Avslutning

Detta blir den sista bloggposten på denna blogg. Jag kom hem i fredags och har spendarat två lugna dagar här hemma, bland annat med att packa upp. Jag har haft ett jättetrevligt år i Frankrike och jag vill tacka alla som har stöttat och hjälpt mig.

Angående namnet på min blogg:
Namnet kommer från ett samtal jag hade med min mor innan jag åkte iväg till Frankrike. Jag beklagade mig över att jag kunde så jättelite franska. Vi kommer in på hur jag skulle kunna plugga innan och jag säger på gränsen till panik att det inte är långt kvar. Då utbrister min mamma: "Men snälla Erik, du har ju hela resan ner till Frankrike på dig!" Jag svarade då att jag knappast skulle hinna plugga in något på bara 28h och det höll hon med om.

Namnet kommer från det samtalet och jag tyckte att det sammanfattade rätt bra det som jag skulle göra. På 28h så skulle mitt liv förändras radikalt. Ett äventyr helt enkelt som inleddes med en 28h lång övergångsperiod. Nu varade visserligen tågresan 32h, men i övrigt tyckte jag att min prognos stämde rätt bra. Det blev ett äventyr.

Året har också gått väldigt fort, det känns som att det var som igår jag satt på Malmö station för att ta tåget till Tyskland och därmed lämna Sverige för att inte återvända på 11 månader. På dessa 11 månader förändrades jag mycket, tror jag i alla fall. Det mesta har nog inte börjat visa sig än, men det lär komma så småningom.

Som avslutande rader så skall jag säga till alla som får samma möjlighet som jag: Ta den! Ni kommer inte att ångra er.

Je suis un grand garçon maintenant !

Så var dagen kommen, dagen då jag träder in i vuxenlivet och uppnår min myndighetsålder. Känns skönt på något sätt, även om inget förändras dramatiskt.

Dagen har hittills varit bra. När jag kom till skolan överaskades jag av att hela klassen hade skramlat ihop till en jättestor teddy-björn samt att jag bjöds på kaka och dricka. Vi hade bara en timme lektion dessutom (som inte var någon lektion).

Ikväll skall jag fira lite med min värdfamilj, men vi tar det riktiga firandet med familjen på fredag (då min värdmamma kommit hem). Sedan firar jag igen på söndag med alla tre värdfamiljerna samt mina vänner.

Jag skall också tacka alla som sagt grattis till mig!

Usch!

Om förra veckan var en toppenvecka så är detta nog motsatsen. Förutom att jag tröttnat på att bo i värdfamilj så har jag lyckats dra på mig en benhinneinflammation.

Jag har dock fått tillstånd av Rotary att åka till Lavandou, vilket i alla fall är något positivt.

Om att bo i värdfamilj

Nu börjar jag faktiskt längta hem. Jag saknar givetvis Sverige en del, men det som mest stör mig är att bo i värdfamilj. Ni får inte misstolka mig nu, det är inte så att jag bor i någon dålig familj, det är snarare fenomenet att bo i en värdfamilj överhuvudtaget som stör mig. Man måste helt plötsligt anpassa sig till en annan familj som ser saker på ett annat sett än det man varit van vid i 17 år. Det är väldigt jobbigt mentalt.. Man kan dessutom inte kritisera hur som helst när det är något man inte gillar, man får helt enkelt acceptera de regler som råder i familjen. Ens frihet är på så vis begränsad på ett helt annat sett än i ens riktiga familj.

Så nu efter ett år med den här sortens situation börjar jag faktiskt tröttna. Det skall bli väldigt skönt att få flytta tillbaka till sina vanliga rutiner och den friare miljö som väntar i Sverige.

Jag rullar

Man vet aldrig vart livets vägar leder en. Plötsligt vaknar man upp i ett främmande land, talar flytande franska och med en kappsäck som fyllts på rejält med livserfarenhet. Allt går fort, väldigt fort. Man har inte alltid tid att titta i backspegeln för att se om det var till höger eller vänster man svängde; allt man hinner se var att man faktiskt svängde. I denna livets bil rullar man sedan på, ut på nya okända vägar.

Det alternativ man har är att stanna inne i sitt garage. För tänk om man krockar? Tänk om vägen tar slut och efter nästa krök och man störtar ned i en avgrund? Att köra livets väg kan vara nog så farligt; men alternativet är att aldrig röra på sig, att stanna inne i sitt mörka rum, att inte våga möta det okända. Men den som aldrig tar risken att möta ett stup tar sig heller aldrig upp på motorvägen.

Det är en av de saker jag lärt mig här i Frankrike, och kanske den viktigaste.

"I am a man who walks alone
And when I'm walking a dark road
At night or strolling through the park

And When the light begins to change
I sometimes feel a little strange
A little anxious when it's dark

Fear of the dark, fear of the dark
I have a constant fear that something's
always near
Fear of the dark, fear of the dark
I have a phobia that someone's
always there"
~Iron Maiden

Erik goes domedagspoet!

Nu har jag suttit i min kammare och diktat och här är resultatet:
DCLXVI

Någon svensk översättning kommer dock inte då översättandet av poesi både förstör versmåttet och rimmen. För er som inte kan franska och ändå är intresserade av att veta vad det betyder rekommenderar jag googles översättningsverktyg.

