Jag rullar

Man vet aldrig vart livets vägar leder en. Plötsligt vaknar man upp i ett främmande land, talar flytande franska och med en kappsäck som fyllts på rejält med livserfarenhet. Allt går fort, väldigt fort. Man har inte alltid tid att titta i backspegeln för att se om det var till höger eller vänster man svängde; allt man hinner se var att man faktiskt svängde. I denna livets bil rullar man sedan på, ut på nya okända vägar.

Det alternativ man har är att stanna inne i sitt garage. För tänk om man krockar? Tänk om vägen tar slut och efter nästa krök och man störtar ned i en avgrund? Att köra livets väg kan vara nog så farligt; men alternativet är att aldrig röra på sig, att stanna inne i sitt mörka rum, att inte våga möta det okända. Men den som aldrig tar risken att möta ett stup tar sig heller aldrig upp på motorvägen.

Det är en av de saker jag lärt mig här i Frankrike, och kanske den viktigaste.

"I am a man who walks alone
And when I'm walking a dark road
At night or strolling through the park

And When the light begins to change
I sometimes feel a little strange
A little anxious when it's dark

Fear of the dark, fear of the dark
I have a constant fear that something's
always near
Fear of the dark, fear of the dark
I have a phobia that someone's
always there"
~Iron Maiden