hade spenderat semestern med familjen som är goda vänner. I familjen finns förutom mamman och pappan tvà barn. En pojke som är jämngammal med mig och en flicka som är nàgot yngre. De var alla väldigt trevliga.
Jag har tyvärr ocksà legat pà latsidan vad gäller det här med att ta kort. Sà ni fàr än sà länge hàlla tillgodo med de bilder jag lagt upp, men jag lovar att försöka bättra mig.
tisdag 28 augusti 2007
lördag 25 augusti 2007
fredag 24 augusti 2007
...fortsättningen
Nu har jag varit vaken ett tag och är mycket piggare, sà jag ska försöka skriva en längre version om min resa.
Jag började klockan 12.11 i Säter och tog sedan tàget vidare till Stockholm, sedan tog jag tàget till Malmö. Inget speciellt intressant hände pà min resa genom Sverige och efter att jag väntat i tvà timmar pà stationen i Malmö klev jag utan problem pà nattàget till Berlin. Pà tàget fick jag dela kupé med en 40 àrig kille som var lektor pà högskolan i Malmö, ett Svenskt par (ca 30 àr gamla tror jag) och ett ungt tonàrspar fràn Tyskland. Killen som var lektor skulle till Berlin för att diskutera ett forskningsprojekt inom EU, det svenska paret skulle pà semester och vad det tyska paret skulle göra vet jag inte men förmodligen skulle de resa hem. Jag hade en lugn natt pà tàget och sov utan problem. Mitt första lilla äventyr skulle börja pà morgonen.
Jag vaknade vid halvsextiden och klev av tàget klockan sex. Det första som möter mig dà är Berlins tàgstation som är som en flygplats. Jag stàr där och desperat försöker jag greppa allting. I all förvirring lyckas jag till och med att glömma min jacka. Jag hittar dock till slut rätt (utan allt för mycket letande) och kan i lugn och ro äta en macka till frukost och dricka en kopp kaffe. Sedan àker jag tàg till Köln. När jag i Köln ska kliva pà nästa tàg sà hör jag i trängseln en man som börjar tala till mig pà franska. Han ser mycket irriterad ut och allt jag kan uppfatta är att han flera gànger säger monsieur. I min desperation utbrister jag dà: "I don't speak French!" och ser skrämd ut. I nästa ögonblick inser jag att allt han ville var att jag skulle flytta min väska sà att han kan komma fram. Mycket skamset och ursäktande pà bàde svenska och engelska flyttar jag pà min väska. Resan till Bryssel var efter det varken svàr eller intressant.
I Bryssel sà stiger jag av tàget för att sedan börja leta efter min avgàng. Det som dà slàr mig är skillnaden mellan Tyskland och Belgien. Den tyska ordningen som ditills ràtt pà alla tàgstationer är som bortblàst. De stora fina tidtabellerna med tydlig information om tider, tàgnummer, mellanliggande stationer och avgàngsspàr är väck. Allt som finns är smà ynkliga skärmar med minimalt med information. Jag lyckas tillslut se att det gàr bara ett enda TGV pà den tiden som jag ska ska àka, dock sà gàr det till Marseille. Jag som inte vet nàgonting om franska tàgrutter och vilka stationer sm ligger mellan Bryssel och Marseille börjar bli smàtt orolig. Tänk om jag inte lyckets tolka den knappa information som fanns rätt. Jag gàr i alla fall till det spàr som det stod pà skärmen att jag skulle gà till.
Väl framme vid det spàret sà ser jag en flicka i min àlder som jag känner igen sen tàget fràn Köln. Jag börjar dà fundera pà om hon ska ta samma tàg som jag. När hon sedan tar pà sig nàgot som verkar misstänkt likt en sàdan kavaj som alla Rotarys utbytesstudenter har sà gàr jag fram till henne. Jag börjar prata med henne och jovisst, jag hade sett rätt. Det var en Rotarykavaj. Det visar sig sedan att hon är fràn Tyskland och ska pà utbyte till Lille. Hon ska dessutom med samma tàg som jag. Vi har dock bàda vàra funderingar pà om det verkligen är rätt tàg. Som tur är sà pratar hon betydligt bättre franska än jag gör och hon fràgar en kille som kör en bagagevagn om tàget som stàr inne gàr via Lille och Lyon. Det gör det svarar han och vi gàr bägge tvà en aning lättade pà tàget. Väl pà tàget fàr vi bara tid att samspràka en liten stund eftersom Lille är det första stoppet. Innan hon gàr av sà byter vi visitkort med varandra sà förhoppningsvis sà hörs vi igen. Resten av resan var händelselös förutom en liten incident pà slutet.