En toppenvecka

Denna vecka har varit en riktig toppenvecka. Det började redan i måndags då jag lyckades ta hem ett betyg på 19,5/20 på idrottens löptest, som dessutom är utformat för att vara svårare än det testet man gör på examensprovet (Baccalauréat). I tisdags fick jag jag tillbaka ett fysik/kemiprov som jag 17,5 i betyg på. På kvällen höll jag sedan en presentation om Sverige på en klubbmiddag med Rotary. Det var mycket uppskattat och jag fick mycket beröm för min franska. Så på det hela taget har det varit en riktigt bra vecka. Dessutom så skall jag idag hem till en kompis (med tre andra kompisar) och om det bara klarnar upp lite så skall vi bada i hennes pool.

Med mindre än 20 dagar kvar till skolslutet och alla stora arbeten undanstökade så återstår nu en rätt lugn period i Frankrike.

Livstecken

Jag har återigen lyckats med konststycket att inte skriva alls under en längre period, tyvärr får vi nog vänja oss med det också. Jag har just nu mycket att göra (det är sista sluttampen i skolan) så jag vet inte hur ofta jag har tid/orkar att skriva. Lusten spelar natruligtvis också in, jag tror inte att jag skriver bra om jag skriver bara för att jag känner att jag måste.

Just nu har livet sin stilla gång här i Frankrike och det kommer inte att hända så mycket nu på ett tag. Jag fyller år den 4 juni och vi firar det den 8 juni med mina värdfamiljer och några vänner. Helgen efter (14-15) så åker jag till Paris och den 16-21 åker jag med mina vänner till Lavandou, jag måste bara se till att få tillstånd från Rotary (eftersom det är utan min värdfamilj). Efter det så är det inte många dagar kvar innan mina föräldrar anländer (4 juli).

Sista varvet

Jag har åter igen lyckets ge prov på att jag tidvis kan vara världens sämsta bloggare. Det har hänt massor men jag har inget skrivit och detta kan nog närmast betäcknas som en skandalös oförskämdhet mot Er kära läsare. Men låt oss nu inte dröja vid mina klandervärda misstag utan fokusera på framtiden.

Jag har nu kommit in på det sista varvet i mitt utbytesår, jag har bytt familj och det återstår ca. 2,5 månader. Jag har bott en halv månad i min nuvarande familj och trivs superbra. De är väldigt snälla och trevliga och de rättar mig hela tiden när jag säger fel (vilket är väldigt bra). Det är en väldigt sportig familj jag hamnat hos; ett exempel på detta är de "små" söndagsturerna på som hela familjen tar ibland: Jag kommer tillbaka efter tre timmar och är lerig över hela kroppen. Maten är också superbra vilket inte är fel.

Jag är nyss hemkommen från en semester resa till Corrèze med hela familjen; just nu har vi vårlov. Vi besökte en anläggning med inomhuspool och utmärkta vandrings- och mountainbikeleder. Det var verkligen en toppenvistelse. Förutom den närmaste familjen var också mina värdmorföräldrar med på resan (de bor också hos oss just nu) samt min värdmorfars bror och hans fru. Jag skall lägga upp lite foton så fort jag får tid.

Annars händer inte så mycket just nu. Det enda speciella är att jag skall på apertif med Rotary imorgon kväll; min värdmorfar skall också med eftersom har är Rotarian.

Terminsbetyg

Då var den här terminen slut och jag har fått mina betyg (fem ämnen allt som allt):
Matte: 9,5
Fysik/Kemi: 12
Historia/Geografi: 15
Historia/Geografi engelskspråkigt: 19
Idrott: 15

Jag är ganska nöjd även om de inte är satta med exakt samma villkor som för de franska studenterna. Jag har dock ingen nytta av dessa betyg eftersom de inte kan användas när jag kommer hem (vilket är skönt eftersom det tar bort en hel del stress).

Edit: Maxbetyget är 20.

Novell på franska

Vi fick i uppgift av Rotary att skriva en novell så jag plockade fram min kreativa (och mörka) sida och påtade ihop en liten skräcknovell på 2,5 sidor som jag publicerar här:
Hors du bus 86 (version française)

Den är skriven på franska så det krävs åtminstonde grundläggande kunskaper i språket för att förstå den. Jag planerar dock att översätta den när jag får tid över så ni som inte behärskar detta språk ändå kan få se vad jag lyckats producera.

Tack också till mina vänner som hjälpte mig att rätta novellen!
Merci mes amis qui m'aidaient à corriger la nouvelle!

Varför inte?

Jag googlade efter en svensk flagga som jag kunde använda till ett bildspel och fann detta:Varför lanserar vi inte Sverige så här nu förtiden?

...och nu till dagens lektion i Franska...

Jag kunde helt enkelt inte làta bli:


Alla som har chansen att se denna film, ta den chansen!

Sista skidturen

I helgen var jag i Alperna, närmare bestämt i Chamonix vid Mont Blanc. Jag var där med min värdmamma och en vännina till henne. Det var skönt attvi bara var tre, mindre stress och framför allt så slapp jag höra klagomål från min fjortis till värdsyster var tionde minut. Så även om de andra tyckte att det var synd att vi inte var fler så var det perfekt för mig. Jag fick helt enkelt vila upp mig lite.

La Côte d'Azur: Aftermath

Nu är jag hemma igen; jag har visserligen varit det i en och en halv vecka men jag har varit för trött för att skriva. La Côte d'Azur var ett väldigt trevligt besök och vi besökte Monaco, Nice och Canne. Monaco var trevligt om än lite trångbott. Jag har fortfarande ingen större lust att skriva idag så jag låter helt enkelt bilderna nedan tala för sig själva.






