Vad vet fransmännen om för saker som är svenska?

Även om Sverige är ett litet pytteland jämfört med endel andra länder så gör även Sverige avtryck här i världen. Men vad känner människor här i Frankrike till för saker som är svenska?

Ja, efter att ha bott 3 månader i Frankrike så känner jag mig nu mogen att besvara den frågan. Det första folk tänker på är IKEA. Av nästan alla jag träffat så associerar de Sverige med IKEA. Det finns överallt och de flesta har någon pryl därifrån. Uppskattas också på ungefär samma sett som i Sverige; ingen tycker att det är lyxigt men alla tycker att det fyller den funktion som IKEA är menat för i form av att leverera bra billiga möbler.

Nästa sak som de flesta associerar med Sverige är Volvo. Även om jag inte sett så många Volvo-bilar här (Pegaut och Citroën m.fl. är dominerande märken) så känner de flesta till märket Volvo och alla jag pratat med tycker att det är bra bilar.

Det är väll de saker som flest associerar till Sverige. Men det finns några saker som alla känner till men som de flesta inte har någon aning om att de kommer från Sverige och jag tänkte berätta lite om dem också.

Den första saken är H&M. Finns också i stora mängder (i Lyon finns 2 butiker) och många handlar kläder där. Det är också få som känner till att det är en svensk butik. Den andra saken är tidningen Metro. Här i Lyon finns en stadsutgåva och av mängden kvarvarande tidningar att döma när jag kommer till tunnelbanan så är det den populäraste gratistidningen (ev. den med sämst utkörning).

---

I övrigt kan jag berätta om en liten tabbe jag gjorde idag på mattelektionen. Det var dagens sista lektion och jag var ganska trött och läraren hade ställt en fråga om hur man löste ett problem med hjälp av en graf. Jag började då svara och efter ett par sekunder började övriga elever fnissa. Utan att förstå vad de fnissade åt fortsatte jag, läraren såg visserligen lite besvärad ut men avbröt mig inte. Medans jag fortsatte så ökade dock fnisset och jag förstod fortfarande inte varför; jag tittade dock på läraren för att se om jag sa något fel, men han bara nickade åt mig att fortsätta.

Jag avslutade min förklaring varpå fnisset avtog. Då lutade sig min bänkkamrat närmare mig och berättade tyst med ett leende att jag hade sagt du till läraren; det är inget man gör i Frankrike, utan man ni:ar lärare. Lärarna kan dock knappast rätta mig för sådana saker (då jag inte pratar alltför bra franska) och övriga klassen insåg samma sak och var förtjusta över min oskyldiga fräckhet.

---

Till sist kan jag berätta om att de nu har skaffat rosa ljus i tunnelbanevagnarna. Jag trodde först att jag var sjuk eller något liknande i morse när jag klev på vagnarna. Jag har ingen aning om varför det nu är en rosa porrbelysning som sprider ljus i våran kollektivtrafik, men jag återkommer i ämnet när jag vet varför.

Konsekvensen av konservatismen

När man har svårt för förändringar så leder det ofta till förlegade lösningar och metoder. Att inte våga använda de där "nymodigheterna" gör att man kör på i samma gamla vanliga spår. Det kan gälla t.ex. pensionärer som inte använder datorer. I fallet med pensionären så bidrar det inte till alltför stora följder, på sin höjd blir man kanske tvungen att fortsätta att ta emot brev från den personen. Dock så kan det få stora följder när vardagskonservatismen appliceras på en hel nation.

Frankrike är ett land där man inte vill förändras i alltför snabb takt. Naturligtvis sker förändringar här också som på alla andra ställen men de tar ibland lite längre tid. Ett exempel på detta är hur man betalar. Här i Frankrike är det väldigt vanligt att man betalar med checkar. Jag personligen som aldrig har upplevt något innan 90-talet har här sett min första pengatransaktioner med hjälp av en check. Innan så var en check något som i min föreställningsvärld bara fanns för länge sedan, eventuellt dök upp någon gång då och då i en Kalle Anka-film. För mig var Elvis mer levande än check som betalningsmedel. Men här används checkar hela tiden: när man köper mat, när man betalar avgifter och vid många andra tillfällen.

Förutom det osmidiga i att skriva ut checkar hela tiden så har det endel andra konsekvenser. Jag har bl.a. pratat med min kontakt inom det franska bankväsendet och han berättade för mig att det är något som kostar stora summor pengar för bankerna, i jämförelse med korttransaktioner som i princip inte kostar något alls. Det kan däremot vara billigare för kunden att använda checkar eftersom man får ett visst antal checkar gratis per månad, medans korten är avgiftsbelagda.

