Côte d'Azur

Imorgon åker jag ner till Nice med min vardfamilj för att tillbringa helgen hos en annan vän. Vi kommer bland annat att besöka Monaco när vi ändå är i de trakterna. Detta är nog vad jag behöver för att vila upp mig lite från min sjukdom; det beräknas att bli över 20°C varmt.

Slottsumering

Jag skulle ha skrivit igår men jag har naturligtvis lyckats med att bli sjuk och var alltför trött för att skriva. Idag mår jag bättre även om det inte är helt bra ännu.

Jag har som sagt var spenderat den förra helgen med att åka runt och titta på franska slott och jag tänkte nu berätta lite om det.

Det första slottet vi tittade på var Château de Chambord. Château de Chambord är ett renaissance slott som byggdes 1519-1547. Det är ett fint slott att titta på och innuti fanns det många intressanta rum. Fast det blev väldigt enformigt efter ett tag eftersom det mesta var likadant.



Det andra slottet var Château de Blois som är ett mycket intressant slott. Slottet består av fyra olika flyglar som är byggda vid olika perioder och i olika stilar. De omger tillsammans borgården vilket gör att man kan stå blicka ut över ett panorama av fransk klultur. Den första delen som byggdes är den gotiska, den uppfördes på 1200-talet. Den andra flygeln är byggd i flamboyant stil med nordiska influenser och italienska dekorationer. Den byggdes 1498-1503 och idag finns konstmuséet på dess första våning, som innan upptogs av de kungliga gemaken. Den tredje delen är byggd i renaissancestil. Flygeln uppfördes 1515-1524 och man kan se den snabba stilistiska utvecklingen som skett, italienska dekorer på en traditionell franska struktur. Den sista delen är byggd i klassisk stil, 1635-1638. Den byggdes av François Mansart till Gaston d'Orleans.



Det tredje slottet vi tittade på var Château de Chenonceau. Det byggdes på 1430-talet efter det att den tidigare byggnaden blev nedbränd. Byggnaden är en blandning av sen gotisk stil och tidig renaissance. Slottet är byggt är byggt över floden Cher.



---
Jag har äntligen lyckats få tag på paketet som jag har beställt. Efter ytterligare ett telefonsamtal leverade dem det hem till mig. Jag fick naturligtvis också betala €50 extra, vilket var fraktavgifter i Frankrike och tull.

Slut på slott

Nu har jag tillbringat helgen med att titta på en del av den franska kulturskatten som finns i form av gamla slott. Totalt så har vi varit inne i tre olika slott och sett flera utifrån. Vi var bland annat aldrig in i Château de Cheverny som jag berätttat tidigare om. Vi var däremot in i Château de Chambord, Château de Blois och Château de Chenonceau. Château de Blois var min personliga favorit eftersom det är en mycket intressant byggnad som består av fyra olika delar som är byggda i olika stilar och vid olika epoker. Det har också varit skådeplats för bland annat Henri III:s lönnmord på sin konkurrent Henri Ier de Guise.

Jag hinner inte berätta så mycket just nu; vi skall upp tidigt imorgon och jag måste gå och lägga mig. Men jag kommer att skriva mer när jag kommer hem samt även lägga ut en del av de bilder jag tagit.

Jag har internet här

Jag har haft den stora lyckan att upptäcka att jag har en internetuppkoppling här som jag kan använda. Detta gör att jag kan berätta om min lilla resa dag för dag. Det kanske inte är lika spännande som Tysklandsresan men förhoppningsvis så har det ett visst underhållningsvärde.

Vi kom fram till vännen idag vid lunchtid (och jag har naturligtvis glömt namnet). Hon bor i Saint-Viâtre med sina två barn. Vi åt en god lunch och gick sedan ut på en promenad i ett par timmar. Jag passade på att ta lite fotografier som jag tänker lägga ut lite senare, när jag hunnit sortera dem.

Det har som sagt var inte hänt så mycket idag men jag kan passa på att berätta vad vi skall göra imorgon. Vi skall besöka lite olika slott, bland annat Château de Cheverny. Så förhoppningsvis så blir det lite bra bilder.

---
Till sist skall jag berätta hur det gått med mitt paket som jag beställde. Jag ringde till den central där det skulle vara enligt den avi jag fått; där sa de att paketet inte fanns där. Jag fick då hjälp av min värdmamma som ringde till tre olika ställen för att till slut få reda på att paketet var feladresserat och befann sig på en uppsamlingscentral i Paris. Så nu har de rätt adress och paketet skall anlända nästa vecka. Jag vet dock fortfarande inte om jag måste betala €50 extra.