---
Jag har nu dessutom lagt upp min GPG-nyckel (till höger under min personbeskrivning) om någon skulle vara intresserad av att skicka krypterade mail.

Côte d'Azur

Imorgon åker jag ner till Nice med min vardfamilj för att tillbringa helgen hos en annan vän. Vi kommer bland annat att besöka Monaco när vi ändå är i de trakterna. Detta är nog vad jag behöver för att vila upp mig lite från min sjukdom; det beräknas att bli över 20°C varmt.

Slottsumering

Jag skulle ha skrivit igår men jag har naturligtvis lyckats med att bli sjuk och var alltför trött för att skriva. Idag mår jag bättre även om det inte är helt bra ännu.

Jag har som sagt var spenderat den förra helgen med att åka runt och titta på franska slott och jag tänkte nu berätta lite om det.

Det första slottet vi tittade på var Château de Chambord. Château de Chambord är ett renaissance slott som byggdes 1519-1547. Det är ett fint slott att titta på och innuti fanns det många intressanta rum. Fast det blev väldigt enformigt efter ett tag eftersom det mesta var likadant.



Det andra slottet var Château de Blois som är ett mycket intressant slott. Slottet består av fyra olika flyglar som är byggda vid olika perioder och i olika stilar. De omger tillsammans borgården vilket gör att man kan stå blicka ut över ett panorama av fransk klultur. Den första delen som byggdes är den gotiska, den uppfördes på 1200-talet. Den andra flygeln är byggd i flamboyant stil med nordiska influenser och italienska dekorationer. Den byggdes 1498-1503 och idag finns konstmuséet på dess första våning, som innan upptogs av de kungliga gemaken. Den tredje delen är byggd i renaissancestil. Flygeln uppfördes 1515-1524 och man kan se den snabba stilistiska utvecklingen som skett, italienska dekorer på en traditionell franska struktur. Den sista delen är byggd i klassisk stil, 1635-1638. Den byggdes av François Mansart till Gaston d'Orleans.



Det tredje slottet vi tittade på var Château de Chenonceau. Det byggdes på 1430-talet efter det att den tidigare byggnaden blev nedbränd. Byggnaden är en blandning av sen gotisk stil och tidig renaissance. Slottet är byggt är byggt över floden Cher.



---
Jag har äntligen lyckats få tag på paketet som jag har beställt. Efter ytterligare ett telefonsamtal leverade dem det hem till mig. Jag fick naturligtvis också betala €50 extra, vilket var fraktavgifter i Frankrike och tull.

Slut på slott

Nu har jag tillbringat helgen med att titta på en del av den franska kulturskatten som finns i form av gamla slott. Totalt så har vi varit inne i tre olika slott och sett flera utifrån. Vi var bland annat aldrig in i Château de Cheverny som jag berätttat tidigare om. Vi var däremot in i Château de Chambord, Château de Blois och Château de Chenonceau. Château de Blois var min personliga favorit eftersom det är en mycket intressant byggnad som består av fyra olika delar som är byggda i olika stilar och vid olika epoker. Det har också varit skådeplats för bland annat Henri III:s lönnmord på sin konkurrent Henri Ier de Guise.

Jag hinner inte berätta så mycket just nu; vi skall upp tidigt imorgon och jag måste gå och lägga mig. Men jag kommer att skriva mer när jag kommer hem samt även lägga ut en del av de bilder jag tagit.

Jag har internet här

Jag har haft den stora lyckan att upptäcka att jag har en internetuppkoppling här som jag kan använda. Detta gör att jag kan berätta om min lilla resa dag för dag. Det kanske inte är lika spännande som Tysklandsresan men förhoppningsvis så har det ett visst underhållningsvärde.

Vi kom fram till vännen idag vid lunchtid (och jag har naturligtvis glömt namnet). Hon bor i Saint-Viâtre med sina två barn. Vi åt en god lunch och gick sedan ut på en promenad i ett par timmar. Jag passade på att ta lite fotografier som jag tänker lägga ut lite senare, när jag hunnit sortera dem.

Det har som sagt var inte hänt så mycket idag men jag kan passa på att berätta vad vi skall göra imorgon. Vi skall besöka lite olika slott, bland annat Château de Cheverny. Så förhoppningsvis så blir det lite bra bilder.

---
Till sist skall jag berätta hur det gått med mitt paket som jag beställde. Jag ringde till den central där det skulle vara enligt den avi jag fått; där sa de att paketet inte fanns där. Jag fick då hjälp av min värdmamma som ringde till tre olika ställen för att till slut få reda på att paketet var feladresserat och befann sig på en uppsamlingscentral i Paris. Så nu har de rätt adress och paketet skall anlända nästa vecka. Jag vet dock fortfarande inte om jag måste betala €50 extra.

Tråkigt, tråkigt, resa och jobbigt

Nu har lovet pågått i fyra dagar och jag har väldigt tråkigt. Gör för det mesta inte särskilt mycket på dagarna; jag surfar, tränar, läser och pluggar franska. Jag har haft ett par små avbrott i tråkigheten, till exempel igår då jag var på bio med en framtida utbytesstudent. Jag föredrar därför till viss del skoldagarna, då kan jag i alla fall träffa en massa andra människor. Men imorgon skall i alla fall jag, min värdmamma och min värdsyster åka till en vän och vara borta tillå måndag. Där skall vi bland annat kolla på gamla slott. Jag har inhandlat lite nya batterier till kameran, så förhoppningsvis så blir det lite bilder också.