De nationalistiska och våldsamma fransmännen

Att Frankrike är ett nationalistiskt land är nog inget som undgått någon, men eftersom färre och färre i Sverige läser franska så är det nog inte alltför många som vet vad en av deras viktigaste nationalsymboler egentligen handlar om. Det jag talar om är den franska nationalsången: Marseljäsen (på franska: La Marseillaise). Sången är skriven och komponerad av Claude Joseph Touget de Lisle i Strasbourg 1792, under den franska revolutionen.

Det mest anmärkningsvärda med Marseljäsen är att det är en mycket blodig historia, till skillnad från vår egen nationalsång som mest handlar om hur allting kommer att fortsätta att vara som förr. Man kan förstå att fransmän som sjunger Marseljäsen har en förmåga till starkare känsloyttringar. Dock så tror jag att svenskar kan vara väldigt nationalistiska, även om vi inte visar det i samma känslostormar.

För att ni skall få reda på vad Marseljäsen så kommer här en översättning (min egen):

Framåt fosterlandets barn
Ärans dag har anlänt!
Mot oss tyranni
Den blodiga fanan har höjts
Den blodiga fanan har höjts
Hör ni på fälten
de skrikande grymma soldaterna?
De kommer mitt ibland er,
skär halsen av era söner, era fruar!

Till vapen, medborgare!
Formera era bataljoner!
Marchera, marchera!
Låt orent blod
vattna våra fält!

Efter lovet

Nu har lovet varit över i snart en vecka och allt har gått in i sin vanliga lunk. Upp klockan sex eller sju på morgonen, sedan hälla i sig kaffe och släpa sig iväg till skolan med väskan full av alla böcker; jag undrar om de inte har uppfunnit skolskåp än? Man kan få ryggbesvär av mindre och kunskap väger inte lätt.

Allt går på som vanligt och det är skönt att jag börjat få in rutinerna nu. Att min franska dessutom börjar bättra på sig så pass att jag kan föra vanliga konversationer. Jag har till och med diskuterat utrikespolitik på franska; det var visserligen inget avancerat men jag gjorde det ändå.

Det enda som bryter vardagens rytm är ett Rotarymöte som jag har med min värdklubb imorgon. Så det lär bli en god fransk middag och tyvärr lär det också bli en sen hemkomst. Som tur är har jag bara lektion från klockan nio till elva på onsdag.

De fem saker som jag saknar mest (oktober)

Här kommer den förra månadens lista (lite sent, jag vet) på de fem saker jag saknar mest från Sverige:

1. Politiken
2. Svensk scouting (fransk är ett okej substitut men inte tillräckligt bra)
3. En dator med GNU/Linux
4. Att förstå allt som sägs på alla lektioner
5. Den mer avslappnade stämningen mellan lärare och elever
   

Ännu en Rotary-träff

Idag var det ännu en Rotary-träff som den här gången annordnades för de franska studenter som ska åka iväg nästa år. Träffen var inte obligatorisk men vi som är utbytesstudenter här i Frankrike var ombedda att delta. När vi kom dit så fick vi först vara i ett eget klassrum vilket var trevligt eftersom jag då fick chansen att prata med alla de andra utbytesstudenterna, det har inte varit så mycket tid till det innan. Efter ett tag så kom det in ett par personer från Rotary och informerade oss om att vi skall vara med i en novellskrivartävling. Jag fattade inte så mycket av det hela men tydligen så ska alla utbytesstudenter skriva en 2 sidor lång novell som utspelar sig i det Rotary-distrikt som vi är i. Vad det skall vara bra för har jag däremot ingen aning om. Uppgiften skall vara klar i början av mars så jag har i alla fall ganska gott om tid.

Jag har idag också upptäckt att många av de andra utbytesstudenterna har betydligt bättre kontakt med varandra än jag har. Jag har reflekterat lite över det och kommit fram till att det nog har både sina fördelar och nackdelar. Att jag har ganska lite kontakt med de andra gör att de personer jag umgås främst med är franska människor, vilket jag ser som nästan bara positivt. Däremot tror jag att de andra har ett större umgängesliv på fritiden. Det tar trots allt lite tid att skaffa vänner som man regelbundet umgås med, vilket dock inte gäller för utbytesstudenter som umgås med varandra eftersom ingen har några vänner från början. I det långa loppet tror jag dock att jag tjänar på att inte spendera så mycket av min fritid med andra utbytesstudenter; jag har inte heller haft något intresse i det eftersom jag är här för att först och främst ha ett kulturellt utbyte med Frankrike och det andra som tillkommer är bara bonus.

Sist så kan jag tillägga att jag har haft ett mycket bra lov; dessutom så har jag till skillnad från Sverige lov i en halv vecka till.