Tråkigt, tråkigt, resa och jobbigt

Nu har lovet pågått i fyra dagar och jag har väldigt tråkigt. Gör för det mesta inte särskilt mycket på dagarna; jag surfar, tränar, läser och pluggar franska. Jag har haft ett par små avbrott i tråkigheten, till exempel igår då jag var på bio med en framtida utbytesstudent. Jag föredrar därför till viss del skoldagarna, då kan jag i alla fall träffa en massa andra människor. Men imorgon skall i alla fall jag, min värdmamma och min värdsyster åka till en vän och vara borta tillå måndag. Där skall vi bland annat kolla på gamla slott. Jag har inhandlat lite nya batterier till kameran, så förhoppningsvis så blir det lite bilder också.

Jag har dessutom stött på tråkiga och oväntade problem. Jag har nämligen beställt lite ljudutrustning till min mp3-spelare från USA. Allt har gått smidigt ända fram tills idag. Leveransen var här kl. 10.30 imorse och då sov jag naturligtvis. Så paketet har skickats tillbaka till en central i Lyon. Till råga på allt, om jag lyckats tyda avin rätt, måsta jag betala cirka €50 extra utöver det porto jag redan betalat. Jag har redan innan försökt ta reda på om jag måste betala några avgifter för att importera hemelektronik från USA och alla jag pratat med har sagt att de trodde de inte. Så jag vet inte vad det är som jag måste betala extra för, om det nu är något (jag kan ju ha förstått det hela fel, vilket jag innerligt hoppas).

Annars är det en hutlös summa jag måste punga ut med för att importera lite hemelektronik. Jag skall ringa dem imorgon (naturligtvis på franska dessutom) så de inte skickar tillbaka paketet och sedan skall jag hämta det på tisdag när jag kommit tillbaka. Så jag återkommer med information om hur det gick då. Jag ser i vilket fall som helst fram emot de nya sakerna, något tycker jag att jag skall kunna unna mig själv även om det nu kanske blir lite dyrare än jag tänkt mig.

Vinterlov och 56% avklarat

Nu har jag äntligen lyckats ta mig igenom den första omgången skola efter jul. Nåja, så jobbigt var det väll inte. Sista veckan var också väldigt lugn och jag hade flera ordinarie lektioner som utgick. Detta ledde till att jag inte hade några lektioner i onsdags, och bara tre timmar på torsdagen och tre timmar på fredagen. Nu väntar två veckors härligt lov. Jag skall vila mig och åka iväg till diverse platser med min värdfamilj.

Jag insåg nu på morgonen då jag hade vaknat att jag har varit här mer än halva tiden (ca 56%). Det innebär att det som innan verkade som något avlägset nu inte alls ter sig så. Jag kan se slutet. Det är med blandade känslor jag konfronterar denna insikt och jag har svårt att bestämma mig för om det är mest positivt eller negativt. Jag tycker dels att det skall bli väldigt skönt att få komma hem igen, men samtidigt gillar jag Frankrike väldigt mycket. Eftersom jag inte klarar av att komma till någon slutsats om mina känslor så har jag bestämt mig för att fortsätta att göra som innan: Jag reflekterar helt enkelt så lite som möjligt över om det är mest positivt eller negativt med min hemresa. Jag accepterar helt enkelt det faktum att jag kommer att stanna cirka fyra och en halv månader till, efter det åker jag hem. Sedan försöker jag att inte lägga en värdering i detta.

Så gjorde jag speciellt i början. Många saker var väldigt jobbiga och det fick jag helt enkelt acceptera. Jag fick kämpa för att det skulle bli bättre, men jag tror att hade jag gått och grubblat över hur min tillvaro i Sverige hade sett ut i jämförelse med den som jag hade i Frankrike så hade jag blivit knäpp. Man skall naturligtvis fundera och grubbla över saker som man kan göra något åt, men det är ingen idé att grubbla över det andra. Man kan visserligen göra något åt det faktum att man befinner sig i ett främmande land men den enda åtgärden för det är att man åker hem.

