Raggmunk vann!

Raggmunk vann min lilla matomröstning och jag kommer därför att tillaga den maträtten och bjuda min familj på.

Le premier week-end campe avec "Scouts et Guides de France"

Så var det dags att åter igen dags att ge ifrån mig lite livstecken. Jag skall börja med att berätta att jag i helgen var på min första övernattning med de franska scouterna; vi var uppe i bergen och sov i tält. Detta skedde på natten mellan lördag och söndag förra veckan. Det var en av de kallaste nätterna i höst (vilket betyder att det var under 0°C) men det gick ingen nöd på mig, van som jag är med ett nordiskt klimat. Mitt intryck hittills av fransk scouting är att det är ungefär som i Säter. Men här i Frankrike läggs det mer vikt på maten; t.ex. så åt vi baguetter, paté och camembert. Men det finns också ett par nackdelar.

Den första är att det känns som att våra aktiviteter i Säter har lite högre standard. Vi har bl.a. isklättrat, åkt till fjällen och sovit i snögrottor, bestigit både Kebnekaise och Galdhøpiggen och dessutom verkar våra vanliga hajker vara lite tuffare. Detta kan dock ha sin naturliga förklaring i att nivån på aktiviteter skiftar mellan olika kårer och att åldersnivån här är lägre. När den avdelning i Sverige som jag normalt tillhör har en lägsta åldersnivå på 16 år (med ett par undantag) och en högsta runt 19 år så är åldersnivån här 14-17 (och jag är ensam sjuttonåring).

Den andra nackdelen är att det finns fler religiösa inslag här. De är inte så många men det finns i alla fall ett par. T.ex. så sjöng vi en sång där Jesus figurerade vid en liten ceremoni och vi sjöng också någon typ av scoutbön. Enligt min egen åsikt så skall scouting i grunden vara opolitiskt och oreligiöst (vilket Svenska Scoutförbundet lyckats ganska bra med sedan man tog bort Gud ur scoutlagen). Tyvärr så anser däremot de flesta scoutförbund i världen att "Plikt gentemot Gud" är något som fortfarande gäller. Personligen ser jag det som en gammal kvarleva som uppkom på grund av dåtidens mer religiösa klimat.

I övrigt så kan jag berätta att klimatet är mer gammalmodigt här. T.ex. så trodde Catherine inte sina öron när jag berättade att i Sverige så sover tjejer och killar i samma tält. Men som tur var verkar ungdomarna här inte vara lika gammalmodiga.

Slut på eftermiddagsfranskan

Idag hade jag min sista fransklektion. Efter att i nu en månads tid haft 4h fransklektion varje eftermiddag så skall jag nu istället ha en helt vanlig skoldag. Det är väldigt skönt men samtidigt lite tråkigt; men det känns som att jag fått det jag ville av lektionerna. Jag har alltid varit ett steg före de andra i grammatiken (något lärde jag mig faktiskt av mina studier i skolan) och de enda de har kunnat göra på den fronten är att de har fyllt i några luckor. Det viktiga har varit att jag med hjälp av en pedagog har kunnat utveckla mitt praktiska tal och mitt ordförråd. Det känns nu som att det jag i fortsättningen kan lära mig på lektionerna kan jag även lära mig själv.

Jag har därför bl.a. införskaffat mig ett seriealbum på franska. Efter mycket tänkande i affären valde jag till slut "V for Vendetta", serien som filmen med samma namn är baserad på. Jag gjorde då visserligen avkall på en av mina litterära principer, nämligen att läsa litteratur på dess originalspråk (på senare tid har jag endast frångått den principen när jag lästa "Brott och straff", min ryska är nämligen värre än t.o.m. min franska), men det må så vara.

I övrigt så har jag idag varit med och tagit ett klassfoto. Det gick förbluffande snabbt; det tog bara ca. 2 minuter. Jag vet inte om följande är en företeelse som bara förekommer i Säters kommun men såvitt jag kan minnas så har man vid alla tillfällen jag tagit klassfoton avsatt en hel lektion. Här var det totalt ca. 10 minuter avsatt som togs ut i mitten av min historielektion.

Den stora rapporten om Tyskland

Jag har innan skrivit en liten direktrapport om hur det var i Tyskland, men för att ni skall få läsa hela histoiren så kommer nu min stora rapport.
---
2007-10-12
Min dag började kanske inte så jättebra eftersom jag var tvungen att stiga upp kl. 6.00, vilket är tidigare än min genomsnittliga skoldag. Men jag hämtade mig snabbt från det lilla förtretet efter lite frukost och en kopp kaffe. Jag fick skjuts av Catherine till den plats där M. och Mme. Noyon skulle plocka upp mig (vi åkte bil). På grund av en trafikstockning så fick vi tyvärr vänta en halvtimme extra.

Efter att jag blivit upplockad så började vi vår resa till Tyskland. På vägen dit stannade vi i Genève där vi bland annat tittade på statyn av Charlie Chaplin som står vid Genèvesjön och även på hans grav. Vi stannade också på en nästan tom rastplats och åt lunch (man fick dock enligt en skylt bara stanna där i 15 minuter, konstiga schweizare).

När vi kom fram till Tyskand så checkade vi in på hotellet där Rotaryträffen som vi skulle bevittna ägde rum. Efter en timme eller så började det strömma in folk och jag gick runt i foajen och såg trevlig ut. Efter det så var det en middag med tråkiga tal (på mestadels tyska) och god mat. Men jag gjorde en mycket välkommen upptäckt, den pojke som jag satt bredvid på middagen pratade flytande svenska. Hans pappa är från Sverige och de brukar semestra där, berättade han för mig. Så jag fick för första gången sedan träffen med alla andra utbytesstudenter pröva på att prata svenska med en fysiskt närvarande person. Det var lika konstigt den här gången som förra.