Jag har dessutom stött på tråkiga och oväntade problem. Jag har nämligen beställt lite ljudutrustning till min mp3-spelare från USA. Allt har gått smidigt ända fram tills idag. Leveransen var här kl. 10.30 imorse och då sov jag naturligtvis. Så paketet har skickats tillbaka till en central i Lyon. Till råga på allt, om jag lyckats tyda avin rätt, måsta jag betala cirka €50 extra utöver det porto jag redan betalat. Jag har redan innan försökt ta reda på om jag måste betala några avgifter för att importera hemelektronik från USA och alla jag pratat med har sagt att de trodde de inte. Så jag vet inte vad det är som jag måste betala extra för, om det nu är något (jag kan ju ha förstått det hela fel, vilket jag innerligt hoppas).

Annars är det en hutlös summa jag måste punga ut med för att importera lite hemelektronik. Jag skall ringa dem imorgon (naturligtvis på franska dessutom) så de inte skickar tillbaka paketet och sedan skall jag hämta det på tisdag när jag kommit tillbaka. Så jag återkommer med information om hur det gick då. Jag ser i vilket fall som helst fram emot de nya sakerna, något tycker jag att jag skall kunna unna mig själv även om det nu kanske blir lite dyrare än jag tänkt mig.

Vinterlov och 56% avklarat

Nu har jag äntligen lyckats ta mig igenom den första omgången skola efter jul. Nåja, så jobbigt var det väll inte. Sista veckan var också väldigt lugn och jag hade flera ordinarie lektioner som utgick. Detta ledde till att jag inte hade några lektioner i onsdags, och bara tre timmar på torsdagen och tre timmar på fredagen. Nu väntar två veckors härligt lov. Jag skall vila mig och åka iväg till diverse platser med min värdfamilj.

Jag insåg nu på morgonen då jag hade vaknat att jag har varit här mer än halva tiden (ca 56%). Det innebär att det som innan verkade som något avlägset nu inte alls ter sig så. Jag kan se slutet. Det är med blandade känslor jag konfronterar denna insikt och jag har svårt att bestämma mig för om det är mest positivt eller negativt. Jag tycker dels att det skall bli väldigt skönt att få komma hem igen, men samtidigt gillar jag Frankrike väldigt mycket. Eftersom jag inte klarar av att komma till någon slutsats om mina känslor så har jag bestämt mig för att fortsätta att göra som innan: Jag reflekterar helt enkelt så lite som möjligt över om det är mest positivt eller negativt med min hemresa. Jag accepterar helt enkelt det faktum att jag kommer att stanna cirka fyra och en halv månader till, efter det åker jag hem. Sedan försöker jag att inte lägga en värdering i detta.

Så gjorde jag speciellt i början. Många saker var väldigt jobbiga och det fick jag helt enkelt acceptera. Jag fick kämpa för att det skulle bli bättre, men jag tror att hade jag gått och grubblat över hur min tillvaro i Sverige hade sett ut i jämförelse med den som jag hade i Frankrike så hade jag blivit knäpp. Man skall naturligtvis fundera och grubbla över saker som man kan göra något åt, men det är ingen idé att grubbla över det andra. Man kan visserligen göra något åt det faktum att man befinner sig i ett främmande land men den enda åtgärden för det är att man åker hem.

Det är det som jag tror händer med de utbytesstudenter som inte klarar av att vara borta ett år. De grubblar över hur en tillvaro hade varit i deras eget land och kommer fram till att den varit bättre. Sedan åker de hem. Istället måste man försöka att ignorera detta och sikta på sitt slutmål, alla fördelar man får av utbytet, hur tillvaron blir när man vant sig och andra positiva men mer långsiktiga saker.

Det tar sig

Jag har för er, kära läsare, redan berättat att jag fått reda på att det gick ganska bra för mig på det första franskprovet som jag skrev; vad jag inte visste då var vidden av min framgång.


Jag fick själv inte reda på detta förrens igår då vi gick igenom provet. Jag satt bara och lyssnade med ett halvt öra innan jag hörde att vi kom fram till den sista frågan. Jag var dock fortfarande inte särskilt intresserad ända tills jag hörde mitt namn nämnas. Det visade sig att min lärare ansåg att jag var den som bäst hade klarat av att svara på frågan i hela klassen! Jag fick en smärre chock av att höra det och var tvungen att efter lektionen få det som sagts bekräftat av mina klasskompisar, så att jag kunde vara säker på att verkligen hört rätt.

Nu var uppgiften visserligen bara att man skulle analyserat och hitta två skilda teser som presenterades och sedan skriva ned de argument som framfördes som stöd för dessa. Texten hade dessutom ett politiskt innehåll vilket gjorde att jag arbetade på ett område där jag i alla fall kan tillskriva mig själv en hyfsad kunskap och vana. I efterhand hittade jag också ett par missar som jag inte borde ha gjort, men jag är trots det väldigt nöjd. Jag har inte fått tillbaka min kopia av provet än och jag tycker att det skall bli intressant när jag får det. Då kan jag se vilka språkliga fel jag har gjort (om min lärare har rättat dem) vilket nog är det mest intressanta för mig.

Jag skall slutligen tillägga att jag också fick 45% rätt på mitt senaste kemiprov, vilket jag tycker är ett ganska bra resultat under omständigheterna. Dessa 45% har jag nämligen skrapat ihop på precis samma villkor som alla andra i klassen, och mycket av det jag inte kunde svara på var sådant vi gått igenom i början då, min franska gjorde att jag inte förstod.