Det är det som jag tror händer med de utbytesstudenter som inte klarar av att vara borta ett år. De grubblar över hur en tillvaro hade varit i deras eget land och kommer fram till att den varit bättre. Sedan åker de hem. Istället måste man försöka att ignorera detta och sikta på sitt slutmål, alla fördelar man får av utbytet, hur tillvaron blir när man vant sig och andra positiva men mer långsiktiga saker.

Det tar sig

Jag har för er, kära läsare, redan berättat att jag fått reda på att det gick ganska bra för mig på det första franskprovet som jag skrev; vad jag inte visste då var vidden av min framgång.


Jag fick själv inte reda på detta förrens igår då vi gick igenom provet. Jag satt bara och lyssnade med ett halvt öra innan jag hörde att vi kom fram till den sista frågan. Jag var dock fortfarande inte särskilt intresserad ända tills jag hörde mitt namn nämnas. Det visade sig att min lärare ansåg att jag var den som bäst hade klarat av att svara på frågan i hela klassen! Jag fick en smärre chock av att höra det och var tvungen att efter lektionen få det som sagts bekräftat av mina klasskompisar, så att jag kunde vara säker på att verkligen hört rätt.

Nu var uppgiften visserligen bara att man skulle analyserat och hitta två skilda teser som presenterades och sedan skriva ned de argument som framfördes som stöd för dessa. Texten hade dessutom ett politiskt innehåll vilket gjorde att jag arbetade på ett område där jag i alla fall kan tillskriva mig själv en hyfsad kunskap och vana. I efterhand hittade jag också ett par missar som jag inte borde ha gjort, men jag är trots det väldigt nöjd. Jag har inte fått tillbaka min kopia av provet än och jag tycker att det skall bli intressant när jag får det. Då kan jag se vilka språkliga fel jag har gjort (om min lärare har rättat dem) vilket nog är det mest intressanta för mig.

Jag skall slutligen tillägga att jag också fick 45% rätt på mitt senaste kemiprov, vilket jag tycker är ett ganska bra resultat under omständigheterna. Dessa 45% har jag nämligen skrapat ihop på precis samma villkor som alla andra i klassen, och mycket av det jag inte kunde svara på var sådant vi gått igenom i början då, min franska gjorde att jag inte förstod.

Nej, nu får det vara nog

Igår kom droppen som fick bägaren att rinna över. Den bägare jag pratar om är den som fyller alla mina negativa intryck av engelsklektionerna. Jag har länge tänkt skriva och beklaga mig över den engelskundervisning som förs i min klass, men det är först nu när jag sur över något som egentligen inte har så stor roll för undervisningen som jag gör det.

Anledningen till att jag är sur är egentligen bara en lite skitsak och därför inleder jag med den så att vi får det ur världen. Vi har på grund av schematekniska anledningar lite mindre engelska i min halva av klassen och därför har vår lärare bestämt sig för att göra något åt det. Hon har därför möblerat om tillfälligt lite. Anledningen till att det gör mig sur är att hon lyckades möblera bort en av de roligaste lektionstimmarna på hela veckan (den vi har med den amerikanska hjälpläraren). Dessutom är hon inte här nästa vecka så jag hade haft ett hål på fyra timmar som jag hade kunnat åkt hem och äta på, om det inte vore för det att vi nu istället har lektion med assistenten. Jag får därför istället för ett fyratimmars-hål först ett hål på en timme, därefter en timmes lektion (som visserligen inte är tråkig) och slutligen ett hål på två timmar. Detta gör att jag har en massa hål som är för korta för att åka hem på och jag har redan dötid på skolan så att det räcker och blir över på grund av att jag inte läser ett tredje språk. Men det var som sagt var bara en skitsak, nu kommer den riktiga kritiken.

Det stora problemet med engelskundervisningen (i alla fall i min klass, men jag tror att det är så på de flesta ställen) är utlärningsmetoderna. Det mesta som görs handlar inte om att eleverna gör kreativa saker och lär sig att själva använda engelska; det mesta handlar om att läraren gör något och sedan apar eleverna efter. Jag har inte skrivit enda berättelse eller liknande och inte haft en enda konversation eller muntlig övning som sträcker sig längre än att svara på lärarens frågor. Jag skall förresten ta tillbaka det där med att vi inte har haft något som liknar berättelseskrivande, det har vi faktiskt haft; en gång hade vi prov på att uttrycka oss skriftligt och vi skulle skriva en dialog på 150-200 ord. Men det är allt.

