Efter skidturen

Skidturen som jag var på förre helgen var i stort sett bra. Det var roligt att få åka skidor och att få se snö. Jag stormtrivdes visserligen inte hela tiden men det var inte värre än att jag kunde stå ut när det blev jobbigt.

De roliga momenten var som jag skrev ovan själva skidåkningen. Den anläggningen vi var på var inte så stor men pisterna var långa, betydligt längre än hemma i Romme Alpin (om jag inte minns helt fel). Det fanns dock inte så många nedfarter så jag tror att jag hade tröttnat om jag hade åkt mer än jag nu gjorde. Vi åkte bara skidor andra dagen vilket jag tycker var lite dålig planering, första dagen ägnades åt måltider, fritid och förberedelser inför ett litet nummer som alla inbounds skall framföra i maj på ett stort Rotarykonvent här i distriktet. Det sistnämnda är jag måttligt road av; den svenska(/europeiska) delen består av att vi skall sjunga lite. Först sjunger de två svenska tjejerna som är här "Nu grönskar det" tvåstämmigt och efter kommer jag och den andra svenska killen plus den Schweiziska tjejen (vilket är alla inbounds från Europa) in och vi sjunger tillsammans början på "Mamma Mia". Jag tycker inte om att sjunga offentligt så jag önskade bara att hela repetitionen skulle ta slut, vilket den gjorde men först efter två omtagningar.

Det övriga som inte var bra med helgen har att göra med att jag kommit fram till att jag nog inte passar ihop med de övriga utbytesstudenterna. En kombination av olika persontyper och olika intressen tror jag är anledningen till detta. Det är dock svårt att i övrigt sätta fingret på något precist utan jag kan mer begrunda konsekvenserna av det hela, vilket var att jag bitvis hade väldigt tråkigt. För att ta ett konkret exempel: På kvällen spelades det musik och dansades i samma lokal som repetitionen varit i. Musiken var verkligen inte i min smak och jag tycker inte om att dansa; så jag satt och lyssnade på andra som pratade med varandra utan att själv delta i samtalen. Jag hade ingen lust att tränga mig in i något samtal utan en vettig anledning då nästan ingen varit intresserad av något jag haft och säga på hela dagen. Jag kännde mig helt enkelt lite utanför och hade väldigt tråkigt. Det hela slutade med att jag gick och lade mig innan alla andra för att jag tyckte att det var betydligt roligare att sova än att stanna kvar uppe.

Det är inte så att jag är osams med någon av de andra, mer som att de helt enkelt inte är intresserade av mig. Jag vet inte om detta beror på att jag har ett större behov av uppmärksamhet än normalt eller om vi helt enkelt inte har något utbyte av varandra. Nu skall jag väll tillägga att jag inte heller haft världens största intresse av de andra heller innan, men de gånger jag sökt kontakt har jag inte tyckt att det visats någon större form av intresse. Jag beskyller ingen för detta då jag har full förståelse för att alla helt enkelt inte passar ihop och om de andra finner mig tråkig så förstår jag att de inte har någon större lust att umgås med mig. Det enda jag egentligen kan konstatera är att jag har ett umgänge hemma i Sverige och ett här i skolan, så jag kan inte vara helt socialt efterbliven, utan det bygger nog mer på att jag helt enkelt inte passar in bland de andra. Det som är synd är att jag tycker att Rotaryaktiviteterna på distriktsnivå är tråkiga.

Jag skall också passa på att nämna undantaget vilket är Freyan. Med henne har jag inga problem att umgås (vad jag vet, hon kan ju avsky mig i smyg), men hon umgicks mest med andra under helgen.

---
För att ni inte skall tro att jag bara är en miserabel och klagande person så kan jag berätta att jag skall iväg på lördag med min värdfamilj och åka skidor. Så något roligt händer det i alla fall.

Vi drar till fjällen

Som rubriken antyder skall jag åka iväg på en liten skidresa. Det finns visserligen inga fjäll här i Frankrike men jag skall nog klara mig ändå. Jag åker kl. 9.30 imorgon från Lyon med de andra utbytesstudenterna och kommer hem någon gång på söndag. Det skall bli roligt, både för att jag tycker om att åka skidor och för att jag skall iväg och göra något; det har varit ganska händelselöst de senaste helgerna. Att få se snö för första gången i vinter är också ett plus.

Inte en lärare så långt ögat når

Här i Frankrike så finns det många missnöjda människor som på alla andra platser i världen. Man är missnöjd regeringen, maten, favoritlagets senaste insats, jobbet osv. Jag vill inte på något vis säga att fransmännen är ovanligt missnöjda, det är nog som på de flesta ställen, men skillnaden är att när man här i Frankrike är missnöjd med det sista jag räknade upp, nämligen jobbet, då strejkar man. Idag var det ett sådant tillfälle; man skall skära in på antalet tjänster inom skolan och det gör naturligtvis många missnöjda, och naturligtvis strejkar man.