Nej, nu får det vara nog

Igår kom droppen som fick bägaren att rinna över. Den bägare jag pratar om är den som fyller alla mina negativa intryck av engelsklektionerna. Jag har länge tänkt skriva och beklaga mig över den engelskundervisning som förs i min klass, men det är först nu när jag sur över något som egentligen inte har så stor roll för undervisningen som jag gör det.

Anledningen till att jag är sur är egentligen bara en lite skitsak och därför inleder jag med den så att vi får det ur världen. Vi har på grund av schematekniska anledningar lite mindre engelska i min halva av klassen och därför har vår lärare bestämt sig för att göra något åt det. Hon har därför möblerat om tillfälligt lite. Anledningen till att det gör mig sur är att hon lyckades möblera bort en av de roligaste lektionstimmarna på hela veckan (den vi har med den amerikanska hjälpläraren). Dessutom är hon inte här nästa vecka så jag hade haft ett hål på fyra timmar som jag hade kunnat åkt hem och äta på, om det inte vore för det att vi nu istället har lektion med assistenten. Jag får därför istället för ett fyratimmars-hål först ett hål på en timme, därefter en timmes lektion (som visserligen inte är tråkig) och slutligen ett hål på två timmar. Detta gör att jag har en massa hål som är för korta för att åka hem på och jag har redan dötid på skolan så att det räcker och blir över på grund av att jag inte läser ett tredje språk. Men det var som sagt var bara en skitsak, nu kommer den riktiga kritiken.

Det stora problemet med engelskundervisningen (i alla fall i min klass, men jag tror att det är så på de flesta ställen) är utlärningsmetoderna. Det mesta som görs handlar inte om att eleverna gör kreativa saker och lär sig att själva använda engelska; det mesta handlar om att läraren gör något och sedan apar eleverna efter. Jag har inte skrivit enda berättelse eller liknande och inte haft en enda konversation eller muntlig övning som sträcker sig längre än att svara på lärarens frågor. Jag skall förresten ta tillbaka det där med att vi inte har haft något som liknar berättelseskrivande, det har vi faktiskt haft; en gång hade vi prov på att uttrycka oss skriftligt och vi skulle skriva en dialog på 150-200 ord. Men det är allt.

De kan dessutom inte skriva anteckningar. När de antecknar skriver de av det som läraren skriver på tavlan, ordagrannt. När man går igenom en text så ställer läraren i nio fall av tio direkt ledande frågor om texten för att komma till en speciell slutsats. Hon tar sedan allt som eleverna säger och skriver det på tavlan, efter att ha gjort det mer komplicerat. Hon brukar också fråga efter en massa synonymer till de ord hon skriver och svaren skall helst vara ännu svårare.

I början av varje lektion så förhör hon en eller ett par elever på föregående lektion. Den delen av lektionen brukar jag kalla citationsstunden; det är nämligen inte så att eleverna i stora drag berättar om de slutsatser som man kom fram till föregående lektion, utan de citerar ordagrannt anteckningarna som de gjort (och som de skall kunna utantill). Som ni kanske minns så hade de inte heller gjort dessa anteckningar själva utan skrivit av lärarens. Presterar inte den utvalda eleven vid detta tillfälle ett tillräckligt tillfredställande resultat så blir det bakläxa, som oftast består av att man skall kopierna de anteckingar man gjort x antal gånger till nästa lektion. Dessutom har min lärare en sjuk besatthet av detaljer; jag höll på att svimma när hon för några veckor sedan förhörde oss på ett dokument (som var en reklamannons) och frågade en av eleverna i vilken hand som flickan på bilden höll fjärkontrollen i. Jag ville bara ställa mig upp och skrika att det inte spelar någon som helst roll om hon håller fjärrkontrollen i höger eller vänster hand.

Vi har alltså inte den minsta tillstymmelse till kreativa aktiviteter. Eleverna skapar i princip ingenting själva utan utför bara hårt lärarledda analyser av dokument. Det verkar dessutom inte bara var så här i min klass utan det är något som jag tror praktiseras i olika varianter överallt i Frankrike. Så ni kan sluta fundera över varför fransmännen är dåliga på engelska.

Vi skall också komma ihåg att den klass jag berättat om är en klass för dem som är bäst på engelska i hela årskursen.

Fy skäms på mig!

Nu har jag återigen lyckats vara en dålig bloggare, och den här gången har jag inget att skylla på; jag har helt enkelt varit lat. Jag har haft saker att skriva om men inte kommit till skott och därför kommer endel saker lite i efterhand.

Jag hade en jättetrevlig skidtur i alperna även om jag var tvungen att gå upp på tok för tidigt. Jag släpade mig ur sängen redan kl 5.30. Vi tog en hyrd buss ifrån La Tour de Salvagny tillsammans med andra som bor här (vet inte riktigt hur upplägget fungerar men att göra så här är väldigt vanligt, om jag förstått allt rätt). Efter cirka 3h så var vi framme och det första som slog mig var storleken, det var något helt annat än den lillepluttstation som vi var på med Rotary. Höjden var också högre, där vi stannade med bussen var det 1860 m.ö.h. Backarna var också något helt annat, men så fanns det också totalt en höjdskillnad på 1980 meter mellan den lägsta liften och den högsta toppen. Så backarna var otroligt långa i jämförelse med svenska skidbackar och det var inte många gånger man åkte ned till liftarna där vi först hade anlänt. Att dessutom få åka skidor omgiven av en fruktansvärt vacker panoramavy bestående av bergstoppar var inte heller fel.