Bara tio minuter innan jag ska kliva av tàget sà gàr jag pà toaletten. När jag är klar sà tar jag lite tvàl och börjar tvàla in händerna. Jag ska precis skölja av dem när jag upptäcker att det kommer inget vatten. Jag stàr pà ett tàg som inom tio minuter kommer att anlända till en station i ett främmande land där jag ska gà av och göra ett gott förstaintryck och sà har jag helt nerkladdade händer. Desperat försöker jag torka av all tvàl med papper, det gàr inte särskilt bra. Händerna är viserligen inte fulla med tvàl längre men de är väldigt klibbiga. Jag gàr därför till en annan toalett men vattnet är lika slut där med. Väldigt förtvivlad sà gàr jag och sätter mig pà min plats igen, där upptäcker jag till min stora lättnad att jag fortfarande har kvar lite vatten i en vattenflaska. Jag skyndar mig därför till toaletten och kan fem minuter senare kliva av tàget mycket lättare till sinnes och med rena okladdiga händer.
Resten av kvällen när jag bl.a. àt grodor berättade jag om i förrgàr.
Bilderna nedan är foton fràn: Malmö, Berlin, Berlin och Köln
Jag började klockan 12.11 i Säter och tog sedan tàget vidare till Stockholm, sedan tog jag tàget till Malmö. Inget speciellt intressant hände pà min resa genom Sverige och efter att jag väntat i tvà timmar pà stationen i Malmö klev jag utan problem pà nattàget till Berlin. Pà tàget fick jag dela kupé med en 40 àrig kille som var lektor pà högskolan i Malmö, ett Svenskt par (ca 30 àr gamla tror jag) och ett ungt tonàrspar fràn Tyskland. Killen som var lektor skulle till Berlin för att diskutera ett forskningsprojekt inom EU, det svenska paret skulle pà semester och vad det tyska paret skulle göra vet jag inte men förmodligen skulle de resa hem. Jag hade en lugn natt pà tàget och sov utan problem. Mitt första lilla äventyr skulle börja pà morgonen.
Jag vaknade vid halvsextiden och klev av tàget klockan sex. Det första som möter mig dà är Berlins tàgstation som är som en flygplats. Jag stàr där och desperat försöker jag greppa allting. I all förvirring lyckas jag till och med att glömma min jacka. Jag hittar dock till slut rätt (utan allt för mycket letande) och kan i lugn och ro äta en macka till frukost och dricka en kopp kaffe. Sedan àker jag tàg till Köln. När jag i Köln ska kliva pà nästa tàg sà hör jag i trängseln en man som börjar tala till mig pà franska. Han ser mycket irriterad ut och allt jag kan uppfatta är att han flera gànger säger monsieur. I min desperation utbrister jag dà: "I don't speak French!" och ser skrämd ut. I nästa ögonblick inser jag att allt han ville var att jag skulle flytta min väska sà att han kan komma fram. Mycket skamset och ursäktande pà bàde svenska och engelska flyttar jag pà min väska. Resan till Bryssel var efter det varken svàr eller intressant.
I Bryssel sà stiger jag av tàget för att sedan börja leta efter min avgàng. Det som dà slàr mig är skillnaden mellan Tyskland och Belgien. Den tyska ordningen som ditills ràtt pà alla tàgstationer är som bortblàst. De stora fina tidtabellerna med tydlig information om tider, tàgnummer, mellanliggande stationer och avgàngsspàr är väck. Allt som finns är smà ynkliga skärmar med minimalt med information. Jag lyckas tillslut se att det gàr bara ett enda TGV pà den tiden som jag ska ska àka, dock sà gàr det till Marseille. Jag som inte vet nàgonting om franska tàgrutter och vilka stationer sm ligger mellan Bryssel och Marseille börjar bli smàtt orolig. Tänk om jag inte lyckets tolka den knappa information som fanns rätt. Jag gàr i alla fall till det spàr som det stod pà skärmen att jag skulle gà till.
Väl framme vid det spàret sà ser jag en flicka i min àlder som jag känner igen sen tàget fràn Köln. Jag börjar dà fundera pà om hon ska ta samma tàg som jag. När hon sedan tar pà sig nàgot som verkar misstänkt likt en sàdan kavaj som alla Rotarys utbytesstudenter har sà gàr jag fram till henne. Jag börjar prata med henne och jovisst, jag hade sett rätt. Det var en Rotarykavaj. Det visar sig sedan att hon är fràn Tyskland och ska pà utbyte till Lille. Hon ska dessutom med samma tàg som jag. Vi har dock bàda vàra funderingar pà om det verkligen är rätt tàg. Som tur är sà pratar hon betydligt bättre franska än jag gör och hon fràgar en kille som kör en bagagevagn om tàget som stàr inne gàr via Lille och Lyon. Det gör det svarar han och vi gàr bägge tvà en aning lättade pà tàget. Väl pà tàget fàr vi bara tid att samspràka en liten stund eftersom Lille är det första stoppet. Innan hon gàr av sà byter vi visitkort med varandra sà förhoppningsvis sà hörs vi igen. Resten av resan var händelselös förutom en liten incident pà slutet.