Jag visste redan innan att jag skulle bli drabbad av strejken, min historielärare berättade igår att han inte skulle vara här idag vilket gav mig en timmes extra sovmorgon. Jag klev alltså upp senare än vanligt och det var en ganska lugn morgon, ända tills jag skulle ta mig till skolan. Det första som hände var att bussen var försenad och till råga på allt så hade en långtradarchaufför lyckats med konststycket att parkera sitt fordon i rondellen här i La Tour de Salvagny. Bilarna kom fram men inte bussen. Jag skyndade mig därför till skolan och var ganska stressad när jag i trappen på väg upp till klassrummet mötte en klasskamrat på väd ned som berättade att fransklärarinnan inte heller var där.

Jag fick därför snällt sitta och vänta i två timmar på att det skulle bli mattelektion, vilket var det enda jag hade kvar. Vi försökta få reda på om matteläraren också var på strejk men de administrativt ansvariga visste inte det eller fick inte säga det. Så vi väntade till klockan ett och jag kunde inte heller gå och äta under tiden, skolresturangspersonalen strejkade nämligen också. Hela skolan var full med elever men ganska få lärare, men eftersom ingen visste om de hade lektioner eller inte så kunde de inte gå hem. Till slut blev klockan ett och det visade sig naturligtvis att min mattelärare också strejkade. Så det var en halv dag som gick åt till att inte göra någonting.

Jag såg nu ikväll på nyheterna att var tredje lärare här i Lyon strejkade. Det var också den första strejken här i Frankrike som drabbade mig personligen.

De fem saker jag saknar mest (Januari)

Här kommer månadens lista över de fem saker jag saknar mest från Sverige:

• Havregrynsgröt på morgonen. Jag är nämligen så lat så jag orkar inte trycka i mig tillräckligt med flingor för att bli mätt (jag har upptäckt att flingor är grymt jobbigt att äta).
• En datorsal i skolan. Som jag tidigare nämnt är det fruktansvärt omodernt i skolan.
• En dator med GNU/Linux. Jag får inte installera saker (och allra minst nya operativsystem). När de dessutom släppt KDE 4.0 för inte allt för många dagar sedan så känner jag mig mer sugen än någonsin att köra GNU/Linux.
• Gustafs Storband. Visst gillar jag att spela andra former av musik också, men det är få saker som slår jazz i sällskap av trevliga människor.
• Poppe och Tage. Visst har jag ett par trevliga hundar i min värdfamilj just nu men jag saknar mina favoritlabradorer väldigt mycket.

Omodernt

Nej, nu är det dags att klaga lite. Att klaga lite ibland känns skönt och förhindrar att man faller in i någon drömvärld av perfektionism, allting är inte toppen och det är helt normalt. Det jag nu skall rikta min klagosång mot nu är den omoderna franska skolan.

Hemma i Sverige arbetar man mycket med datorer i skolan (i alla fall där jag har studerat). Man använder datorer när man samlar material och skriver arbeten. Det var naturligt att släntra in i datorsalen om man hade tid över efter skolan för att till exempel knåpa ihop en labbrapport. Det var sedan lika naturligt att maila i samma rapport och även maila in eventuella korrigeringar. Jag var också en anhängare av datorer när det kom till gemensamma arbeten eftersom det kan vara en smidig lösning då man råkar bo sex mil ifrån sin arbetskamrat. Dessutom har datorkunskap varit något som jag har haft på schemat sedan mellanstadiet.

Här i Frankrike är det dock lite annorlunda. Det första jag började lägga märke till i skolan efter det att språkchocken lagt sig var att jag undrade var alla datorer var. Nu har jag gått i skola här i mer än tre månader och fortfarande knappt sett röken av en dator. De enda datorer som jag har sett, som eleverna kan använda själva, är tre stackare som står i biblioteket. Min tanke var då: "Använder de inte datorer?".

Det har nu visat sig att det gör de inte, i alla fall inte mycket. Enda gången vi använder datorer är för att använda program i samband med fysik- och kemilabbarna. Då är det inte heller särskilt intressanta eller innovativa program som används, utan mest tråkig program i stil med digitala periodiska system eller fakta om planeterna i solsystemet. Varför skolan ens lagt pengar på sådana saker förstår jag inte eftersom allt går att hitta på internet (eller i böcker) och som gratisprogram.

Man skriver också alla arbeten för hand vilket jag irriterar mig på, eftersom jag skriver både snabbare och bekvämare på en dator. Att maila in arbeten är inte ens att tänka på och en datorsal existerar som sagt var inte.

Kort och gott så tycker jag att man kan uppdatera sig lite. Man borde skaffa sig en datorsal med moderna datorer och vettiga program. Lägg pengarna på bra mätutrustning istället för värdelösa program som bara visar information som man kan få tag på gratis; på så sätt kan man få ut mer av fysiklabbarna. Man borde dessutom försöka utöka möjligheterna att lämna in arbeten digitalt vilket sparar massor med tid för eleverna och lärarna (om de bara vill lära sid den nya tekniken).