---
Jag skrev i förrgår mitt första franskprov och det kändes som att det gick ganska bra, vilket min lärare också sa till mig idag. Jag gjorde visserligen bara en av tre uppgifter eftersom den handlade om ett textstycke som jag kände igen, men jag är ändå väldigt nöjd med att ha gjort endel av ett prov som är riktat till elever som bott 15 år i Frankrike. Så nu är det bara att fortsätta med att kämpa på och imorgon skall jag på teater med min klass. Jag kommer nog inte förstå mycket (eftersom de franska eleverna inte förstår allt av den pjäsen) men den här uppsättningen skall vara väldigt visuell så jag får helt enkelt koncentrera mig på det om det blir för tråkigt.

---
Slutligen skall jag berätta att jag imorgon skall med min familj och äta middag hos en annan familj, vars son skall åka utomlands med Rotary nästa år. Jag skall också på söndag hem till en klasskompis och vi skall med några andra göra ett grupparbete i geografi (som för övrigt är ett lurigt ord för mig, eftersom jag nu gärna vill stava det med ph)och titta på en film.

Efter skidturen

Skidturen som jag var på förre helgen var i stort sett bra. Det var roligt att få åka skidor och att få se snö. Jag stormtrivdes visserligen inte hela tiden men det var inte värre än att jag kunde stå ut när det blev jobbigt.

De roliga momenten var som jag skrev ovan själva skidåkningen. Den anläggningen vi var på var inte så stor men pisterna var långa, betydligt längre än hemma i Romme Alpin (om jag inte minns helt fel). Det fanns dock inte så många nedfarter så jag tror att jag hade tröttnat om jag hade åkt mer än jag nu gjorde. Vi åkte bara skidor andra dagen vilket jag tycker var lite dålig planering, första dagen ägnades åt måltider, fritid och förberedelser inför ett litet nummer som alla inbounds skall framföra i maj på ett stort Rotarykonvent här i distriktet. Det sistnämnda är jag måttligt road av; den svenska(/europeiska) delen består av att vi skall sjunga lite. Först sjunger de två svenska tjejerna som är här "Nu grönskar det" tvåstämmigt och efter kommer jag och den andra svenska killen plus den Schweiziska tjejen (vilket är alla inbounds från Europa) in och vi sjunger tillsammans början på "Mamma Mia". Jag tycker inte om att sjunga offentligt så jag önskade bara att hela repetitionen skulle ta slut, vilket den gjorde men först efter två omtagningar.

Det övriga som inte var bra med helgen har att göra med att jag kommit fram till att jag nog inte passar ihop med de övriga utbytesstudenterna. En kombination av olika persontyper och olika intressen tror jag är anledningen till detta. Det är dock svårt att i övrigt sätta fingret på något precist utan jag kan mer begrunda konsekvenserna av det hela, vilket var att jag bitvis hade väldigt tråkigt. För att ta ett konkret exempel: På kvällen spelades det musik och dansades i samma lokal som repetitionen varit i. Musiken var verkligen inte i min smak och jag tycker inte om att dansa; så jag satt och lyssnade på andra som pratade med varandra utan att själv delta i samtalen. Jag hade ingen lust att tränga mig in i något samtal utan en vettig anledning då nästan ingen varit intresserad av något jag haft och säga på hela dagen. Jag kännde mig helt enkelt lite utanför och hade väldigt tråkigt. Det hela slutade med att jag gick och lade mig innan alla andra för att jag tyckte att det var betydligt roligare att sova än att stanna kvar uppe.

Det är inte så att jag är osams med någon av de andra, mer som att de helt enkelt inte är intresserade av mig. Jag vet inte om detta beror på att jag har ett större behov av uppmärksamhet än normalt eller om vi helt enkelt inte har något utbyte av varandra. Nu skall jag väll tillägga att jag inte heller haft världens största intresse av de andra heller innan, men de gånger jag sökt kontakt har jag inte tyckt att det visats någon större form av intresse. Jag beskyller ingen för detta då jag har full förståelse för att alla helt enkelt inte passar ihop och om de andra finner mig tråkig så förstår jag att de inte har någon större lust att umgås med mig. Det enda jag egentligen kan konstatera är att jag har ett umgänge hemma i Sverige och ett här i skolan, så jag kan inte vara helt socialt efterbliven, utan det bygger nog mer på att jag helt enkelt inte passar in bland de andra. Det som är synd är att jag tycker att Rotaryaktiviteterna på distriktsnivå är tråkiga.

Jag skall också passa på att nämna undantaget vilket är Freyan. Med henne har jag inga problem att umgås (vad jag vet, hon kan ju avsky mig i smyg), men hon umgicks mest med andra under helgen.

---
För att ni inte skall tro att jag bara är en miserabel och klagande person så kan jag berätta att jag skall iväg på lördag med min värdfamilj och åka skidor. Så något roligt händer det i alla fall.

Vi drar till fjällen

Som rubriken antyder skall jag åka iväg på en liten skidresa. Det finns visserligen inga fjäll här i Frankrike men jag skall nog klara mig ändå. Jag åker kl. 9.30 imorgon från Lyon med de andra utbytesstudenterna och kommer hem någon gång på söndag. Det skall bli roligt, både för att jag tycker om att åka skidor och för att jag skall iväg och göra något; det har varit ganska händelselöst de senaste helgerna. Att få se snö för första gången i vinter är också ett plus.