De kan dessutom inte skriva anteckningar. När de antecknar skriver de av det som läraren skriver på tavlan, ordagrannt. När man går igenom en text så ställer läraren i nio fall av tio direkt ledande frågor om texten för att komma till en speciell slutsats. Hon tar sedan allt som eleverna säger och skriver det på tavlan, efter att ha gjort det mer komplicerat. Hon brukar också fråga efter en massa synonymer till de ord hon skriver och svaren skall helst vara ännu svårare.

I början av varje lektion så förhör hon en eller ett par elever på föregående lektion. Den delen av lektionen brukar jag kalla citationsstunden; det är nämligen inte så att eleverna i stora drag berättar om de slutsatser som man kom fram till föregående lektion, utan de citerar ordagrannt anteckningarna som de gjort (och som de skall kunna utantill). Som ni kanske minns så hade de inte heller gjort dessa anteckningar själva utan skrivit av lärarens. Presterar inte den utvalda eleven vid detta tillfälle ett tillräckligt tillfredställande resultat så blir det bakläxa, som oftast består av att man skall kopierna de anteckingar man gjort x antal gånger till nästa lektion. Dessutom har min lärare en sjuk besatthet av detaljer; jag höll på att svimma när hon för några veckor sedan förhörde oss på ett dokument (som var en reklamannons) och frågade en av eleverna i vilken hand som flickan på bilden höll fjärkontrollen i. Jag ville bara ställa mig upp och skrika att det inte spelar någon som helst roll om hon håller fjärrkontrollen i höger eller vänster hand.

Vi har alltså inte den minsta tillstymmelse till kreativa aktiviteter. Eleverna skapar i princip ingenting själva utan utför bara hårt lärarledda analyser av dokument. Det verkar dessutom inte bara var så här i min klass utan det är något som jag tror praktiseras i olika varianter överallt i Frankrike. Så ni kan sluta fundera över varför fransmännen är dåliga på engelska.

Vi skall också komma ihåg att den klass jag berättat om är en klass för dem som är bäst på engelska i hela årskursen.

Fy skäms på mig!

Nu har jag återigen lyckats vara en dålig bloggare, och den här gången har jag inget att skylla på; jag har helt enkelt varit lat. Jag har haft saker att skriva om men inte kommit till skott och därför kommer endel saker lite i efterhand.

Jag hade en jättetrevlig skidtur i alperna även om jag var tvungen att gå upp på tok för tidigt. Jag släpade mig ur sängen redan kl 5.30. Vi tog en hyrd buss ifrån La Tour de Salvagny tillsammans med andra som bor här (vet inte riktigt hur upplägget fungerar men att göra så här är väldigt vanligt, om jag förstått allt rätt). Efter cirka 3h så var vi framme och det första som slog mig var storleken, det var något helt annat än den lillepluttstation som vi var på med Rotary. Höjden var också högre, där vi stannade med bussen var det 1860 m.ö.h. Backarna var också något helt annat, men så fanns det också totalt en höjdskillnad på 1980 meter mellan den lägsta liften och den högsta toppen. Så backarna var otroligt långa i jämförelse med svenska skidbackar och det var inte många gånger man åkte ned till liftarna där vi först hade anlänt. Att dessutom få åka skidor omgiven av en fruktansvärt vacker panoramavy bestående av bergstoppar var inte heller fel.

---
Jag skrev i förrgår mitt första franskprov och det kändes som att det gick ganska bra, vilket min lärare också sa till mig idag. Jag gjorde visserligen bara en av tre uppgifter eftersom den handlade om ett textstycke som jag kände igen, men jag är ändå väldigt nöjd med att ha gjort endel av ett prov som är riktat till elever som bott 15 år i Frankrike. Så nu är det bara att fortsätta med att kämpa på och imorgon skall jag på teater med min klass. Jag kommer nog inte förstå mycket (eftersom de franska eleverna inte förstår allt av den pjäsen) men den här uppsättningen skall vara väldigt visuell så jag får helt enkelt koncentrera mig på det om det blir för tråkigt.

---
Slutligen skall jag berätta att jag imorgon skall med min familj och äta middag hos en annan familj, vars son skall åka utomlands med Rotary nästa år. Jag skall också på söndag hem till en klasskompis och vi skall med några andra göra ett grupparbete i geografi (som för övrigt är ett lurigt ord för mig, eftersom jag nu gärna vill stava det med ph)och titta på en film.