Att göra detta samtidigt som man börjar avveckla den katederundervisning som idag skoningslöst dominerar gör att man kan få en roligare och mer interaktiv undervisning.
Eleverna blir mer intresserade, lär sig att själva söka och granska information samt får en mer pedagogisk undervisning. Det gäller att komma ihåg att de flesta lärare knappt klarar av att stå framme vid tavlan och vara intressanta i 15 minuter.

Dock är det något som säger mig att det kommer att ta tid att sätta den konservativa kolossen, som skolan här utgör, i rörelse.

Hmm, ja, god fortsättning var det...

Jag skall börja med att säga att jag hoppas att alla läsare har haft en god fortsättning, även om jag personligen inte har haft sån tur med starten på det nya året.

Efter en tuff första vecka då jag har sovit dåligt och dessutom haft en Rotarymiddag (vilket innebär sen hemkomst) så vaknade jag slutligen upp till en förkylning idag. Det är visserligen första gången jag är sjuk här Frankrike men det hade kunnat komma med lite bättre timing. Så nu väntar en helg då jag i största möjliga mån skall hålla mig lugn och begränsa mig till aktiviteter så som filmtittande och rumsstädning. Det jag kan trösta mig med är att jag reda innan förkylningen kom avstod från att delta i en scoutaktivitet den här helgen.

En trött start

Idag var det min första skoldag efter lovet. Det är lite surt att alla mina vänner i Sverige fick lov innan mig och börjar skolan efter mig; jag tar å andra sidan igen det genom att ha två veckors sportlov, men just nu känns det lite tungt. Det blir inte heller bättre av att jag inte kunde somna igår natt och därför har fått alldeles för lite sömn.

Så trött anlände jag till skolan bara för att upptäcka att vi hade ett läxförhör i biologi som jag missat att skriva upp. Frågorna var dessutom nästan bara analysfrågor på två ganska långa texter vilket gjorde att jag inte kunde svara på det mesta. Det visade sig dessutom senare att jag inte skrivit upp någonting i min almenacka så jag det var två läxor till som jag inte gjort. Jag måste ha varit trött innan lovet som missade det.

Jag kan i alla fall se fram emot att jag har en middag med Rotary imorgon; jag kommer att vara trött efteråt men det brukar ändå vara ganska roliga tillställningar med god mat.

Les changement incroyable

Jag har nu under en tid funderat över hur mina bekanta hemma i Sverige kommer att reagera när jag kommer hem, och jag tänker inte då på den självklara skillnaden av min fysiska närvaro utan mer på hur de reagera på hur jag förändrats som person. För ett utbyte fungerar lite som en matematisk funktion; man stoppar in en sak och får ut en annan. Naturligtvis är det inte något helt annorlunda som kommer ut, utan bara en modifierad version av originalet. Det skall bli mycket intressant att se hur jag förändrats och om det är till det bättre (vilket jag hoppas). Att jag har förändrats är jag dock övertygad om.

Den förändring som jag själv har kunnat notera är (hör och häpna kära läsare) att jag nog blivit mer timid. Nu vet jag att ni som känner mig och läser detta antagligen börjar få många tankar som flyger genom huvudet. "Lui, timide? Incroyable!" Jag vet att det låter otroligt men det är nog sant; att hela tiden befinna sig på språklig och kulturell bortaplan har nog gjort mig mer timid. Jag vet dock inte i vilken utsträckning och om det är något som är bestående, men jag tror nog att det i alla fall inte är negativt.

Min nya adress

Det här min nya adress som alla möjliga människor är välkomna att skriva till:

Erik JONSSON-GLANS chez M. et Mme. BACQUER
Rue de Sutin 19
69890 LA TOUR DE SALVAGNY
FRANCE

Gott nytt år!

Jag skall inleda med att önska alla mina läsare gott nytt år, både de jag känner och de som hittat till min blogg via det stora nätverk av datorer som går under namnet internet.

2007 var ett spännande år på många sett och inte minst för mig som tillbringade den sista tredjedelen av det utomlands. Det har varit många skratt och även motgångar, såsom livet är mest. Att åka utomlands på det här viset har varit och är fortfarande jättespännande och jag är övertygad att även om jag har lärt mig mycket om Frankrike så kommer jag fortfarande bara att ha skrapat på ytan när jag kommer hem. Man kan svårligen uppleva hur ett land är bara genom att besöka det ett par veckor på en semester. Jag föraktar verkligen inte människor som bara vill vara i ett land ett par veckor men man måste ha i bakhuvudet att man oftast bara ser en fasad, komprimerad för att vara lättillgänglig för besökare. Så till alla som vill uppleva något nytt, spännande (om än ibland jobbigt) och roligt rekommenderar jag verkligen att man tar chansen om man får den att bo ett längre tag i ett land.

Min nyårsafton var lugn och stillsam. Jag tillbringade kvällen med att äta middag med mina värdföräldrar; barnen var ute på fest med sina vänner. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord, ungefär som min vanliga familj hemma i Sverige. Kvällen avslutades sedan genom att titta på tolvslaget på TV, samt med att ringa ett kort samtal hem.