Inte en lärare så långt ögat når

Här i Frankrike så finns det många missnöjda människor som på alla andra platser i världen. Man är missnöjd regeringen, maten, favoritlagets senaste insats, jobbet osv. Jag vill inte på något vis säga att fransmännen är ovanligt missnöjda, det är nog som på de flesta ställen, men skillnaden är att när man här i Frankrike är missnöjd med det sista jag räknade upp, nämligen jobbet, då strejkar man. Idag var det ett sådant tillfälle; man skall skära in på antalet tjänster inom skolan och det gör naturligtvis många missnöjda, och naturligtvis strejkar man.

Jag visste redan innan att jag skulle bli drabbad av strejken, min historielärare berättade igår att han inte skulle vara här idag vilket gav mig en timmes extra sovmorgon. Jag klev alltså upp senare än vanligt och det var en ganska lugn morgon, ända tills jag skulle ta mig till skolan. Det första som hände var att bussen var försenad och till råga på allt så hade en långtradarchaufför lyckats med konststycket att parkera sitt fordon i rondellen här i La Tour de Salvagny. Bilarna kom fram men inte bussen. Jag skyndade mig därför till skolan och var ganska stressad när jag i trappen på väg upp till klassrummet mötte en klasskamrat på väd ned som berättade att fransklärarinnan inte heller var där.

Jag fick därför snällt sitta och vänta i två timmar på att det skulle bli mattelektion, vilket var det enda jag hade kvar. Vi försökta få reda på om matteläraren också var på strejk men de administrativt ansvariga visste inte det eller fick inte säga det. Så vi väntade till klockan ett och jag kunde inte heller gå och äta under tiden, skolresturangspersonalen strejkade nämligen också. Hela skolan var full med elever men ganska få lärare, men eftersom ingen visste om de hade lektioner eller inte så kunde de inte gå hem. Till slut blev klockan ett och det visade sig naturligtvis att min mattelärare också strejkade. Så det var en halv dag som gick åt till att inte göra någonting.

Jag såg nu ikväll på nyheterna att var tredje lärare här i Lyon strejkade. Det var också den första strejken här i Frankrike som drabbade mig personligen.

De fem saker jag saknar mest (Januari)

Här kommer månadens lista över de fem saker jag saknar mest från Sverige:

• Havregrynsgröt på morgonen. Jag är nämligen så lat så jag orkar inte trycka i mig tillräckligt med flingor för att bli mätt (jag har upptäckt att flingor är grymt jobbigt att äta).
• En datorsal i skolan. Som jag tidigare nämnt är det fruktansvärt omodernt i skolan.
• En dator med GNU/Linux. Jag får inte installera saker (och allra minst nya operativsystem). När de dessutom släppt KDE 4.0 för inte allt för många dagar sedan så känner jag mig mer sugen än någonsin att köra GNU/Linux.
• Gustafs Storband. Visst gillar jag att spela andra former av musik också, men det är få saker som slår jazz i sällskap av trevliga människor.
• Poppe och Tage. Visst har jag ett par trevliga hundar i min värdfamilj just nu men jag saknar mina favoritlabradorer väldigt mycket.

Omodernt

Nej, nu är det dags att klaga lite. Att klaga lite ibland känns skönt och förhindrar att man faller in i någon drömvärld av perfektionism, allting är inte toppen och det är helt normalt. Det jag nu skall rikta min klagosång mot nu är den omoderna franska skolan.

Hemma i Sverige arbetar man mycket med datorer i skolan (i alla fall där jag har studerat). Man använder datorer när man samlar material och skriver arbeten. Det var naturligt att släntra in i datorsalen om man hade tid över efter skolan för att till exempel knåpa ihop en labbrapport. Det var sedan lika naturligt att maila i samma rapport och även maila in eventuella korrigeringar. Jag var också en anhängare av datorer när det kom till gemensamma arbeten eftersom det kan vara en smidig lösning då man råkar bo sex mil ifrån sin arbetskamrat. Dessutom har datorkunskap varit något som jag har haft på schemat sedan mellanstadiet.

Här i Frankrike är det dock lite annorlunda. Det första jag började lägga märke till i skolan efter det att språkchocken lagt sig var att jag undrade var alla datorer var. Nu har jag gått i skola här i mer än tre månader och fortfarande knappt sett röken av en dator. De enda datorer som jag har sett, som eleverna kan använda själva, är tre stackare som står i biblioteket. Min tanke var då: "Använder de inte datorer?".

Det har nu visat sig att det gör de inte, i alla fall inte mycket. Enda gången vi använder datorer är för att använda program i samband med fysik- och kemilabbarna. Då är det inte heller särskilt intressanta eller innovativa program som används, utan mest tråkig program i stil med digitala periodiska system eller fakta om planeterna i solsystemet. Varför skolan ens lagt pengar på sådana saker förstår jag inte eftersom allt går att hitta på internet (eller i böcker) och som gratisprogram.

Man skriver också alla arbeten för hand vilket jag irriterar mig på, eftersom jag skriver både snabbare och bekvämare på en dator. Att maila in arbeten är inte ens att tänka på och en datorsal existerar som sagt var inte.