Efter middagen så åkte jag och Freyan hem till den familj vi bodde hos under helgen. Det visade sig att pappan i familjen (som är rotarian) också är chef för ett litet bryggeri och han lovade att visa oss det senare. Efter att vi kommit fram gick jag och lade mig direkt (hos mormorn i familjen, som bor tvärs över gatan).
---
2007-10-13
Jag vaknade klockan 7.00, steg upp och hälsade på mormorn och tackade så mycket för att jag fick sova hos henne. Efter det gick jag över till det andra huset för att äta frukost. Jag förtärde än typiskt tysk frukost (antar jag) bestående av kaffe, bröd, marmelad och hemgjord honung. När vi ätit så åkte vi ut till ett flygfält där vi träffade de andra från Rotary och vandrade omkring och tittade på omgivningen.

Efter rundturen så åkte vi med buss till en liten kyrka där vi lyssnade på en orgelkonsert. Vi promenerade efter konserten till en närbelägen resturang där vi åt en mycket god lunch. Det blev även fler tråkiga tal på tyska.

Efter lunchen åkte vi hem till familjen Haizmann, som de vi bodde hos heter. Där fick vi en mycket intressant rundtur i bryggeriet. Vi åkte också bort till en hästhage där de har hästar och jag satt för första gången på en.

Runt femtiden på eftermiddagen så åkte jag, Freyan och Katharina (äldsta dottern) in till Stuttgart. Där deltog vi i en ölfestival (tillsammans med Rotary). Det var onekligen en speciell känsla att befinna sig i samma lokal som över 3000 öldrickande tyskar, men vi hade mycket trevligt.
---
2007-10-14
På morgonen var det som dagen före, vi åt lite frukost och gav oss sedan av till hotellet. Där kom vi precis i slutet av den brunch som serverades. Vi satte oss sedan i bilen och åkte hem till Frankrike, den här gången utan att stanna på vägen.

En liten direktrapport

Ibland är det fantastiskt hur vänliga människor är, jag sitter
nämligen i ett rum hos mamman till den tyska rotarianen som vi ska bo
hos. Det fanns nämligen inte tillräckligt med rum så jag fick bo här
(på andra sidan gatan). Men att ställa upp och låta en vilt främmande
person sova hos dig över en helg är verkligen mer än man kan begära.
Jag har dessutom inte träffat henne eftersom hon sov när vi kom hit.
Dessutom står det frukt framme i rummet och det ligger handdukar
framme i badrummet.
Annars så har jag idag varit i Geneve, sett Charlie Chaplins grav,
varit på rotarymiddag och sjungit den franska nationalsången (på
middagen).

Imorgon reser jag till Tyskland

Imorgon åker jag iväg med min Rotaryklubb till Tyskland. Vi skall stanna där över helgen och så mycket mer om helgens program vet jag faktiskt inte. Förutom att jag gillar idén med att åka till Tyskland under mitt franska utbyte så tycker jag att det skall bli väldigt roligt att se mer av världen. Mina tidigare erfarenheter av Tyskland begränsar sig till tågstationer, Lübeck och gröt vid autobahn (när jag var två år). Jag vet också att jag kommer att bo hos en tysk familj, så jag får under en helg uppleva tyskt familjeliv. Med mig åker också Fréyan som har samma sponsorklubb som jag.

Förbättrad franska och hälsningsritualer.

Jag har vädrat en del klagomål på bloggen på senaste tiden, men jag har nu det stora nöjet att berätta att det känns som att det går bättre med franskan. Jag insåg t.ex. idag att jag faktiskt kan skriva ett hyfsat brev på franska. Något som jag absolut inte kunde innan jag kom hit. Naturligtvis är det inte särskilt avancerat men jag kan med enkla ord berätta hur jag har det, vad jag gör, hur min dag ser ut etc. Så det ser ut att ta sig.

I övrigt kan jag berätta att det röks betydligt mer här i Frankrike (i alla fall på min skola) än i Sverige. När man kommer till skolan på morgonen är det väldigt mycket människor som står utanför skolan och blossar. Ett annat exempel är när jag igår kom till skolan och var på väg upp för trappen. Då ringde det precis ut och jag mötte väldigt mycket människor som var på väg ut. Nästan var sjätte person av de jag mötte hade då en cigarett i handen, och då hade de inte ens kommit ner för trappen (som är mitt inne i skolan). Men liksom i Sverige så är det nu (tror jag) lagstiftat att man inte får röka på bussar mm.

En annan observation som jag kunnat göra har med hur man hälsar på varandra att göra. Förutom det karakteristiskt franska kindpussandet som praktiseras i tid och otid så tar man varandra i hand. Ni tänker förstås att det inte är någon nyhet då handslaget har förekommit åtminstonde sedan medeltiden, men det är i den utsträcking som det praktiseras som jag tänker på. Här skakar alla hand (om man inte kindpussas). Småbarn (med varandra), bästa vänner, killen som går i din engelska klass etc. Det är något som inte förekommer i Sverige. Jag skulle i Sverige knappast skaka hand med kompisar varje morgon när jag träffar dem.

Världspremiär

Nu är det världspremiär på bilderna som jag har tagit på min familj; jag vet att åtminstonde min mamma har väntat på det.

I övrigt så är jag nöjd och glad efter att ha njutit av livets goda till middag (räkor och lax).



För att få reda på vad personerna på bilderna heter, klicka på pratbubblan.