Bara tio minuter innan jag ska kliva av tàget sà gàr jag pà toaletten. När jag är klar sà tar jag lite tvàl och börjar tvàla in händerna. Jag ska precis skölja av dem när jag upptäcker att det kommer inget vatten. Jag stàr pà ett tàg som inom tio minuter kommer att anlända till en station i ett främmande land där jag ska gà av och göra ett gott förstaintryck och sà har jag helt nerkladdade händer. Desperat försöker jag torka av all tvàl med papper, det gàr inte särskilt bra. Händerna är viserligen inte fulla med tvàl längre men de är väldigt klibbiga. Jag gàr därför till en annan toalett men vattnet är lika slut där med. Väldigt förtvivlad sà gàr jag och sätter mig pà min plats igen, där upptäcker jag till min stora lättnad att jag fortfarande har kvar lite vatten i en vattenflaska. Jag skyndar mig därför till toaletten och kan fem minuter senare kliva av tàget mycket lättare till sinnes och med rena okladdiga händer.
Resten av kvällen när jag bl.a. àt grodor berättade jag om i förrgàr.
Bilderna nedan är foton fràn: Malmö, Berlin, Berlin och Köln
torsdag 23 augusti 2007
Nu är jag framme!
Nu sitter jag här framför ett konstigt franskt tangentbord och försöker skriva ned vad som hänt mig. Jag är ganska trött sà jag fàr nog inte ned allt ikväll. Men jag gör ett försök.
Jag har hàrdstartat min vistelse här i Frankrike genom att äta njure och grodor! Efter att min värdmamma och min värdmormor hämtat mig pà stationen i Lyon sà àkte vi till en liten pittoresk fransk resturant. Där äter jag som sagt grodor. Det var dessutom gott. Om jag ska beskriva smaken sà är nog det närmaste kyckling, fast samtidigt sà smakar det inte som kyckling. Efter det àker vi hem till mitt nya hem. Det är rätt stort och alla har ett eget badrum. Det finns ocksà en pool. Men nu är jag väldigt trött och ska duscha och sen lägga mig. Jag försöker komma med ett mer detaljerat inlägg om bl.a. själva resan senare.
Au revoir!
Jag har hàrdstartat min vistelse här i Frankrike genom att äta njure och grodor! Efter att min värdmamma och min värdmormor hämtat mig pà stationen i Lyon sà àkte vi till en liten pittoresk fransk resturant. Där äter jag som sagt grodor. Det var dessutom gott. Om jag ska beskriva smaken sà är nog det närmaste kyckling, fast samtidigt sà smakar det inte som kyckling. Efter det àker vi hem till mitt nya hem. Det är rätt stort och alla har ett eget badrum. Det finns ocksà en pool. Men nu är jag väldigt trött och ska duscha och sen lägga mig. Jag försöker komma med ett mer detaljerat inlägg om bl.a. själva resan senare.
Au revoir!
onsdag 22 augusti 2007
Sista inlägget innan resan
Om mindre än tre timmar går mitt tåg härifrån Säter. Det är också först nu jag börjar bli nervös på riktigt. Att jag ska åka bort ett helt år, utan att träffa de människor jag annars träffar dagligen, utan att se de platser jag befinner mig på dagligen och utan att höra det språk jag hela tiden hör, börjar först nu bli fattbart. Jag har i alla fall packat klart nu, så det behöver jag inte oroa mig för. Så nu, i och med att detta är mitt sista inlägg innan resan så säger jag: Hej då Sverige, et bonjour la France!
onsdag 15 augusti 2007
Det närmar sig...
Nu är det bara sju dagar kvar innan jag åker till Frankrike. Som jag tidigare befarade så har jag inte hunnit skriva så många inlägg om min tid före avresan. Den sista tiden i vad jag vill kalla mitt "gamla liv" har varit ganska hektisk. Jag har varit på en veckas scoutläger, volontärarbetat på en scoutanläggning och tillbringat en arbetsvecka på en politisk kongress. Så nu gäller det att sätta igång med förberedelserna inför mitt år i Frankrike. Det skall packas, handlas presenter och mycket mer.
Det är dock så att det inte bara är jag som ska på utbyte. Vi ska ha en fransyska boendes hos oss i åtminstonde i 4 månader. Eller vi och vi, min familj skall ha det. Hon har i vilket fall som helst anlänt nu. Jag har tyvärr inte hunnit träffa henne så mycket pga. redan nämnda anledningar men hon verkar jättetrevlig. En av de bra sakerna som hon har tillfört är att illusionen som jag har haft om att det är gott om tid kvar har börjat falla sönder. Så nu är det bara att bita ihop och ta tag i alla saker som skall göras.
Det är dock så att det inte bara är jag som ska på utbyte. Vi ska ha en fransyska boendes hos oss i åtminstonde i 4 månader. Eller vi och vi, min familj skall ha det. Hon har i vilket fall som helst anlänt nu. Jag har tyvärr inte hunnit träffa henne så mycket pga. redan nämnda anledningar men hon verkar jättetrevlig. En av de bra sakerna som hon har tillfört är att illusionen som jag har haft om att det är gott om tid kvar har börjat falla sönder. Så nu är det bara att bita ihop och ta tag i alla saker som skall göras.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)