Kort och gott så tycker jag att man kan uppdatera sig lite. Man borde skaffa sig en datorsal med moderna datorer och vettiga program. Lägg pengarna på bra mätutrustning istället för värdelösa program som bara visar information som man kan få tag på gratis; på så sätt kan man få ut mer av fysiklabbarna. Man borde dessutom försöka utöka möjligheterna att lämna in arbeten digitalt vilket sparar massor med tid för eleverna och lärarna (om de bara vill lära sid den nya tekniken).

Att göra detta samtidigt som man börjar avveckla den katederundervisning som idag skoningslöst dominerar gör att man kan få en roligare och mer interaktiv undervisning.
Eleverna blir mer intresserade, lär sig att själva söka och granska information samt får en mer pedagogisk undervisning. Det gäller att komma ihåg att de flesta lärare knappt klarar av att stå framme vid tavlan och vara intressanta i 15 minuter.

Dock är det något som säger mig att det kommer att ta tid att sätta den konservativa kolossen, som skolan här utgör, i rörelse.

Hmm, ja, god fortsättning var det...

Jag skall börja med att säga att jag hoppas att alla läsare har haft en god fortsättning, även om jag personligen inte har haft sån tur med starten på det nya året.

Efter en tuff första vecka då jag har sovit dåligt och dessutom haft en Rotarymiddag (vilket innebär sen hemkomst) så vaknade jag slutligen upp till en förkylning idag. Det är visserligen första gången jag är sjuk här Frankrike men det hade kunnat komma med lite bättre timing. Så nu väntar en helg då jag i största möjliga mån skall hålla mig lugn och begränsa mig till aktiviteter så som filmtittande och rumsstädning. Det jag kan trösta mig med är att jag reda innan förkylningen kom avstod från att delta i en scoutaktivitet den här helgen.

En trött start

Idag var det min första skoldag efter lovet. Det är lite surt att alla mina vänner i Sverige fick lov innan mig och börjar skolan efter mig; jag tar å andra sidan igen det genom att ha två veckors sportlov, men just nu känns det lite tungt. Det blir inte heller bättre av att jag inte kunde somna igår natt och därför har fått alldeles för lite sömn.

Så trött anlände jag till skolan bara för att upptäcka att vi hade ett läxförhör i biologi som jag missat att skriva upp. Frågorna var dessutom nästan bara analysfrågor på två ganska långa texter vilket gjorde att jag inte kunde svara på det mesta. Det visade sig dessutom senare att jag inte skrivit upp någonting i min almenacka så jag det var två läxor till som jag inte gjort. Jag måste ha varit trött innan lovet som missade det.

Jag kan i alla fall se fram emot att jag har en middag med Rotary imorgon; jag kommer att vara trött efteråt men det brukar ändå vara ganska roliga tillställningar med god mat.

Les changement incroyable

Jag har nu under en tid funderat över hur mina bekanta hemma i Sverige kommer att reagera när jag kommer hem, och jag tänker inte då på den självklara skillnaden av min fysiska närvaro utan mer på hur de reagera på hur jag förändrats som person. För ett utbyte fungerar lite som en matematisk funktion; man stoppar in en sak och får ut en annan. Naturligtvis är det inte något helt annorlunda som kommer ut, utan bara en modifierad version av originalet. Det skall bli mycket intressant att se hur jag förändrats och om det är till det bättre (vilket jag hoppas). Att jag har förändrats är jag dock övertygad om.

Den förändring som jag själv har kunnat notera är (hör och häpna kära läsare) att jag nog blivit mer timid. Nu vet jag att ni som känner mig och läser detta antagligen börjar få många tankar som flyger genom huvudet. "Lui, timide? Incroyable!" Jag vet att det låter otroligt men det är nog sant; att hela tiden befinna sig på språklig och kulturell bortaplan har nog gjort mig mer timid. Jag vet dock inte i vilken utsträckning och om det är något som är bestående, men jag tror nog att det i alla fall inte är negativt.

Min nya adress

Det här min nya adress som alla möjliga människor är välkomna att skriva till:

Erik JONSSON-GLANS chez M. et Mme. BACQUER
Rue de Sutin 19
69890 LA TOUR DE SALVAGNY
FRANCE

Gott nytt år!

Jag skall inleda med att önska alla mina läsare gott nytt år, både de jag känner och de som hittat till min blogg via det stora nätverk av datorer som går under namnet internet.

2007 var ett spännande år på många sett och inte minst för mig som tillbringade den sista tredjedelen av det utomlands. Det har varit många skratt och även motgångar, såsom livet är mest. Att åka utomlands på det här viset har varit och är fortfarande jättespännande och jag är övertygad att även om jag har lärt mig mycket om Frankrike så kommer jag fortfarande bara att ha skrapat på ytan när jag kommer hem. Man kan svårligen uppleva hur ett land är bara genom att besöka det ett par veckor på en semester. Jag föraktar verkligen inte människor som bara vill vara i ett land ett par veckor men man måste ha i bakhuvudet att man oftast bara ser en fasad, komprimerad för att vara lättillgänglig för besökare. Så till alla som vill uppleva något nytt, spännande (om än ibland jobbigt) och roligt rekommenderar jag verkligen att man tar chansen om man får den att bo ett längre tag i ett land.

Min nyårsafton var lugn och stillsam. Jag tillbringade kvällen med att äta middag med mina värdföräldrar; barnen var ute på fest med sina vänner. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord, ungefär som min vanliga familj hemma i Sverige. Kvällen avslutades sedan genom att titta på tolvslaget på TV, samt med att ringa ett kort samtal hem.